Skip to content
Jag vill börja med att säga att jag förstår att det bultar i ett nordiskt hjärta vid tanken på att vita folkfränder dör i ett krig i vårt Europa. Altruism är en av de nordiska folkens främsta rasliga karaktärsdrag och ett annat är mod. Att då vilja ge vad man kan för att skydda andra är såklart något vackert, något som visar att du ännu är i åtminstone någorlunda kontakt med ditt inre och inte förslavats helt av materialismen.
Jag förstår med andra ord känslorna och instinkterna som ligger bakom tankarna att vilja åka ned till Ukraina för att delta i kriget. Jag har däremot betydligt svårare att förstå de som verkligen väljer att göra slag i saken och göra tankarna till verklighet, för hur mycket dina känslor och instinkter än säger det så borde det efterföljande logiska resonemanget sedan sätta stopp och få dig att inte åka.
På samma sätt förstår jag till fullo de som någon gång tänker tanken att vilja ta till vapen och skjuta ned folkförrädare eller rasfrämmande våldtäktsmän hä
Det finns säkert någon som kanske menar att den här artikeln kommer nästan en vecka försent och borde publicerats redan under förra veckan. Jag tänkte dock inledningsvis under konflikten att det här kriget egentligen inte var så viktigt överhuvudtaget för Nordiska motståndsrörelsen att ha en officiell åsikt kring. Att egentligen berör hela Ukraina-kriget oss och vår kamp på Nordens gator och torg väldigt lite i nuet. Detta i kombination med att andra skrev och talade om kriget utifrån olika perspektiv både här på motståndsrörelsen.se och på den oberoende nationellt socialistiska nyhetssidan Nordfront, gjorde att jag helt enkelt inte såg det som ett måste att prioritera den artikel som du nu läser.
Sedan förstår jag givetvis att det finns andra anledningar som gör konflikten intressant redan här och nu och att den på lång sikt kan leda till konsekvenser som rent av kan komma att bli avgörande även för oss.
Det är dock väldigt många som undrat och resonerat kring vårt ställningstag
Ursprungligen publicerad 2015-02-02. Finns även att köpa som tryckt skrift hos vår samarbetspartner Greenpilled.com.
Under fredagen stod Fredrik Vejdeland anklagad för ”hets mot folkgrupp” vid Göta Hovrätt i Jönköping. Vejdeland hade som ansvarig utgivare dömts för ”hets mot folkgrupp” för ett antal kommentarer och en artikel.
De kriminaliserade uttrycken var bland annat: ”Leve nationalsocialismen”, ”Leve Hitler”, ”Död åt Zog”, ”Krossa Sion” och ”Adolf Hitler, den störste folkhjälten i modern tid”.
JK:s åklagare Fredrik Ingblad byggde sitt åtal på halmgubbar, ”tolkningsfakta” och andra retoriska knep som han lyckades manipulera tingsrätten med. Ingblad gav sig själv tolkningsföreträde över vad nationalsocialismen står för i syfte att på osakliga grunder övertyga rätten att Nordfront står för rashat, rasförföljelser och utrotning eftersom vi delar samma -ism som andra som påstås ha stått för detta.
När uttrycken nu fick ny prövning vid Hovrätten valde Vejdeland att hålla
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se. Podcasten Aristogenesis hittar du på Nordiskradio.se.
En nations vilja att leva och kämpa har aldrig varit en angelägenhet för folket, trots de ohistoriska, vilseledande och hysteriska skriken från marxisterna på alla nivåer, förklädnader och nyanser. De hävdar att sociala och politiska förändringar kommer direkt från massorna och av tillfälligt och löst församlade grupper av medborgare, som på något sätt lyckas övervinna sin instinktiva individualism och hitta förmågan att bilda en kraft som kan förändra historiens flöde. Detta är en felaktig föreställning och en av demokratins grundmyter skräddarsytt uteslutande för att karessera massan och stimulera individens inneboende egocentrism och dess naturliga benägenhet till självupptagenhet.
