Skip to content
Här kommer det sjuttionionde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Vikten av kurser och utbildningarLindbergs betraktelse: Kampatmosfären på OrganisationsdagarnaSeger i valkampenStällningstaganden kring Covid 19Uppföljning på femårs-målen
Diskussionsunderlag:
Film från Organisationsdagarna 2021
Film från Nordiska motståndsrörelsens 1 maj
NordicResistanceMovement.org
Intressanta gäster i Nordisk Radios program
Vid 18-tiden hölls en slags julkonsert och ljuständning i centrum vilket lockade till sig en stor folksamling – något som i sin tur lockade till sig Motståndsrörelsens aktivister. Aktivisterna delade ut flygblad och stod och pratade med folket.
När evenemanget var avslutat tunnades folkmassan ut och aktivisterna började istället gå runt i stan för att sätta upp propaganda. Efter att större delen av centrala Vetlanda hade täckts begav man sig mot stadens utkanter för att sätta upp banderoller och samtala med ungdomar som brukar hänga på parkeringarna.
Gruppchefen och Vetlandabon Jonas Jensmark, berättar om mötet med ungdomarna:
”Vi begav oss mot utkanten av Vetlanda där vi visste att ungdomarna skulle hålla till. När jag och ett par kamrater är på väg fram till dem så dyker den första polisbilen upp, sammanlagt så är det tre patruller som anländer till platsen och försöker få svar på vad vi gjorde där, men som vanligt så fick de inget svar på det. Vi hade många
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
Äntligen var det dags! Jag hade väntat på denna tillställning sedan kamphelgen i Stockholm då jag såg Martin Saxlind, Årets nordman 2020 göra processen kort och snabb med en nästeskamrat. Jag såg hur kamraten, som för övrigt är en bra boxare, blev riktigt vimmelkantig och till slut så fick kampen avbrytas och Saxlind stod som segrare.
Givetvis var årets upplaga av Organisationsdagarna mer än att bara slå kamrater, men för mig personligen var detta en viktig del och jag kan såklart bara återge min egen bild och upplevelse kring det hela och det tänkte jag försöka göra i denna text.
Det kan ta lång tid att färdas med bil i vårt avlånga rike och resan som skulle gå mot Småland var sannerligen lång, men jag såg ändå fram emot att tillbringa flera timmar i bilen. Jag skulle även få ansvara för att större delen av medlemmarna från Näste 1 möttes upp på en samlingsplats och delades in i bilarna.
Som vanligt när man ser fram emot något och är eggad så blir det lite svårt att sova. Nä
För att läsa en rapport från helgen kan du klicka här.
Samtliga bilder får i oredigerad form spridas fritt, förutsatt att Motståndsrörelsen.se anges som källa.
Mycket god mat serverades till de närvarande.
Andreas Holmvall höll i en workshop om användande av Photoshop.
Och Max Rosenfors höll i en om bokföring.
De våghalsiga fick lära sig att repellera ned från en hög klippa.
Holmvall höll ett föredrag som bland annat bjöd på högläsning från en tidlös klassiker.
Årsrapportering av nästeschef Daniel Byström.
Ett mycket kraftfullt brandtal framfördes av Sebastian Elofsson.
Den andra dagen inleddes med ett hårdare träningspass.
Information från riksrådet.
Höjdpunkten för många den andra dagen var den mycket intensiva boxningsturnering som anordnades.
Blodvite uppstod mer som regel än undantag.
Segrande ur de blodiga slagen klev Pär Sjögren.
Kamrater samlades och gick gemensamt upp till Gustav Adolfs torg. På plats fanns där redan två polisbussar och några civila bilar som fått det viktiga och hedersfyllda uppdraget att bevaka en staty så att inga besökare skulle komma sig för att minnas och hedra kungen, med blommor, ljus eller tal. Polismakten ville väl inte riskera att någon hyllade gamla ideal som offervilja, mod, plikt – ja, sådant som idag inte återfinns hos regenter och statsmän utan snarare hos motståndsmän.
Man ställde upp på plats och tände ljus. Tre ljus nedlades synkroniserat till det fina anförandet som var skrivet till dagen. En del av talet löd;”Att Gustav II Adolf skulle dö i strid var inte direkt oväntat. Under de flesta av hans år på tronen låg Sverige i krig och han deltog oftast själv på slagfälten, något som skulle vara otänkbart för de flesta andra kungar i Europa.
