Skip to content
Ännu ett kampår är till ända medan ett nytt står för dörren, det är lite vemodigt samtidigt som förväntan är stor.
Vi har under året genomfört en stor mängd aktiviteter och aktioner – stora som små, jag kommer inte här gå igenom dessa då de redan finns rapporterade på motståndsrörelsen.se samt i diverse radioprogram på nordiskradio.se. Årsrapporter lär också komma här inom kort.
Vad jag istället tänker på i mellandagarna är mina kamrater – medlemmar och aktivister såväl som vår ledning och samtligas energi, påhittighet och offervilja för kampen. Jag är övertygad om att jag känner några av världens mest altruistiska människor som jag får äran att umgås med i princip dagligen. Personer som utan att tveka skänker sina sista kronor så att en kamrats familj kan köpa mat, aktivister som utan minsta eftertanke går emot en i antal övermäktig fiende för att freda sina kamrater. Medlemmar och sympatisörer som skänker pengar till böter så att kampen kan fortsätta utan att aktivi
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
Då jag vaknat vid 05-tiden på måndagen efter en natt med inte allt för mycket sömn, både på grund av nervositet och förväntan då detta var min första utlandsresa med kamrater i Motståndsrörelsen och jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig, så var jag ändå förvånansvärt pigg. Att jag var så pass pigg trots minimalt med sömn berodde nog troligen på hur mycket jag sett fram emot resan.
När jag klivit upp och gjort mig redo så påbörjas resan mot Helsingfors, en ungefär 20 timmar lång resa den väg vi planerat att ta. Längs vägen till båten plockade vi upp kamrater en efter en tills bilen var fullsatt, vilket givetvis ledde till att det blev allt trängre, men även till timslånga diskussioner med kamrater man inte träffar alltför ofta annars vilket var ett trevligt avbrott från vardagen.
Nästa del av resan skedde via färja där de som inte ätit längs vägen väljer att äta middag, något som enligt uppgift ska ha varit väldigt välsmakande.
Sedan var det dags att bege sig till
I Sverige idag råder åsiktsförtryck och politisk förföljelse. Situationen är fullt jämförbar med den i länder som media beskriver som diktaturer – alltså Ryssland, Kina eller Iran – och på vissa områden faktiskt värre.
Ett totalitärt system
En av metoderna är att hänga ut personer i media för att de har eller har haft en annan åsikt än det rådande systemets. Eller Sverigedemokrater som någon gång gillat något som Nordiska motståndsrörelsen gjort. Trots att de inte gjort något som är olagligt hängs de ut – inte sällan på löpsedlar – som om de vore kriminella. De ska jagas, uteslutas ur sociala gemenskaper och tvingas till underkastelse. De ska inte våga hysa andra åsikter än de som styr. Tillvägagångssättet bekräftar att det rådande systemet är totalitärt.
”Kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”
De som styr behöver heller inte bekymra sig för att leda något i bevis. Det magiska ordet här är ”kopplingar”. Expo och journalister som Davi
Månadens bästa aktioner:
Motståndsrörelsen deltog även i år vid invigningen av Gävle-bocken.
Torgmöte i Växjö.
Motståndsrörelsen deltog med talare på konferens i Storbritannien arrangerad av Patriotic Aternative.
Månadens ”shoutout”:
Alla ättlingar till Karl XII och hans karoliner (som förvisso hedrades den 30 november och alltså inom ramen för denna artikel, men som ändå inte kvalificerar sig bland månadens aktioner då det inte publicerades någon artikel om det förrän den 1 december och således kommer med på nästa.)
Alla efterkommande till Gustav II Adolf och hans män under Trettioåriga kriget.
Alla folkfränder till Göran Oredsson och hans NRP:are, som fortsatt kampen för ett enat Norden.
Månadens bilder (som inte redan använts ovan):
Vildmarksaktivitet i Arvidsjaur.
På kvällen från samma aktivitet som bilden ovan.
Månadens nyheter:
Sandlådenivå i Bonnierblaskans (S)-ledare om Motståndsrörelsens aktivitet vid Gävle-bocken.
Politisk rättegång mot
Det hon stod åtalad för var en bild i artikeln Välbevakad förintelsekonferens möttes av nationalsocialistisk laser föreställandes texten ”Förintelsen är en bluff!” projicerad med laser på Malmö Synagoga, samt en film där samma bild visades.
Åklagaren menade att enbart budskapet ”Förintelsen är en bluff!” inte är olagligt (än så länge) men att budskapet på en synagoga är att se som att man ”hånar, skymfar och förnedrar det judiska folket” och således är olagligt enligt den svenska åsikts-förtryckarlagen. Publiceras dessutom bilden på en nationalsocialistisk sida så måste det enligt åklagaren ses som ännu värre än om det skulle publicerats någon annanstans.
Emma Karlsson med sin advokat inför rättegången
Advokaten å andra sidan påpekade att aktionen främst var att se som en politisk motreaktion mot det förintelse-jippo som ägde rum under dagen och som förutom Stefan Löfven också samlade några av världens mäktigaste människor och att den sålede
Den låga intellektuella nivån i Arbetarbladets ledare om Motståndsrörelsens aktivitet i Gävle i helgen, ger i kombination med författarens höga moraliska svansföring texten en högst komisk lyster.
