Skip to content
Vi har den senaste månaden översatt och publicerat två artiklar av den norske skribenten Russleman:
Det finns ingen rätt tidpunkt att ansluta sig till kampenNationella borde inte ha övertro på det parlamentariska arbetet
Även om jag finner bägge dessa artiklar mycket läsvärda och i stort håller med om innehållet, finns det också en gemensam del i de bägge som jag eventuellt, beroende på om Russleman utelämnat detta medvetet, inte håller med om och därför tycker förtjänar en egen artikel. Det är synen på judarna som ett föredöme för vår kamp som manifesteras exempelvis i dessa bägge citat från de bägge artiklarna:
Som vita har vi en sak att lära oss av judarna och det är folklig organisering. Genom att se till att en klar majoritet av deras befolkning har varit politiskt aktiv har denna lilla grupp kunnat ta kontrollen över väst, men det enda skälet till att de har lyckats är att de är ensamma om att spela på denna nivå. Om vita började spela samma spel (som nationalsocialister
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Materialism förhindrar revolution
Människan har alltid konkurrerat om resurser för att i slutändan tävla om fördelar när det kommer till parning. Detta har gjort att kvinnor över hela världen lägger stor vikt vid hur mycket resurser eller status en man har när hon väljer partner. Både kvinnan och mannen arbetar på det här sättet för att öka sin avkommas chanser att överleva. Förståeligt har naturen format människan till detta i generationer, för om vi leker med tanken på att det var tvärtom, att kvinnan istället valde män som inte var bra på att anskaffa sig resurser i högre grad. Ja då blir det större risk att deras avkomma dör ut eller att de utkonkurreras av grupper som är bättre på att samla ihop dessa resurser. I Afrika, Australien, Asien och Nord- och Sydamerika (alltså i princip hela världen) skedde detta när den vite mannen många gånger tog över samhällena från urininvånarna för dessa hade i princip inga resurser eller hade inte s
Översatt från Frihetskamp.net.
Det har nu gått ett år sedan jag bevittnade surrealistiska videor av brinnande städer och polisstationer i USA efter att brottslingen, tillika USA:s nya skyddshelgon, George Floyd, förklarats död. BLM-upplopp i god bolsjevistisk anda representerade en eskalering av anti-vitt hat. Samma polis som rutinmässigt förtrycker fredliga vita amerikaner som demonstrerar för sina rättigheter föll på knä för anarkister och svarta radikaler.
Det var vid tiden, när dåvarande president Donald Trump gömde sig i en bunker under Vita huset samtidigt som en medieunderstödd laglöshet omfamnade ”världens friaste land”, som jag insåg att jag inte längre kunde rättfärdiga att sitta kvar vid sidan om som passiv åskådare.
Som många andra hade jag mina egna ursäkter, men i slutändan var det just det – ursäkter.
”Jag blir av med mitt jobb.””Jag blir av med mina vänner.””Jag är rädd för hur det ska drabba mina barn.”
I den förra artikel bemöttes flera av de grova lögner som sprids om Nordiska motståndsrörelsen på Wikipedia. En hel artikel på mer än 1600 ord kunde fyllas till att bara ta sig igenom introduktionstexten om organisationen. I denna tittar vi på de allvarligaste lögnerna under de resterande avdelningarna som handlar om Motståndsrörelsens historia, ideologi, organisering och brottslighet.
Vi tar de i den ordningen och börjar därför med historik där det finns en sak som sticker ut, nämligen detta:
Hösten 2015 uppmärksammades att SMR stöddes ekonomiskt av
Ryska imperiska rörelsen (RID), en högerextrem och paramilitär rysk
organisation som står i opposition mot Putin och ryska staten och som
även skickar frivilliga soldater till den proryska sidan i kriget i
östra Ukraina.
Ekonomiskt stöd från Ryssland och det från en paramilitär
organisation dessutom. Oy vey! Vad kan detta röra sig om? Jo, då och då
deltar representanter från nationellt sinnade organisationer i andra
På söndagskvällen anordnades en studiecirkel i Näste 7. Man läste och diskuterade Nationalsocialismen – Kampen för en högre sak som är skriven av Sebastian Elofsson.
