Skip to content
De etablerade partierna och politiskt korrekta krafterna mobiliserade, gammelmedia hetsade och alternativmedia ignorerade i stort demonstrationen i förväg. Även vädret såg inledningsvis ut att bekämpa Nordiska motståndsrörelsens demonstrationsplaner på första maj…
Regnigt väder, polis och media på samlingsplatsen.
Maserhallens parkering.
Trots dessa förutsättningar lyckades Motståndsrörelsen i söndags arrangera den största nationella demonstrationen i Sverige på väldigt många år. Tilläggas kan också att tidigare demonstrationer av liknande storlek nästan alltid arrangerats av flera organisationer, vilket visar att det nu uppstått en större enighet i den nationella rörelsen då en enda organisation kan arrangera demonstrationer som det tidigare krävdes koalitioner för att få till.
Runt 350 man slöt upp i demonstrationståget som marscherade från Maserhallen till Liljeqvistska parken. I täten gick Motståndsrörelsens vitklädda aktivister och partimedlemmar med fanor och sköldar, bako
Detta partiprogram skrevs under ett antal intensiva månader i slutet av 2015. Det är författat av de fyra personer som vid tillfället utgjorde Nordiska motståndsrörelsens riksråd i Sverige. Varje riksrådsmedlem har tilldelats de ämnesområden som bäst motsvarar deras expertis och punkterna har därefter avhandlats i grupp under åtskilliga möten. Arbetet leddes av organisationens chefsorganisatör Simon Lindberg.
Betydligt fler personer än så har dock varit inblandade i processen. När riksrådet ansåg sig vara klar med arbetet skickades programmet ut på remiss till nästeschefer, mångåriga medlemmar i organisationen och ett fåtal andra utvalda partimedlemmar vilka kommit med invändningar och förslag som riksrådet sedan tagit ställning till. Ledande personer i Norge och Finland har också granskat innehållet och kommit med synpunkter.
Resultatet är ett mycket grundligt utarbetat partiprogram där bokstavligen talat varje ord i den har synats. Det är också ett omfattande verk där såväl Nordiska
Den 12 och 13 december anordnade Nordiska motståndsrörelsen i Sverige 2015 års andra upplaga av Aktivistdagarna. Denna gång samlades svenska medlemmar och aktivister samt utländska delegationer från Norge och Finland i Dalarna för att ta del av föredrag, tal och annan intern information under parollen ”Ny politik för en ny tid”.
Sebastian Elofsson.
Efter att det bjudits på frukost på lördagsmorgonen hälsade konferenciern Sebastian Elofsson alla välkomna innan han kallade upp Fredrik Vejdeland på scenen. Vejdeland, som är chefredaktör för Nordfront och sitter i Motståndsrörelsens riksledning i egenskap av politisk strateg, inledde tillställningen genom att tala om det som var Aktivistdagarnas huvudfokus: Lanseringen av Motståndsrörelsens partiprogram.
Fredrik Vejdeland visar upp partiprogrammet.
Vejdeland förklarade varför Motståndsrörelsen har ett parti och hur det är ett nytt sätt att föra ut vår politik och organisera folket utan att helt binda upp oss vid den parlamentar
Även om aktivisterna inte fick komma in i centrum så gjorde aktionen i Lund ett visst avtryck på trafiken, vilket lokalmedia beklagade sig över istället för att ifrågasätta det faktum att polisen godtyckligt hindrar politisk opinionsbildning på svenska gator och torg.
Totalt har det kommit in över 30 rapporter om aktivism från Sverige, Norge och Finland. De flesta aktiviteterna har varit banderolluppsättningar samt affischering. I vissa fall har även flygblad delats ut och klistermärken satts upp. I Lund, Helsingborg och Hudiksvall genomfördes offentliga aktioner, i Luleå genomfördes en sprayning och i Norge spärrades en byggnad av.
Nordfront-skribenten Sebastian Elofsson talar.
Mest uppmärksammade blev helt klart aktionerna i Lund och Helsingborg. Aktivisterna i södra Sverige blev först förbjudna från att gå in i Lunds centrum av polisen men kunde ändå hålla ett tal innan de åkte vidare till Helsingborg och manifesterade inne på ett köpcenter.
I samband med aktionen i Lund grep polise
3. Gemensamt med de övriga nordiska länderna skapa en nordisk självförsörjande stat med gemensamt försvar, gemensam valuta och centralbank, gemensamma övergripande lagar och regler. Detta innebär också omedelbart utträde ur den Europeiska unionen och eventuella liknande folkfientliga sammanslutningar.
