Skip to content
Jag vill direkt börja med att klargöra att jag inte sympatiserar med Rasmus Paludan. Tvärtom så avskyr jag honom såväl personligen med anledning av hans pedofila böjelser som jag starkt ogillar den kontrajihadistiska politik han framför.
Att försöka flytta fokus från ras och blod till religion och kultur är otroligt skadligt för vår sak och som jag uttryckt tidigare, en form av kulturmarxism.
Problemet med de miljoner utomeuropéer som befinner sig inom Nordens gränser är inte att stora delar av dem tror på en annan gud än mig eller de flesta andra etniskt nordiska människor, utan att de är av annan ras än mig och de övriga etniskt nordiska människorna.
Rosengård eller Rinkeby, eller för den delen Somalia eller Afghanistan, skulle inte börja blomstra och förvandlas till paradis på jorden om folket där bara började gå i kyrkan eller blev ateister istället för att vara muslimer. På samma vis kommer Norden inte räddas med kristendom och konvertering, utan med nationalsocialism och
Under åren har flertalet misslyckade försök gjorts av systemet att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen som organisation eller olika delar av vår verksamhet. Försöken har misslyckats eftersom de ansetts lagvidriga och vi har istället kunnat fira seger efter seger i rättegångssalarna.
2019 tillsatte Regeringen därför en arbetsgrupp som skulle utröna hur man på bästa vis skulle gå till väga för att lyckas med detta och förra året presenterade Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer sitt resultat; ett förslag om att rasistiska organisationer som ägnar sig åt ”förföljelser av folkgrupper baserat på etniskt ursprung, hudfärg eller ras” ska kunna förbjudas och att samröre med dessa ska kunna ge upp till två års fängelse.
Experter till både höger och vänster sågade dock förslaget. Enligt vänner av yttrandefrihet var det rättsvidrigt och enligt fiender till det fria ordet var det allt för snävt så att ingen skulle kunna fällas för detta ändå. Det finns ju nämligen inte några
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
Nordendagarna 2021 ägde rum efter en period då prövningar blandats med framgångar – såväl för organisationens del som för den nationella rörelsen överlag. I denna artikel presenterar jag några valda inslag och personliga reflektioner över Nordendagarna 2021. Den som önskar en mer helomfattande och objektiv redogörelse för årets Nordendagar hänvisas till rapporten därifrån.
Deltagarantalet var i år högt, om än inte det högsta under firandets historia. Stämningen och kampandan slog däremot – både enligt mig själv och flertalet tillfrågade deltagare – topprekord!
Ett annat glädjeämne var att trenden ”Barnens Nordendagar”, som inleddes på allvar förra året, höll i sig även i år, då de många närvarande barnen verkligen tog plats, aktiverades på olika sätt och uppenbarligen stortrivdes. Glädjande var även att en hel del nationella som inte är anslutna till organisationen valde att delta.
Årets upplaga kom annars att präglas stort – förutom som väntat av tävlingen Åre
Näste 2 befann sig under arbetarens dag i Göteborg och Kungälv.
Nästet valde att använda sig av en lastbil där man på båda sidorna fäst banderoller med budskapet-”Vita arbetare har byggt detta land.
-Vita arbetare kan ta tillbaka detta land!”
Man spelade även upp tal under dagens gång.
Detta gav aktivisterna största möjliga exponering.
I Kungälv körde man några vändor genom staden medan man samtidigt spelade upp tal och musik ifrån lastbilen.
Man spenderade strax över 2 timmar i alla centrala delar av Göteborg. Platser som besöktes var bland annat Linnéplatsen, Götaplatsen, Gamla Ullevi, Korsvägen och Heden.
Inga incidenter uppstod och polisen valde efter visitationer av bil och passagerare att låta kamraterna fortsätta med sin verksamhet ostört.
Inte heller gjorde den vänstra pöbeln något väsen ifrån sig, trots deras eviga tjat om att Göteborg skulle tillhöra dem. Staden är sedermera att betrakta som vår!
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
Listen to ”Simon Lindbergs Nyårstal 2020” on Spreaker.
Några av aktionerna som berörs i talet:
Talet i skriftform:
God afton alla som lyssnar! Vi är nu på den sista dagen av det första året på tjugotalet. Det är alltså nu den 31 december år 2020, och det har blivit dags för mig att på sedvanligt maner avsluta året med några ord till er. I viss mån kommer ni känna igen detta nyårstal från tidigare år, då också 2020 varit ett år fullt av radikal nationell kamp, men på många andra vis har också mycket med 2020 varit annorlunda.
Att år 2020 har varit ett annorlunda år tror jag faktiskt att hela det nordiska folket kan intyga, och det alldeles oavsett vilka politiska åsikter man har. Utbrottet av Covid 19, etablissemangets enorma hajp kring viruset och systemets många utlysta restriktioner har givetvis inte heller lämnat Nordiska motståndsrörelsen oberörd. Tvärtom, har också vi genom allt detta ställts inför ett mycket utmanande kampår.
Det tydligaste
Under gårdagen friade hovrätten de 14 personer som stått åtalade för hets mot folkgrupp för att ha deltagit i Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg 2017.
