Skip to content
Vad vill ni uppnå med er politiska agenda och varför?
Vårt viktigaste mål är att vår ras, de etniskt nordeuropeiska folken, ska överleva och få de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och leva i frihet. Inte bara nu och imorgon utan i en tidsram om tusen och åter tusen år framåt.
Det största hotet mot detta mål idag är massinvandringen och det i kombination med de låga födslotalen bland vårt eget folk. Det dör helt enkelt fler nordiska män och kvinnor än det föds nya idag och tomrummet fylls upp med utomeuropéer – en verklighet som leder till att vårt folk sakta men säkert byts ut och till slut förintas för att aldrig mer kunna återvända.
För att säkerställa vår överlevnad och frihet måste därför massinvandringen stoppas snarast och merparten av de rasfrämlingar som befinner sig här måste repatrieras till sina respektive ursprungsländer.
Anledningen till varför är väl ganska uppenbar; överlevnadsinstinkt är den djupaste instinkt varje djur på planeten har – ja,
Onsdagen 24 november samlades kamrater för att under en promenad sprida klistermärken i Råsunda.
Som vanligt med goda kamrater var det en trevlig tur som bjöd på bra samtal och skratt.
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
När man uppmanar sympatisörer att organisera sig och kämpa för ett bättre Norden får man ibland höra: ”När systemkollapsen kommer, då ska jag gå med”.
Påståendet är en dålig ursäkt. Det kommer oftast från välvilliga människor som ännu inte har tagit modet till sig att göra något. Som en försvarsmekanism för att legitimera sin egen passivitet har de intalat sig att de måste vänta på att saker och ting blir värre.
Att många fler rasfrämlingar måste välla in över Nordens gränser innan de kan agera. Att ekonomin måste bli lite sämre först.
Att vänta på ”kollapsen”
De här accelerationisterna väntar på vad de kallar systemkollapsen, ett ekonomiskt och politiskt tillstånd då dagens makthavare har tappat greppet om sin makt. Det kan vara en allvarlig ekonomisk kris som i sin tur leder till fattigdom och svält.
Kommer den här dagen då? Kanske.
Vi vet inte hur framtidens förhållanden kommer att se ut och vi vet inte hur r
Vid 18-tiden hölls en slags julkonsert och ljuständning i centrum vilket lockade till sig en stor folksamling – något som i sin tur lockade till sig Motståndsrörelsens aktivister. Aktivisterna delade ut flygblad och stod och pratade med folket.
När evenemanget var avslutat tunnades folkmassan ut och aktivisterna började istället gå runt i stan för att sätta upp propaganda. Efter att större delen av centrala Vetlanda hade täckts begav man sig mot stadens utkanter för att sätta upp banderoller och samtala med ungdomar som brukar hänga på parkeringarna.
Gruppchefen och Vetlandabon Jonas Jensmark, berättar om mötet med ungdomarna:
”Vi begav oss mot utkanten av Vetlanda där vi visste att ungdomarna skulle hålla till. När jag och ett par kamrater är på väg fram till dem så dyker den första polisbilen upp, sammanlagt så är det tre patruller som anländer till platsen och försöker få svar på vad vi gjorde där, men som vanligt så fick de inget svar på det. Vi hade många
När årets upplaga av Organisationsdagarna gick av stapeln blev en boxningsturnering anordnad. Efter flertalet ronder mellan turneringens olika deltagare blev Pär Sjögren, chef över Näste 5, korad som segrare. Efter tävlingens avslut ställde vinnaren upp i en intervju där han förklarade sin syn på turneringen som varit.
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
På kvällen onsdag 17/11 hölls i Näste 8 som vanligt veckomöte och studiecirkel i Anton Holzners bok Bemästra livet.
Mötet upptogs till stor del av berättelser och redogörelser från den föregående helgens stora arrangemang Organisationsdagarna för dem i nästet som inte hade möjlighet att närvara den här gången.
Dagens pensum för studiecirkeln om Holzners bok var kapitel 4 Inre frihet. Högläsning följdes av frågor och diskussion.
Holzner konstaterar inledningsvis i kapitlet att endast en människa som uppnått inre frihet, och inte bara yttre, är sant och varaktigt fri, eftersom han eller hon inte ”står och faller utifrån yttre omständigheter eller andra människors nycker och infall”. Denna inre frihet måste varje individ tillkämpa sig i en ständigt pågående kamp.
Den som står stadigt oavsett yttre omständigheter och kan fullgöra sin plikt och utföra sitt arbete ”ostörd av världsliga förändringar och obehindrad av människors svaghet och lynne” – den personen äger inre frihet.
Den fri
Äntligen var det dags! Jag hade väntat på denna tillställning sedan kamphelgen i Stockholm då jag såg Martin Saxlind, Årets nordman 2020 göra processen kort och snabb med en nästeskamrat. Jag såg hur kamraten, som för övrigt är en bra boxare, blev riktigt vimmelkantig och till slut så fick kampen avbrytas och Saxlind stod som segrare.
Givetvis var årets upplaga av Organisationsdagarna mer än att bara slå kamrater, men för mig personligen var detta en viktig del och jag kan såklart bara återge min egen bild och upplevelse kring det hela och det tänkte jag försöka göra i denna text.
Det kan ta lång tid att färdas med bil i vårt avlånga rike och resan som skulle gå mot Småland var sannerligen lång, men jag såg ändå fram emot att tillbringa flera timmar i bilen. Jag skulle även få ansvara för att större delen av medlemmarna från Näste 1 möttes upp på en samlingsplats och delades in i bilarna.