Historiens krafter som formar den ständigt växlande världen omkring oss genom att skapa den, upprätthålla den och erodera den, förkroppsligas på mänsklig nivå uteslutande av en grupp män som förstår hur s
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
Försvarshögskolan, som ser som sin uppgift att utbilda sina elever till vakthundar för globalistiska intressen i Sverige, ondgör sig i en nyligen presenterad rapport över att även ”extremister” – samarbetar ”transnationellt”.
I en artikel på sin hemsida tillkännager man att man nu på uppdrag av Center mot våldsbejakande extremism (CVE) presenterat en 115-sidig ”kunskapsöversikt” med titeln Gränslös Extremism. En studie om transnationella kopplingar till svenska radikala miljöer.
Enligt studien har Sveriges tre farligaste ”extremistmiljöer” samtliga ”kopplingar till utlandet”.
Dessa kopplingar hotar enligt studien att stärka ”den radikalislamistiska-, den radikalnationalistiska- och den autonoma miljön” genom att tillföra ”taktiska kunskaper, ideologisk inspiration och finansiering”.
— Rapporten belyser ett tidigare outforskat område i ett svenskt sammanhang och tar ett helhetsgrepp på de svenska extremistmiljöernas transnationella kopplingar, säger Magnus Ranstorp, en
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
Nordendagarna 2021 ägde rum efter en period då prövningar blandats med framgångar – såväl för organisationens del som för den nationella rörelsen överlag. I denna artikel presenterar jag några valda inslag och personliga reflektioner över Nordendagarna 2021. Den som önskar en mer helomfattande och objektiv redogörelse för årets Nordendagar hänvisas till rapporten därifrån.
Deltagarantalet var i år högt, om än inte det högsta under firandets historia. Stämningen och kampandan slog däremot – både enligt mig själv och flertalet tillfrågade deltagare – topprekord!
Ett annat glädjeämne var att trenden ”Barnens Nordendagar”, som inleddes på allvar förra året, höll i sig även i år, då de många närvarande barnen verkligen tog plats, aktiverades på olika sätt och uppenbarligen stortrivdes. Glädjande var även att en hel del nationella som inte är anslutna till organisationen valde att delta.
Årets upplaga kom annars att präglas stort – förutom som väntat av tävlingen Åre
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
Listen to ”Simon Lindbergs Nyårstal 2020” on Spreaker.
Några av aktionerna som berörs i talet:
Talet i skriftform:
God afton alla som lyssnar! Vi är nu på den sista dagen av det första året på tjugotalet. Det är alltså nu den 31 december år 2020, och det har blivit dags för mig att på sedvanligt maner avsluta året med några ord till er. I viss mån kommer ni känna igen detta nyårstal från tidigare år, då också 2020 varit ett år fullt av radikal nationell kamp, men på många andra vis har också mycket med 2020 varit annorlunda.
Att år 2020 har varit ett annorlunda år tror jag faktiskt att hela det nordiska folket kan intyga, och det alldeles oavsett vilka politiska åsikter man har. Utbrottet av Covid 19, etablissemangets enorma hajp kring viruset och systemets många utlysta restriktioner har givetvis inte heller lämnat Nordiska motståndsrörelsen oberörd. Tvärtom, har också vi genom allt detta ställts inför ett mycket utmanande kampår.
Det tydligaste
Årtiondets första upplaga av Nordendagarna som Näste 2 fick äran att arrangera, inaugurerades tidigt på förmiddagen av Peter Albinsson som hälsade alla välkomna och presenterade dagens upplägg.
Öppning av Nordendagarna
Invigningen, något som man endast kan uppleva till fullo som en deltagare på Nordendagarna var i vanlig ordning en av arrangemangets höjdpunkter. Funktionärerna stod stolta, liksom tidigare år uppställda framför scenen iklädda specialtryckta Nordendagarna t-shirts samtidigt som högtidlig musik spelades upp i bakgrunden.
Först ut som talare var Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Lindberg talade om en av de viktigaste egenskaperna hos ett lyckligt och segerrikt folk som tyvärr det nordiska folken idag berövats på, men som Motståndsrörelsen en dag åter ska väcka inom varenda nordbo, nämligen stolthet.
