Skip to content
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
I Motståndsrörelsens femte näste anordnades denna upplaga av Organisationsdagarna, med bland annat utbildningar, föredrag och boxningsturnering på schemat. Upplägget liknade föregående evenemang med fokus på den enskilde medlemmen.
När samtliga deltagare från Nordens alla hörn tagit sig till lokalen hälsade konferencier Lukas Lindgren alla välkomna. Helgens upplägg presenterades och deltagarna blev informerade om att hålla koll på schemat som satts upp runtom i lokalen för att inte missa något.
Strax därefter intog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg scenen. Lindberg gick igenom vad som menades med helgens tema, En starkare kraft och menade att hela rörelsen på flera sätt måste bli en starkare kraft om den ska lyckas med sitt mål att ena Norden. Han talade också om att mycket fokus skulle hamna på den mest bokstavliga tolkningen och ett mål sattes upp om att organisationen som ett kollektivt ska bli i 100% bättre fysisk form under år 2023.
Ledaren förklarar helge
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
I helgen deltog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och svenske riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland på en konferens som hölls i Madrid och anordnades av Devenir Europeo. Simon Lindberg höll även tal under konferensen.
Devenir Europeo är en nationalsocialistisk organisation som funnits en längre tid i Spanien men som på senare tid blivit allt mer aktiv. En representant från den spanska organisationen, Rafael Montes, gästade nyligen Nordiska motståndsrörelsens isländska podd Landsmenn där han bland annat redogjorde för organisationens verksamhet. Nordiska motståndsrörelsen har sedan tidigare kontakt med representanter för Devenir Europeo och den spanska organisationen samarbetar även med Der Dritte Weg från Tyskland. Syftet med att bjuda in Nordiska motståndsrörelsen till deras konferens var att fördjupa samarbetet organisationerna emellan.
”Europas farligaste man”
På fredagskvällen anlände Nordiska motståndsrörelsens representanter till den spanska huv
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Dagen inleddes med att alla hälsades välkomna till lokalen och nästeschefen meddelade upplägget för dagen, som skulle inledas med gemensam träning. Arrangörsgruppen stannade kvar i lokalen för att förbereda inför lunchen och det kommande mötet.
Resterande medlemmar begav sig till en närliggande grusplan där träningen skulle hållas. Uppvärmning inledde träningspasset som skulle ha fokus på kampsport. När alla var varma och uppmjukade delades deltagarna in i grupper och den första övningen påbörjades.
Man tränade allt från olika variationer av sparkar till de välkända standardslagen inom boxning. Man avslutade träningen med att lära sig hantera en situation där man är i kraftigt numerärt underläge och vad man måste göra och tänka på då.
Efter träningen återvände man till lokalen där dagens lunch väntade på de trötta kämparna. En välsmakande kycklingsallad försvann snabbt kamraterna emellan, samtidigt som trevliga samtal hölls. När allt var uppätet dukades det av och bord samt stolar stäl
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
Man började med löpningen och gick sedan vidare till styrkegrenarna för att till sist avsluta med längdhoppet. Testet gick bra som vanligt och flera av deltagarna gjorde framsteg i vissa grenar.
Efter aktivisttestet tränade man kampsport då kamraterna turades om att slå olika slagkombinationer. Slutligen avslutade man träningen med lite utmattande konditionsövningar.
Uttröttade av träningen åkte man sedan vidare hem till en kamrat för att äta lunch tillsammans med övriga medlemmar. Maträtten för dagen var hemmagjorda hamburgare.
Efter lunchen genomfördes en studiecirkel i delar av Aktivisthandboken. Man gick igenom organisationens regler och diskuterade vad syftet med reglerna egentligen är. Det fördes djupa resonemang om koncept som kamratskap, lojalitet, ära och ärlighet. Man kom fram till att reglerna tagits fram dels genom lång erfarenhet av organiserad kamp, samt genom den nationalsocialistiska världsåskådningen.
Efter studiecirkeln avhandlade man månadsmö
Dagen började tidig morgon med att samtliga gemensamt begav sig till två stora köpcentrum för att sätta upp ett större antal klistermärken lagom till butikerna öppnade.
Efter detta åkte alla vidare till den plats där Svenska bok & mediamässan ägde rum denna dag för att där dela ut flygblad till besökarna. Under den dryga timme aktivisterna befann sig på platsen möttes de enbart av positiva reaktioner. Utöver givande diskussioner mottogs både en ansökan och flera donationer av besökarna.
När denna lyckade del där ett par hundra flygblad delades ut var avklarad fortsatte dagen med flygbladsutdelning i ett närliggande villaområde. Där delades guppen på två för att efter att ha delat ut närmre 1000 flygblad åter omgruppera.
Nu styrdes färden mot centrala Stockholm, närmare bestämt till valstugorna vid Sergels torg. Väl där ställde motståndsmännen upp sig mitt bland de övriga partierna och började återigen en utdelning av partiets valflygblad.Budskap om ett revolutionär
Presentera gärna dig själv för läsarna! Vem är du och hur länge har du varit med i organisationen?
Jag heter Nicklas Norling och är en 32 år gammal trebarnsfar, rörmokare och aktivist i Nordiska motståndsrörelsen. Jag har varit medlem i organisationen sedan 2011, men följt dess arbete och donerat även innan det.
Skulle du vilja berätta lite kring din uppväxt och ditt nationella uppvaknande?
Jag är som många andra uppväxt på landsbygden. Det har alltid funnits en närhet till djur och natur samt något jag skulle kalla ”eviga värden” under min uppväxt. Mina yngre år hade helt enkelt en rejäl brist på urartade nymodigheter och influenser och när jag blickar tillbaka kan jag säga att min uppväxt i det stora hela var bra.
Den första delen av min skolgång genomfördes i en pittoresk byskola utanför en av Dalarnas större städer där alla kände alla. Denna skola var jämfört med många nutida och mer centrala skolor trygg och lugn. Skolk förekom nästan aldrig och mobbing va
Hej Noora! Kan du berätta för läsarna vem du är?
Jag heter Noora Isojärvi och jag är en 32-årig tvåbarnsmor, utbildad undersköterska och givetvis nationalsocialist. Jag jobbar hemma just nu kan man säga, är hemma med barnen och har varit det i nästan tre år. Inom nästet har jag uppgiften som arrangörsansvarig, vilket innebär att jag styr upp interna tillställningar inom nästet. Allt ifrån månadsmöten till större evenemang som Nordendagarna har jag hunnit vara med och skapa. De som har hängt med ett tag kanske känner igen mig från Radio Regeringen där jag har gjort en hel del live-radio tillsammans med Elin Reinhardt.
Noora (till höger) förbereder mat på ett internt arrangemang
Hur fann du nationalsocialismen och hur kom du in i rörelsen?
Jag har alltid trott på att det nuvarande systemet måste ändras på och att den globalistiska kapitalismen som i princip genomsyrar allt är något som förstör för folket. ”Follow the money” är ett koncept som jag förstod ganska ti