Att hovrätten fastställde tingsrättens friande dom innebär inte enbart att flera åtalade personer, däribland jag själv, friats från absurda anklagelser. Det betyder också att Nordiska motståndsrörelsen vunnit en stor juridisk seger och att det pågående försöket att förbjuda oss för tillfället har misslyckats och samtidigt avsevärt försvårat för framtida förbudsförsök.
För att göra en lång historia kort har det som kommer gå till historien som Göteborgsrättegångarna handlat om att Nordiska motståndsrörelsens bruk av den fornordiska Tyr-runan, att vi marscherat i led, att vi haft uniform klädsel m.m. i samband med demonstrationer gjort att vi påminner om ”det nazistiska Tyskland på 1930- och 40-talet” och att vi åtalade av denna anledning skall dömas för hets mot folkgrupp.
Processen har dock handlat om mer än s
I senaste avsnittet av Ledarperspektiv hade jag en liten utläggning om ”Motståndsrörelsen 3.0”. Jag skulle här vilja sätta det hela även på pränt och försöka utveckla vad jag menar.
Jag menar
Motståndsrörelsen är på väg in i en ny fas i sin verksamhet. Jag
baserar det på vad jag ser i den typ av aktioner som redan äger rum
och hur diskussionen går internt. Vi har haft flera möten där vi
pratat om denna typ av verksamhet och vi följer en enhetlig linje.
Eftersom vi är på
väg in i Motståndsrörelsen 3.0 så har det naturligtvis funnits
både ett 1.0 och 2.0. Innan jag kommer in på ”Motståndsrörelsen
3.0” vill jag gå igenom de två första faserna.
Motståndsrörelsen
1.0 var, grovt förenklat och undantaget de absolut första åren,
en organisation som från 1997 till 2012 var gatukampsbaserad men i
övrigt var mycket intern. Verksamheten bestod i stort enbart av
offentliga tidningsförsäljningar och basaktivism. Aktionerna var
likriktade och så även budskapet (som var ideologiskt snarare än
Fördelen med radio är att det är ett
medium som ger mer utrymme till att känna inbjudna intervjuoffer på
pulsen. Vissa frågor, och kanske även vissa typer av intervjuer, hade
känts mer malplacerade i en textartikel än vad det gör i en
radiointervju.
En sak som jag själv följer med stort intresse är när aktivister och
medlemmar berättar fritt om deras engagemang, hur de vaknade upp och vad
som slutligen fick dem att ansluta sig till Nordiska motståndsrörelsen.
Här får vi bland annat bekräftelse på att våra stora demonstrationer och gatukampen i sig fungerar som ett effektivt rekryteringsvapen. Jimmy Thunlind lyfte detta när han gästade Frontlinjen nyligen, Christoffer Runnholm berättade i NR Dalarna häromveckan att han gick med efter 1 maj-demonstrationen i Falun 2017 och Tommy Hvit berättade i förra avnittet av Nordic Voice att han anslöt sig efter att ha imponerats av Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg den 30 september samma år.
iFrameResize({ log:
Vi har idag verksamhet i stort sett över hela Sverige, från Trelleborg i syd till Kiruna i norr. Under 2019 bedrev vi exempelvis aktivism i nära nog 200 olika kommuner.
Ett urval av de kommuner där vi bedrev regelbunden och återkommande aktivism under 2019 år är i bokstavsordning:
Aneby, Arboga, Avesta, Boden, Borlänge, Borås, Bromölla, Burlöv, Eksjö, Emmaboda, Enköping, Eskilstuna, Eslöv, Fagersta, Falun, Filipstad, Finspång, Färgelanda, Gagnef, Gislaved, Gotland, Gnosjö, Gävle, Göteborg, Haninge, Halmstad, Helsingborg, Herrljunga, Hudiksvall, Huddinge, Hultsfred, Hässleholm, Hörby, Höör, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kiruna, Klippan, Kristianstad, Kristinehamn, Kungälv, Kävlinge, Laholm, Landskrona, Leksand, Lindesberg, Linköping, Lomma, Ludvika, Luleå, Lund, Lysekil, Malmö, Mariestad, Mark, Mellerud, Motala, Mullsjö, Munkedal, Munkfors, Nacka, Norrköping, Nybro, Nyköping, Nässjö, Oxelösund, Ronneby, Rättvik, Sala, Sandviken, Simrishamn, Sjöbo, Skara, Skurup, Skövde, Staffanstor
Media, politiker och kändisar i Sverige,
ja alltså hela etablissemanget, talar inte allt för sällan om den brist
på ”demokrati” som råder i många andra länder. De pratar fördömande om
totalitära stater och medborgare som inte får tycka och tänka som de
vill, om opposition mot de sittande regimerna som behandlas nesligt och
om polis som med våld slår tillbaka folkliga protester och granskande
journalister. Vi hör det om Ryssland, Syrien, Venezuela, Iran och Kina,
liksom vi hörde det förut om exempelvis Libyen och Irak.
Den här artikeln ska inte redogöra för förhållandena i ovanstående
stater eller överhuvudtaget resonera kring sanningshalten i
etablissemangets rapportering gällande dessa. Istället ska vi titta på
hur läget ser ut i Sverige. Det här landet är nämligen inte i närheten
så frihetligt som systemet vill ge sken av. Dina fri- och rättigheter
som oliktänkande svensk medborgare är rejält decimerade.
De senaste åren har nämligen den svenska yttrandefriheten begr