Nu när kampåret är över är det är dags att summera vad som har hänt i Näste 7 som innefattar Småland och Öland. I den fullständiga årsrapporten för landet konstaterades det dels att Näste 7 hade den mest aktiva kommunen i landet (Jönköping) och även var det näste med flest kommuner på topp 20-listan.
BasaktivismFrån Näste 7 har det under året kommit in 400 kamprapporter, varav 250 stycken kommer från Jönköpings kommun. Det har bestått av alltifrån klistermärkesuppsättning och banderollaktioner till blodiga kampsportsträningar.
Ett av alla tusentals klistermärken som har satts upp i Näste 7 under det föregående året.
VildmarksaktiviteterÄven om det har varit lite snålt med vildmarksaktiviteter under 2023 har man ändå fått till ett antal som bestod av alltifrån skogspromenader med knivförsvarsövningar till repellering nedför isiga bergsväggar och övernattning i den småländska skogen.
Motståndsman som repellerar nedför 30 meter hög bergsvägg.
MediaNäste 7 har inte varit lj
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Det personliga exemplet visar till skillnad mot flyktiga åsikter, som ofta är gratis, det beundransvärda i en människas karaktär. Ursula Haverbecks nyfikna ögon skiner av liv, hennes vilja och övertygelse har följt henne under 94 år. Hon bär på en själ som är allt annat än trött.
Mötet med Ursula Haverbeck känns i det närmaste overkligt när vi träffas en tisdag i september 2023. Det som är unikt är inte desto mindre att Vera Oredsson sitter med oss och konverserar på tyska med Ursula. Historia skrivs vid varje meningsutbyte och dokumenteras av våra apparater. Vera och Ursula är två av de få idag levande personligheterna som levt under Tredje riket och vilka från krigsslutet kämpat för det germanska folkets upprättelse.
Vid min senaste vistelse i Tyskland var Ursula Haverbeck inlåst i fängelse. Dömd för att hon haft sina uttryckliga betänkligheter kring den officiella historieskrivningen om den så kallade förintelsen. Hennes talang och briljerande intelligens sträcker sig läng
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
Konferencier Lukas Lindgren hälsar deltagarna välkomna
Ledaren håller tal
Näst på scen var Fredrik Vejdeland
Andreas Holmvall föreläser om propaganda och om Motståndsmedias verksamhet
Tommy Olsen, chef över Motståndsrörelsen i Norge, håller tal.
Därefter var det nästeschef Joakim Johansen från Danmarks tur. Hälsningar från kamrater i Finland och på Island lästes även upp
En munter Tobias Malvå ansvarade för att servera gulasch till de hungriga deltagarna
Max Rosenfors workshop handlade om PGP-kryptering
Olika former av kurser i självförsvar fanns också att välja mellan
Pär Sjögren lärde ut hur man genomför marklyft på ett korrekt och säkert sätt
Martin Engelin höll en kurs i mobilfotografering
Vera Oredsson verkade trivas och hade långa samtal med yngre kamrater
Uppvärmning inför boxningsturneringen
Holmvall imponerade på många genom att göra väldigt bra ifrån sig, trots att det var första gången han deltog i en box
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Vi lever i en tid som saknar alla högre ideal. I en tid med ett förslappat folk utan drömmar och visioner. I en tid där livet saknar syfte. Det enda folk strävar efter är kortlivade nöjen som tillfälligt kan förgylla deras liv, materiell status och kanske någon meningslös karriär på arbetsplatsen. Hjältarna och förebilderna idag är människor som sparkar på en boll, influencers som testar smink och dekadenta kändisar. Folk lever egoistiska liv utan att bry sig om någon framtid för kommande generationer. Ett folk som saknar visioner och ideal är ett dömt folk som aldrig kan nå storhet utan endast kan leva i en nedåtgående spiral av degenerering och undergång.
Med denna artikel vill jag belysa våra förfäders ideal genom tre exempel från antiken. Ideal att inspireras av och ideal värda att upphöja och leva efter. Ska vårt folk åter nå storhet måste vi lyfta fram sanna ideal och sträva efter dessa.
Akilles
Akilles är huvudpersonen i Homeros verk Iliaden och den grekiska mytologins
