Skip to content
Lördagen den 21 maj tog sig ett antal aktivister till olika platser i Ludvika för att hålla offentliga flygbladsutdelningar i och runtomkring staden. Dagen bjöd på en hel del folk som ville ta del av våren och det Ludvika har att erbjuda. Offentlig aktivism bedrevs vid Loppis Hammarbacken, i Ludvika centrum och vid handelsområdet på Lyviksberget.
Nästet valde denna gång att fortsätta med den valkamp som hade sin uppstart i samband med firandet av 1 maj. Detta gjordes genom det nya flygbladet ”Ett revolutionärt val” som uppmanar läsaren att göra ett revolutionärt val istället och sluta försöka reformera systemet genom parlamentariska rörelser.
De senaste decennierna har vi sett diverse olika nationalistiska partier komma och gå under tiden som Sverigedemokraterna liberaliserats till oigenkännlighet och idag inte ens kan kallas svenskvänligt.Detta har skett samtidigt som Sverige förvandlats till den mångetniska och antikulturella sörja det utgör idag, där nästan va
Ett av väldigt många sjukdomstecken i vårt samhälle av idag är den egocentrerade världsbild de flesta människor i västvärlden lever sina liv utifrån. Allas lika värde-knarkande och djupt rotad individualism har format en modern människa som trots usel självkänsla ändå samtidigt tror att just de är fulländade, helt perfekta i sin skapelse och som resten av mänskligheten borde avguda.
Det ligger helt i linje med liberalismen och kapitalets vilja – du är fri när du står själv på dina egna ben och har en egen ekonomi med vilken du kan köpa vad du vill. Du borde unna dig både det ena och det andra och verkligen prioritera egentid och självförverkligande. Ägna dig inte åt saker som inte är direkt gynnsamma för dig personligen och så vidare.
Om allt detta skulle det kunna ordas i en hel bok, och i denna artikel ska jag inte gå in på allt utan istället fokusera på en specifik gren av detta ruttna träd, nämligen hur viktiga alla människor tror att just deras egna åsikter i allehanda olika
Idag är det 10 år sedan nordfront.se lanserades efter att ha förvisats för Motståndsrörelsens medlemmar på aktivistdagarna 2012. När Nordfront lanserades tog det över som officiellt hem för organisationens svenska gren från sidan patriot.nu som tidigare haft rollen.
Aktivister från Nordiska motståndsrörelsen 2017 bär sköldar som gör reklam för dess dåvarande hem på nätet nordfront.se.
Även om rollen sedan den 26 mars 2020 övertagits av denna sida och Nordfront blivit än mer fristående, är det fortfarande många medlemmar i Motståndsrörelsen som är aktiva i arbetet med att driva och uppdatera Nordfront med innehåll varje dag. Vi är också fortsatt stolta över att kalla Nordfront vår samarbetspartner då vi ser det som den tveklöst bästa alternativa nyhetssidan på nätet idag.
Chefredaktören för Nordront, Martin Saxlind, har dagen till ära skrivit en krönika (som i sin helhet kan läsas här):
Detta med Nordfronts kontinuitet är enligt mig en av våra största styrkor. Förutom Fri
Nattens aktivism bestod av dekaluppsättningar, sprayningar och banderolluppsättning. Längs gatorna patrullerade motståndsmännen kvarter efter kvarter, resoluta att sprida kampens lov och dess okuvliga plikttrogenhet vitt över stadens närområden.
Elskåp, lyktstolpar och tunnelgångar och annan infrastruktur som var nedklottrad av dekadent kulturmarxism vann sin återupprättelse tack vare den nydanande lyster aktivisterna tillfogade.
När gryningen blott var några få timmar bort och den breda kollektionen propaganda som brukades var till ända, begav man sig till en central viadukt för att hänga upp Nästets högt uppskattade kampanjbanderoll – ”Nordisk kvinnofrid!”
Redaktionen har pratat med Samuel Johansson som deltog på aktiviteten och som även är kandidat för Nordiska motståndsrörelsen i grannkommunen Munkedal.
Varför utfördes aktiviteten så sent?Vi var ute sent dels för att det underlättar den typen av kamparbete vi utförde och dels för att vi genom de
För att beskriva ett problem som finns inom den nationella sfären, tänkte jag använda mig av en klichéartad liknelse som vi i detta fall kan kalla för “det nationella isberget”. Det lilla som kan betraktas ovan ytan består av den andel nationella som är organiserade och aktivt kämpar för folkets överlevnad. Men under ytan vilar en mycket större massa, isolerade från att synas av dem som befinner sig ovan. Hade hela isberget dragits upp ur djupet och visat sig som en enhet hade det visat sig mäktigt och lämnat ett betydligt kraftigare intryck hos betraktaren.