Simon Lindberg talar om vikten av att känna stolthet för vem man är.
Del ur talet:
Med ett helt folk som är stolta över sig själva.
Nordendagarna 2020 blev ett mycket lyckat evenemang även i år som Motståndsrörelsen tidigare i veckan skrivit om. Inte minst femkampen, som trots ösregn till en början, blev uppskattad av såväl deltagare som åskådare.
Femkampen som bestod av lagbrottning, Nordisk sköld-strid, dragkamp, hinderbana och marklyftning blev en rättvis tävling där både styrka, smidighet, taktik och vilja var avgörande faktorer för vem som skulle segra.
Film från femkampen:
Efter en hård dags kamp kunde man slutligen presentera Martin Saxlind som årets Nordman.
Martin Saxlind är inte bara en mångårig aktivist och tillförordnad Nästeschef för Näste 4, han är även chefredaktör och skribent för Nordfront och en av programledarna i Radio Nordfront.
Nedan följer ett utdrag av artiklar skrivna av Saxlind:
Politiska soldater
Alibin vs Allierade
Varför göra det perfekta till det godas fiende
Omyndigförklarad
Saxlind gjorde mycket bra ifrån sig i framförallt den sista och a
Var är Nordiska motståndsrörelsen i Sverige om fem år? Här följer åtta konkreta målsättningar.
Artikeln publicerades ursprungligen 2019-01-14.
Nordiska motståndsrörelsens enda långsiktiga mål är total seger för vår sak. Ett ersättande av den nuvarande världsordningen som hotar att utrota vårt folk, med ett fritt och självständigt nationalsocialistiskt Norden där vårt folks överlevnad står säkrad och där vår nation kan nå sin fulla potential. Detta slutmål kommer vi aldrig någonsin att kompromissa med.
Samtidigt har vi alltid haft, och kommer givetvis också i fortsättningen att ha, flertalet delmål på vägen. Dessa hålls dock för det mesta internt, framförallt med anledning av det manövreringsövertag detta ger gentemot våra fiender.
Vi förstår dock också att det finns fördelar med att kommunicera vissa delmål utåt och att detta kan behövas för att sympatisörer i högre utsträckning ska vilja hjälpa oss, då vi förstår att slutmålet kan kännas avlägset och att det därför g
På eftermiddagen den 5 mars begav sig kamrater i Näste 1 ut till en närliggande skog i Stockholmsområdet. Med snöblandat regn som kom och gick begav sig kamraterna på jakt efter torr ved att använda för grillningen. Elden tog sig efter ett tag och den medtagna korven kunde grillas medans diverse diskussioner hölls.
Några sidor ur boken ”Ras – den avgörande frågan” lästes upp högt för sällskapet och diskuterades efteråt av alla närvarande. Kamraterna fortsatte samtala intill elden tills efter solen hade gått ner och beslöt sig sedan för att det var dags att bege sig hemåt. På vägen därifrån konstaterade samtliga att en vistelse till skogen nog är det bästa botemedlet mot sömnsvårigheter, något som för övrigt betydligt fler i vårt samhälle borde ägna sig åt.
I söndags gästade Dackeinstitutets Björn Herstad Radio Nordfront för en ideologisk debatt. Det var en intressant och trevlig diskussion, men den hade som jag ser det två strukturella problem:
1) Herstad fick försöka ”dekonstruera” nationalsocialismen utan att behöva presentera någon tydlig egen position annat än att han är för ”sanningen”, vilket är diffust och därför inte går att kritisera. Det blev alltså spel mot ett mål.
2) Vi var fem personer på den nationalsocialistiska sidan och det blev därför ett något fragmenterat försvar som ställdes upp mot anfallaren. När taltiden sprids ut på så många personer blir det svårt för någon att hinna presentera längre och mer sammanhängande svar.
Patrik Forsén kommenterade i efterhand debatten på Youtube och hans kommentar lyfte fram några frågor som jag tänkte besvara i den här artikeln.
Är nationalsocialismen pragmatisk?
Ja. Jag skulle hävda att detta är ett drag nationalsocialismen till viss del delar med konservatismen.