Ledarskribenten Jenny Wennberg konstaterar inledningsvis att Nordiska motståndsrörelsen är samma organisation som en misstänkt mördare en gång ”visat intresse” för. Med vilken logik en kriminell individs intresse för en organisation kan tas till intäkt för denna organisations brottslighet – eller vilka som helst andra egenskaper – förklaras inte. Någon generell statistik över brottslingars intresse för olika organisationer och politiska partier presenteras inte heller i artikeln.
Skärmdump från Arbetarbladet.se.
”Hot”
Lätt patetiska blir Wennbergs alla försök i texten att med känslo-ord utmåla såväl helgens aktivitet som organisationen Nordiska motståndsrörelsen – som ”hot”. Som när hon beskriver hur det under lördagen rasade en kamp mellan motsatserna ”nazistis
Jonas Jensmark blev tidigare i år oskyldigt dömd för misshandel efter att ha knuffat undan en rabiat batikhäxa som följde efter och slog hejvilt mot nästets filmare och hans videokamera under en offentlig aktivitet i Vetlanda i början av 2021.
Domen baserade sig på tantens lögner om att det var kameramannen som hade följt efter henne (när det i verkligheten var tvärtom) och filmat henne 10 cm från ansiktet, och att hon då ska ha varit utsatt för ofredande av kameramannen. Tingsrätten valde att tro på hennes lögn och menade att hon, i och med att hon varit utsatt för brottet ofredande, hade rätt att bruka våld i självförsvar, och att Jonas därmed inte hade rätt till självförsvar mot henne.
Tingsrätten valde att döma med denna bisarra motivering trots att det inte finns någon dom mot kameramannen om ofredande, och trots att detta påhittade brottet inte ens har utretts av polisen.
Själva rättegången gick väldigt fort och var helt odramatisk. Man spelade upp inspelning på
En obesvarad fråga dyker upp varje gång vår illegitima styrande elit tillkännager ännu ett politiskt korståg för vår härliga demokrati, detta oavsett om det rör sig om ”mångfald”, mångkultur, HBTQ, ”grön” energi eller något annat. Frågan är: Exakt vem röstade på allt detta?
Kanske skedde detta samtidigt som jag hade fallit i en djup och lång sömn, men jag kan åtminstone inte säga att jag kommer ihåg att vi någonsin haft någon folkomröstning om ersättningsinvandring, att nordisk identitet skulle förvandlas till ett tomt blad som vilken lycksökare som helst från tredje världen kan fylla med vad de vill, eller att vårt land måste avindustrialiseras så att vi kan bli ”gröna” (vad det nu betyder). Jag känner inte heller till något enda tillfälle där ett parti placerade någon av de frågor som nämns ovan som centrala i sin politiska plattform och sedan vann en överlägsen parlamentarisk seger som klart och tydligt visade på politiskt mandat från folket i
Disciplin är praktiken av självkontroll och tron på sig själv för att veta att man kan nå sina mål, även när det inte verkar möjligt.
Efter fem år som medlem i Motståndsrörelsen, och på senare tid som nästeschef och nu rikschef, har jag lärt mig att många män och kvinnor som söker sig till denna organisation kanske har insett några mycket viktiga sanningar om politik och världen i allmänhet, de inser nödvändigheten av en nationalsocialistisk revolution, men de är ändå märkta av det sjuka döende samhället och bär med sig lågt självförtroende, passivitet och brist på disciplin.
Vissa människor tror att disciplin resulterar i stelhet eller oflexibilitet, men så är inte nödvändigtvis fallet. Disciplin anpassad till uppgiften resulterar i ordning och följer en uppsättning regler eller en plan för ett resultat som är förutbestämt. Disciplinerade människor är villiga att offra sig för att nå sina mål, eftersom de vet vikten av deras kamp både för folkets framtid i ett fritt Norden och f
Ett påstående som jag stöter på ibland från sympatisörer i olika forum är att vi aktivister och medlemmar i Motståndsrörelsen på olika vis är bättre människor än många andra, att vi innehar egenskaper som andra inte har (oftast gällande den som själv säger detta).
Även om detta såklart är smickrande och något som vi strävar efter att uppnå så vill jag ändå påstå att det på ett sätt ändå är felaktigt.
Sanningen är att det är en väsentlig sak som skiljer oss ifrån de välvilligt inställda sympatisörer som sitter på utsidan och tittar in och det är valet vi gjort att gå med i Nordiska motståndsrörelsen och aktivt kämpa för vårt folks bevarande i Norden för evig framtid!
En del av er utanför organisationen har inte valt bort kampen för att ni är lata eller fega (även om dessa också finns och bör läsa denna text och fundera över era liv och vad du är värd den dagen du inte längre finns) utan för att ni tror er inte passa in i en elitorganisation som Nordiska motståndsrörelsen –