Som vanligt när man ser fram emot något och är eggad så blir det lite svårt att sova. Nä
För att läsa en rapport från helgen kan du klicka här.
Samtliga bilder får i oredigerad form spridas fritt, förutsatt att Motståndsrörelsen.se anges som källa.
Mycket god mat serverades till de närvarande.
Andreas Holmvall höll i en workshop om användande av Photoshop.
Och Max Rosenfors höll i en om bokföring.
De våghalsiga fick lära sig att repellera ned från en hög klippa.
Holmvall höll ett föredrag som bland annat bjöd på högläsning från en tidlös klassiker.
Årsrapportering av nästeschef Daniel Byström.
Ett mycket kraftfullt brandtal framfördes av Sebastian Elofsson.
Den andra dagen inleddes med ett hårdare träningspass.
Information från riksrådet.
Höjdpunkten för många den andra dagen var den mycket intensiva boxningsturnering som anordnades.
Blodvite uppstod mer som regel än undantag.
Segrande ur de blodiga slagen klev Pär Sjögren.
Andra helgen i november anordnades den årliga traditionen Organisationsdagarna av Nordiska motståndsrörelsens sjunde Näste. Upplägget detta år skilde sig något från föregående då det skulle komma att fokuseras mer på de personliga kunskaperna hos den enskilda medlemmen.
Vid ankomst till lokalen välkomnades deltagarna av konferencier och tillika nästeschef Hampus Maijala som gick igenom regler och upplägg för helgen, innan Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg välkomnades upp på scen för att hålla ett tal.
Hampus Maijala var konferencier.
Lindberg förklarade parollen bakom helgen; Seger i valkampen, där han på förhand utmålade Nordiska motståndsrörelsen som segrare i valkampen 2022 och detta alldeles oavsett hur många röster man får eller inte får och även om man ens ställer upp eller inte – att organisationen oavsett kommer synas och höras, sprida sina idéer och rekrytera nya medlemmar och således segra. Han talade också bland annat om lättja och defaitism,
På kvällen onsdag den 10 november var det dags igen i Näste 8 för veckomöte och studiecirkel kring boken Bemästra Livet. Veckorna går fort!
På mötet diskuterades framför allt den kommande helgens stora evenemang Organisationsdagarna. Bland annat skulle samåkning arrangeras till samtligas tillfredsställelse.
Kapitel tre i Anton Holzners bok Bemästra Livet handlar om Livsbejakande. Där konstateras inledningsvis att det ”finns folk … för vilka livet endast existerar i syfte att förnekas och glömmas bort, föraktas och övervinnas”.
Men sedan finns det också folk med en stark tendens att betrakta livet som en gåva och en stor möjlighet. För dem är det normala att stå stadigt med båda benen i den här världen samt att bejaka livet.
Då negativa folk och människor endast noterar det som inte tilltalar dem, det som inte är bekvämt för dem – har de en ständig benägenhet att kritisera på ett destruktivt sätt. Istället för att agera, kanske de drömmer om vad de en gång ska göra eller om
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Alla som kommer organisera sig med något som har med nationalsocialismen att göra har någon familjemedlem eller vän som kommer ogilla ditt engagemang till den grad att de aktivt kommer att försöka förmå dig att upphöra med ditt motstånd mot rasfienderna. Det behöver inte vara en ensam person utan det kan vara flera inom familjen som motarbetar ditt engagemang. Deras bevekelsegrunder kan vara olika, de kanske lägger stor vikt vid hur människor socialt ser på familjen.
Kort bör dock sägas att alla som sysslar med politik kan råka ut för detta, du kan vara en socialdemokrat bland en grupp vänner som alla är moderater eller har du en fader eller moder som är moderat. Det kan gå till hätskt till även i dessa förhållanden, jag har hört historier.
De kanske har en annan politisk syn, de kanske fortfarande befinner sig i ett stadie av hjärntvätt där ett blandrassamhälle är bra och judarna är alla totalt felfria och oskyldiga. Eller så har de e
7 november samlades kamrater från Näste 1 för en dag med banderolltillverkning och social gemenskap.
Under dagen tillverkades 10-tals banderoller. Utöver detta grillade vi tillsammans och under matuppehållet passade man på att planera in aktiviteter för den kommande veckan.
Kamrater samlades och gick gemensamt upp till Gustav Adolfs torg. På plats fanns där redan två polisbussar och några civila bilar som fått det viktiga och hedersfyllda uppdraget att bevaka en staty så att inga besökare skulle komma sig för att minnas och hedra kungen, med blommor, ljus eller tal. Polismakten ville väl inte riskera att någon hyllade gamla ideal som offervilja, mod, plikt – ja, sådant som idag inte återfinns hos regenter och statsmän utan snarare hos motståndsmän.
Man ställde upp på plats och tände ljus. Tre ljus nedlades synkroniserat till det fina anförandet som var skrivet till dagen. En del av talet löd;”Att Gustav II Adolf skulle dö i strid var inte direkt oväntat. Under de flesta av hans år på tronen låg Sverige i krig och han deltog oftast själv på slagfälten, något som skulle vara otänkbart för de flesta andra kungar i Europa.
Till slut kom den ödesdigra dagen, 6:e november 1632, då dimman låg tät över det kommande slagfältet i Lützen. Tidig morgon, när
