Skip to content
Det är fel att använda sig av våld i det svenska samhället. Slogans som ”våld är aldrig ok” och ”våld är aldrig acceptabelt” präntas in i befolkningen redan från dagisåldern. Det är ännu värre om du är nationalsocialist och använder dig av våld. Konstant får nationalsocialisten höra att all våldsanvändning denne skulle utföra är dålig – av samhället, av den nuvarande makten, men kanske även av vänner och familj. De sistnämnda påverkas av den nuvarande makten genom fientlig propaganda från regimtrogna medier såsom public service och från judiska tidningsägare som familjen Bonnier.
Många anser att utövarna av våld är ociviliserade, men det är enligt mig felaktigt då våld är den första byggstenen i att kunna skapa ett civiliserat samhälle där makten använder våld för att ta hand om de som bryter mot maktens regelverk. Detta gör att en mer beständig struktur på sikt kan byggas upp, ofta genom taxering. Den som inte betalar sin skatt till makten har fått p
Alternativmedian Nya Dagbladet krävdes av sin bank, Länsförsäkringar Bank, på underlag för 269 olika transaktioner och i väntan på detta stängdes kontot som tidningen haft i flera år. Det hela sker i enlighet med lagen om penningtvätt och finansiering av terrorism – ett verktyg som bankerna ofta nyttjar för att tillsammans med den politiska makten försöka tysta politiskt inkorrekta aktörer såsom media och politiska organisationer.
Nya Dagbladet har nu lämnat in underlaget på flera hundra sidor till sin bank, men har fortfarande inte fått tillbaka sitt konto och har också problem med att öppna konto hos andra banker, vilket gör att man nu har problem att betala nödvändiga utgifter för tidningen trots att man egentligen har de likvida medlen. Situationen har försatt tidningen i ett allvarligt läge och man ber nu om donationer för att kunna undvika konkurs.
Skärmdump från nyadagbladet.se.
I fredags överförde Nordiska motståndsrörelsen 10 000 kr till tidningen Nya Dagbladet
I måndags publicerades en omfattande artikel som sammanställde Nordiska motståndsrörelsens fantastiska kampår i Sverige 2022.
Årsrapporter har också publicerats av Motståndsrörelsen i Norge, Danmark och på Island där också flera riktigt lyckade aktioner genomförts under året. Nedan följer en kort summering av dessa för den som inte orkar, vill eller kan läsa dem i sin helhet på de respektive sidorna.
Norge
Under arbetarens högtidsdag den 1 maj genomfördes förutom offentlig banderollaktion och släpvagnsaktivism också lyckade torgmöten i både Kongsvinger och Elverum. Rikschefen Tommy Olsen höll tal och i Elverum var fackpamparna från LO bestörta över att Nordiska motståndsrörelsen ”kuppat deras dag”.
På ursprungsbefolkningens dag monterades bland annat specialtillverkade metallskyltar upp på flera platser, en sinnrik aktivistidé som senare kom att genomföras flera gånger under året och som systemet fått använda stora resurser för att lyckas plocka ned igen. I lokalmedia
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
MER ÄN ORD. Denna söndag så sände våra aktivister live.
Vi kommer prata om vårt år i allmänhet. Vill man läsa lite om det finns det dokumenterat dels i en artikel om våra mest lästa artiklar, men också i en bildartikel av vår media.
Om du vill donera till Fånghjälpen kan du just nu donera via Swish: 0736524349.
I den mån du dyker upp och är med i telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
iFrameResize({ log: false }, '#nrmao167resizeIframe')
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.
Ytterligare ett år har förflutit som chefredaktör på Nordiska motståndsrörelsens hem på nätet; Motståndsrörelsen.se. Det har varit ett utmanande år där vi förutom att uppdatera sidan reguljärt med aktivitetsrapporter, nyheter och ideologiska alster också administrerade den specialbyggda valsidan för partiverksamheten. Extra glädjande under året har varit att vi sett flertalet nya begåvade skribenter på sidan som aldrig tidigare skrivit några artiklar.
Nedan listas de mest lästa artiklarna under året inom fem olika kategorier. Det tas ingen hänsyn till vad jag anser om de olika artiklarna utan istället är det enda som spelar någon roll hur många unika besökare som läst de olika artiklarna inom respektive kategori.
De allra mest lästa artiklarna på sidan under 2022 var faktiskt uttalanden och nyheter. När något extraordinärt inträffar som resulterar i massiva drev i fiendemedia ger detta också avtryck i antalet besökare på vår sida. Det är såklart viktigt att vi kan kommentera aktu
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Då det gått ett tag sedan det hölls en broaktion i nästet beslöt man sig för att återigen ställa upp på den välbekanta gångbron som går över Riksväg 73 intill Skogskyrkogården.