Norden utgörs av i första hand Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Likheterna i ursprung, kultur, språk, lynne och det geografiska läget är som skapta för en lyckad sammanslagning. Man skulle kunna säga att de avvikelser som skiljer länderna emellan inte är mer främmande än till exempel de mellan Dalarna och Gästrikland. Trots att allmogekonsten skiljer dessa landskap åt, påverkas de båda inte negativt av att de angränsar. Detsamma skulle gälla länderna i Norden. Om inte vi kan enas under en folkbevarande regim, kommer Norden och dess folk upphöra att existera.
Ett enat Norden skulle säkra de nordiska folkens självständighet och enklare möjliggöra de nordiska folkens
Den första påstådda misshandeln ska ha inträffat 2012 då den ökände ”antifascisten” och vänsterpolitikern Dan Koivulaakso gick ut och sa att Finska motståndsrörelsens aktivist hade attackerat honom under en diskussion på konventet ”Hotet från extremhögern”. Koivulaakso har offentligt gett sitt stöd till Revolutionära fronten och har besökt Blitz-huset i Norge. Trots detta och en hel del annat har finsk media porträtterat honom som en respektabel politiker och expert på ”högerextremism”.
Koivulaakso har berättat för media att han har en lista med finska ”nynazister” på sin dator och att han med hjälp av den har identifierat den som ”attackerat” honom med pepparspray. Säkerhetskamerorna från platsen stödjer dock inte hans version.
Rätten dömde trots detta den finske aktivisten med anledning av att en annan ökänd finsk kommunist och Sovjetunionen-entusiast, nämligen Juha Tapio från finska Rättvisepartiet Socialisterna, helt plötsligt och från ingenstans ”kom på” att även han hade sett den
Natten mot “Förintelsens” minnesdag spärrade Nordiska motståndsrörelsen av ett flertal byggnader med avspärrningsband. Aktioner ska ha ägt rum i Sverige, Norge och Finland.
Enligt Aftonbladet har tre SR-redaktioner spärrats av. Nyheter24 rapporterar vidare att Kärrtorps gymnasium, två tidningsredaktioner i Sundsvall, någon byggnad i Umeå samt DT i Borlänge och Ludvika spärrats av. Norrlandstidningen Allehanda rapporterar att två lokaler i Östersund har spärrats av. SVT rapporterar att Forum för levande historia i Gamla stan, Gullmarsplan, Kungsholms torg och Arenavägen vid Globen också har spärrats av. Nordfront har också erfarit att en tidningsredaktion i Söderhamn har spärrats av och kamprapportsbilder som trillat in tyder på att en polishögskola och vissa judiska lokaler också kan ha spärrats av.
Vid flera av avspärrningarna verkar olika meddelanden lämnats.
— Det är en uppmaning om vad vi ska publicera eller inte. Det känns nytt, annars brukar det mest handla om att vi är dumma, sä
Lördagen inleddes med frukost och fritt umgänge fram till klockan 11 då alla kamrater dykt upp och det hölls en genomgång där de församlade fick dagens schema förklarat för sig.
Först ut på schemat var Vikingakampen och deltagarna delades in i flera lag. Den första grenen var blixtboll, en rugbyliknande sport som svenska aktivister importerat från ett besök på Finska motståndsrörelsens aktivistdagar för flera år sedan. Trots att tacklingar var förbjudet blev matcherna ofta rätt så fysiska, men inte ens misstänkt brutna fingrar stoppade vissa av deltagarna från att fortsätta.
Efter blixtbollen var det dags för en uppskattad gren från förra året: dragkamp. Lagen kämpade hårt och gav sitt yttersta för att dra hem segern i de intensiva matcherna.
Den sista laggrenen i 2014 års upplaga av Vikingakampen var en ny och väldigt uppskattad gren, nämligen brottning. Även brottningen var en lagtävling där man tävlade fem mot fem samtidigt. Till att börja med brottades deltagarna en mot en men när
Länge var jag ointresserad av rasfrågan.
Länge sympatiserade jag med kommunismen, med dess antikapitalism och
antiparlamentarism (ståndpunkter som – tolkade på ett annat sätt –
återfinns i nationalsocialismen). Det var först och främst motståndet
mot kapitalism, imperialism och parlamentarism som motiverade mig till
att en dag bli medlem i en kommunistisk organisation. Att ”antirasismen”
följde med på köpet tänkte jag inte så mycket på – inte i början.
Kalla mig gärna naiv, men jag var till en början inte fullt medveten om att ”antirasismen” utgör en väsentlig del av den kommunistiska verksamheten, på många sätt själva kärnverksamheten. Okunskapen kring rasfrågan berodde nog på att samhällets indoktrinering hade lyckats så pass väl att ”antirasism” inte var något jag ställde frågor om. ”Antirasism” var inte min drivkraft när jag sökte mig till kommunismen och eftersom jag hade ett omedvetet förhållande till ”antirasismen” godtog jag, utan att egentligen tänka över det,