Till slut kom den ödesdigra dagen, 6:e november 1632, då dimman låg tät över det kommande slagfältet i Lützen. Tidig morgon, när
Solen följde de aktivister, medlemmar och aspirerande medlemmar i Näste 8 som lördagen den 6:e november hade samlats för att hålla en rad utomhusaktiviteter centralt i nästet. Det var kanske den vackraste höstdagen hittills i år med sol från en klarblå himmel och marken täckt av gula och röda löv. Dagen inleddes med iordningställande av festplatsen och anläggande av eld för den kommande grillningen. Samtidigt fikades det och hölls rekryteringsmöten med aspirerande medlemmar. Under själva månadsmötet, som hade huvudfokus på gångna och kommande aktiviteter, gavs rekryterna vid sidan om ytterligare information om organisationen och nästet.
Nu hade elden övergått i glöd och allt från hamburgare, korvar, bröd, köttstycken av olika slag, diverse rotfrukter, haloumi och andra ostar började grillas. Motståndsmän och -kvinnor lät sig väl smaka av förplägnaden, vilken ökade deras välmående även genom att höja kroppstemperaturen, som här och var hade hunnit sjunka något.
Grillning och kaffe
Första punkt på dagordningen var att genomföra en banderollaktion på E4:an mellan Värnamo och Ljungby. Några av kamraterna som var på väg till samlingsplatsen blev dock stoppade av polisen redan innan de hade lämnat Värnamo. Poliserna genomförde husrannsakan i bilen och samtliga fyra i bilen blev visiterade och bestulna på alla flygblad, klistermärken, affischer och banderoller som de hade på sig och som fanns i bilen. Aktivisterna blev sedermera delgivna misstanke om förberedelse till grov skadegörelse och förhörda om detta brott.
På frågan om hur polisen motiverade denna misstanke svarade en av dem att propagandamaterialet uppenbarligen var ämnat att sättas upp någonstans, och att detta skulle utgöra grov skadegörelse. På Wikipedia kan man läsa att:”Grov skadegörelse kan ge fängelse i högst sex år. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om gärningen medfört synnerlig fara för någons liv eller hälsa. Grov skadegörelse föreligger även om skadan drabbat sak av stor kulturell
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
När nationalsocialister pratar med människor i vardagslivet eller vid flygbladsutdelningar påstår människor att ”alla judar är inte dåliga, visst finns det några dåliga människor i den judiska gruppen men det har alla grupper”. För de som ogillar invandrare så låter det såhär: ”Det är inte judar som begår brott, det är muslimerna/invandrarna.” Människor som har dessa åsikter sprider inte bara dessa i offentligheten, de sprider det även på internet genom skrivande på forum, eller i kommentarsfält. Vad dessa människor menar är att det finns judar som likt svenssons går till arbetet, reser, tittar på TV, är likgiltiga över Israel eller det judiska kollektivets öde likt svenssons är över Sverige och svenskarna. De är kanske liberaler eller socialister, men det finns svenssons som är det också.
Detta är otvetydigt sant, det finns sådana här judar i Sverige och i världen. Gör detta dem till bra, eller ofarliga judar?
Mitt svar på den här frå
Ursprungligen publicerat på Nordisk Radio.
“It’s always a good time to doxx yourself”. Nordic Frontier har klippt ut en diskussion på elva minuter om erfarenheter kring doxxning och publicerat det på deras Odysee. Samtalet rekommenderas för alla som oroar sig för att någon gång i framtiden få sin identitet röjd.
De som diskuterar ämnet är programledaren Andreas Holmvall och Warren “Ahab” Balogh, två personer som tidigare varit anonyma men som efter att ha “outats” beskriver det hela som en ren och skär befrielse. Den sanna befrielsen när du är ärlig mot dig själv och andra, befrielsen att veta att dina vänner är sanna och att alla dina relationer kommer bli bättre.
Nu säger jag inte att det alltid är fel att vara anonym eller att jag inte kan förstå att vissa väljer den vägen, men samtidigt kan ingen förneka att kampen behöver personer som är offentliga och använder sig av sitt öppna engagemang för att inspirera andra att våga slå tillbaka och släppa mentala blockeringar.
A
Den 25:e oktober 2020 hängde Näste 1 ut en pedofil född 1974, boende på Domherrevägen i Norrtälje, då han samlat på sig tusentals barnpornografiska bilder och filmer.
Nu ett år senare har samma pedofil återigen blivit dömd för samma brott och återigen till det uppenbarligen verkningslösa straffet skyddstillsyn.
Med anledning av detta såg sig aktivister och medlemmar i Näste 1 tvungna att på nytt upplysa grannar och närboende om vem de har boende i sin närhet.