Både banderoll och fanor var medtagna för aktiviteten och man ställde upp på bron under eftermiddagsrusningen, då det alltid är packat med bilar.
Flertalet polisbilar passerade bron denna dag, somliga körde även upp på den motsatta bron vars gångväg leder till bron man stod på, men för ovanlighetens skull hade tydligen statens knektar denna dag någonting bättre för sig än att trakassera motståndsmän med sina patetiska polisanmälningar och meningslösa frågor.
Dagen till ära hade även lite pyroteknik medtagits som man passade på att använda för att dra lite extra uppmärksamhet till aktiviteten.
Som alltid är fallet när man står på en bro i Stockholm med ett sunt budskap på sin banderoll, är det övervägande positivt gensvar man får från bilisterna i trafiken. Detta kan vara svårt för
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
I samlad trupp begav sig aktivister till ett av Västerås centrala torg. På en liten höjd ställde sig en talare upp omsluten av fanor, banderoll och motståndsmän. Talet var både intensivt och känslomässigt, allt ifrån Wretströms liv och handling till hans martyrdöd avhandlades. Efter att talet tystnat och förbipasserande fått ett passande flygblad började deltagarna att röra sig vidare.
Varför står vi här efter så många år och ältar mordet på Daniel? Daniels död tände en fackla, en fackla som lyste upp det mörker vi lever i och tände en eld i tusentals svenskars bröst. Denna eld bestod av ilska och hat mot det system som har hundratals svenskars blod på sina händer till följd av det mångkulturella helvete de tvingat på vårt folk.
På vägen bort från torget stannade man till vid Vestmanlands Läns Tidnings kontor. En av lögnmedias många borgar fick denna dag utstå okvädningsord från en aktivist med megafon, avslutningsvis samlades samtliga utanför lögnarnas portar. Detta för att
Kvällen inleddes med att medlemmar och aktivister tog sig till den plats i Salem där Daniel bragtes om livet. När deltagarna anlände till platsen syntes en krans liggandes upp och ned i snön och enstaka ljus som slocknat.
En medlem placerade kransen mot en sten och utöver att tända de slocknade ljusen tändes ytterligare 14 stycken medhavda marschaller, för att symbolisera de 14-orden: Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn!
När detta var gjort vecklades en banderoll ut med texten – Vi glömmer aldrig Daniel Wretström.
Under den tid Motståndsmännen stod uppställda med banderollen var det många bilar som saktade in för att se vad som pågick och förhoppningsvis få sig en tankeställare. Även en man som var ute och gick med sin hund kom fram för att få reda på vad som pågick. Det visade sig att han kände till mordet och han uttryckte sympati och tacksamhet till de närvarande.
Efter en halvtimme på platsen tog en av deltagarna till orda och h
I flertalet danska städer över hela landet har aktivister satt upp affischer om PFAS (poly- och perfluorerade alkylsubstanser) och systemets ansvar, samt att den enda lösningen för detta och många andra problem är ett maktövertagande av Nordiska motståndsrörelsen – en revolution.
PFAS är ett samlingsnamn för extremt beständiga kemikalier som används i flertalet olika smutsavstötande produkter så som vissa funktionskläder, skönhetsprodukter och teflonpannor. Du hittar ämnena även i exempelvis skidvalla, brandskum och en del pappersförpackningar för mat. Kemikalierna som orsakar exempelvis cancer och infertilitet är, om det ens är möjligt, mycket svåra för naturen att bryta ned och finns därför idag i stort sett i alla djur och människor, liksom i regn- och dricksvatten – även i samtliga de nordiska länderna, inklusive i Sverige.
Den danska staten har liksom många andra stater runt om i världen känt till åtminstone delar av problematiken, men lagt locket på f
I Sverige idag råder åsiktsförtryck och politisk förföljelse. Situationen är fullt jämförbar med den i länder som media beskriver som diktaturer – alltså Ryssland, Kina eller Iran – och på vissa områden faktiskt värre.
Ett totalitärt system
En av metoderna är att hänga ut personer i media för att de har eller har haft en annan åsikt än det rådande systemets. Eller Sverigedemokrater som någon gång gillat något som Nordiska motståndsrörelsen gjort. Trots att de inte gjort något som är olagligt hängs de ut – inte sällan på löpsedlar – som om de vore kriminella. De ska jagas, uteslutas ur sociala gemenskaper och tvingas till underkastelse. De ska inte våga hysa andra åsikter än de som styr. Tillvägagångssättet bekräftar att det rådande systemet är totalitärt.
”Kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”
De som styr behöver heller inte bekymra sig för att leda något i bevis. Det magiska ordet här är ”kopplingar”. Expo och journalister som Davi
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