Så nästan på dagen, ett år senare, den 24:e oktober 2021, befann sig en skara motståndsmän ännu en gång i Norrtälje för att under en intensiv eftermiddag dela ut flygblad till samtliga hushåll på Domherrevägen, samt till flera närliggande bostadsområden.
Utöver flygblad affischerades det även flitigt runt området och på de närmaste mataffärerna.
När informationsspridningen var klar och man precis åkte iväg iakttogs en person som gick och plockade bort flygblad från en del bilar som hade lappats. Personen ide
Kamraterna tog sig ut i skogen och gick mot en klippa som var lämplig att repellera nedför. Att förbereda och fästa fast allting korrekt har vid det här laget blivit rutin för Näste 7 då nästet under året tränat mycket på att repellera. Man började aktiviteten med en mindre klippa på två meter, så att de som repellerade för första gången inte skulle få det alltför svårt.
När alla kände sig redo gick man över till ett större stup för att ta sig ned för det. Stupet var halt och under vissa partier gick bergsväggen inåt, så man var tvungen att hissa ned sig istället för att gå ned, men trots det klarade både rutinerade så väl som förstagångs-repellerare att ta sig ned för stupet.
När alla kände sig nöjda begav man sig tillbaka till bilarna igen och då passade man även på att städa upp skogen från sprayburkar och behållare till energidrickor som miljö-ovänner (i AFA?) hade skräpat ned med. Kamraterna tackade sedan varandra för dagen och begav sig hem igen.
Ingen kan ha undgått alla de klimatlarm vi dagligen matas med. ”Vi har 10 år på oss att vända utvecklingen innan det är försent, glaciärerna smälter, jorden blir varmare för var dag som går, golfströmmen kommer stanna, stora delar av jorden kommer bli obeboelig, öknarna breder ut sig, Arktis smälter och havsnivån kommer stiga flera meter”.
Nya hot, krav och påtryckningar haglar. Miljarder spenderas på ny teknik, forskning och projekt. Alla som ifrågasätter någonting klistras på epitetet ”klimatförnekare”, ett skällsord i klass med rasist eller förintelseförnekare, och tystas effektivt. Klimathotet är idag enligt de styrande den allra största politiska frågan och är dessutom en väldig ekonomisk vinstaffär för mängder av olika intressen. Som av ett sammanträffande går även klimatfrågan hand i hand med flyktingvurmandet och kampen mot rasismen. Kändisar och politiker tävlar i vem som kan vara mest ”radikal” i klimatfrågan för att så få så mycket uppmärksamhet s
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Marcus Hansson skrev en artikel om barnuppfostran och politik. Som kvinna och mamma säger jag inte att han har fel i sak eller att artikeln är dålig, för det är den inte. Däremot så ger den mig anledning att ta upp en aspekt av kampen och barnuppfostran som jag länge tänkt på. Den här artikeln är inte ett svar på Hanssons artikeln utan mer ett komplement eller en fortsättning på en viktig diskussion om kvinnor, män, relationer och kampen.
En del av er som läser det här känner mig. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen i snart 10 år och i andra nationella kretsar sedan början av 00-talet. Sedan valet 2018 har jag dock inte synts eller hörts lika mycket då jag lyckats skaffa två barn till sedan dess. Sedan några veckor tillbaka är jag alltså fyrabarnsmor. Jag är dock fortfarande aktivist i organisationen och har inga som helst planer på att pausa mitt engagemang mer eller längre än nödvändigt. Jag är alltså inte den typiska
Lördagen den 23:e oktober begav sig en del av Näste 5:s kampavdelning till en matvarubutik i Hedemora för att sprida ett folkvänligt budskap. Platsen kryllade av folk som var på väg att införskaffa sig de livsmedel som behövdes inför helgens händelser. Förutom att motståndsmännen fick spendera en del av dagen i en vacker höstsol var det även trevligt att få träffa på så mycket folk. Allt ifrån barnfamiljer till ungdomar och pensionärer valde denna dag att socialisera sig med Motståndrörelsen och diskutera de problem som förpestar vårt land.
Just denna dag delade aktivisterna på plats ut ett flygblad med rubriken ”Självförsvar är en självklarhet”. Detta flygblad har sitt ursprung i en kortare kampanj som genomfördes i somras där samma flygblad användes för att uppmuntra svenskarna till kamp och enighet. Eftersom flygbladet och dess uppmanande är så relevant valde Näste 5 att göra ett litet tillägg till denna kampanj. Detta så att även Hedemoras befolkning fick höra det goda ordet