Modell av det nationella isberget.
Var vill jag då komma med detta? Jo, den massa av nationella som befinner sig “under ytan” känner sig som en del av isberget och dess storhet, men är i själva verket fullständigt osynliga och irrelevanta i fråga om att lämna ett avtryck. Dessa nationella jag talar om är de som inte organiserar sig av olika anledningar och ofta inte ens gör något på ett individuellt plan. I de fall där ren fe
Uniformerade kamrater ställde upp bredvid gravstenen med den svenska och finska fanan tillsammans med Motståndsrörelsens.
Ett kortare, men väldigt uppskattat, tal hölls av aktivisten Joakim Kannisto. Anförandet lät som följande;
Kamrater!Vi samlas idag för att traditionsenligt hedra minnet av frontkämpen och nationalsocialisten Gösta Hallberg-Cuula.Cuula var inte bara vad historien förtäljer, en bra soldat i krig. Han var även en välkänd gatukämpe och idealist som var politiskt verksam här i Stockholm.När Finland invaderades av bolsjevikerna visste denne unge kämpe vad som stod på spel och vad han måste göra. Kanske går det att jämföra med vad ni, mina vänner, kände för plikt när mångkultur, marxism och dekadens tvingade er till organisering? Cuula anmälde sig som frivillig och förbandet han stred i var ökänt för sina goda stridskunskaper, sitt mod och effektivitet.Jag skulle vilja påstå, att hedrandet av Hallberg-Cuula, inte enbart handlar om personen utan även en hel del om
Jag vill direkt börja med att klargöra att jag inte sympatiserar med Rasmus Paludan. Tvärtom så avskyr jag honom såväl personligen med anledning av hans pedofila böjelser som jag starkt ogillar den kontrajihadistiska politik han framför.
Att försöka flytta fokus från ras och blod till religion och kultur är otroligt skadligt för vår sak och som jag uttryckt tidigare, en form av kulturmarxism.
Problemet med de miljoner utomeuropéer som befinner sig inom Nordens gränser är inte att stora delar av dem tror på en annan gud än mig eller de flesta andra etniskt nordiska människor, utan att de är av annan ras än mig och de övriga etniskt nordiska människorna.
Rosengård eller Rinkeby, eller för den delen Somalia eller Afghanistan, skulle inte börja blomstra och förvandlas till paradis på jorden om folket där bara började gå i kyrkan eller blev ateister istället för att vara muslimer. På samma vis kommer Norden inte räddas med kristendom och konvertering, utan med nationalsocialism och
Söndag 20 mars hölls den slutgiltiga studiecirkeln om boken Min kamp. De två sista kapitlen ”Östorientering eller östpolitik” samt ”Rätten till nödvärn”, gicks igenom av deltagarna och många bra citat ur texten diskuterades.
I det förstnämnda kapitlet tar författaren upp vikten av tillräckligt med livsrum för folket, för att kunna säkra den rasliga överlevnaden framöver. Det sistnämnda kapitlet går bland annat igenom efterspelet av första världskriget i Tyskland, samt hur skadlig kulturmarxismen hade varit för landet under krigstiden.
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Även om Sverige blir ett alltmer laglöst och våldsamt land har de allra flesta svenskar det relativt bra vad gäller materiell levnadsstandard. För de flesta är otryggheten också bara något man än så länge upplever lågintensivt. Det är bara en liten del av befolkningen som personligen har blivit utsatt för något allvarligt brott.
Detta gäller även för nationella. Den nationella kampen är inte särskilt våldsam eller riskfylld sett ur ett historiskt perspektiv. 20-talet i Sverige ser ännu inte ut som förra 20-talet i Tyskland.
Trots detta skulle jag säga att särskilt de som är eller tänker bli politiskt engagerade bör se över sin psykologiska beredskap. Som organiserad nationalist finns det ändå en ej försumbar risk att du kommer råka ut för mindre eller större personliga kriser. Du kan bli indragen i rättsprocesser mot staten för att du missaktat någon minoritetsgrupp och tvingas betala lite böter för det; du kan få fängelse för att ha t
Att vi lever i ett samhälle genomsyrat av feminism och kulturmarxism är väl knappast något vi inte är medvetna om, men en sammankopplad frågeställning är; vad gör det med barnen?
Vi lever i ett samhälle där kvinnor försöker sträcka föräldraledighetsdagarna så länge det går, på bekostnad av familjens ekonomi. De flesta kvinnor vill verkligen inte tillbaka till jobbet när barnet bara är knappt ett år.
Jag har själv sedan den dagen min son föddes tänkt att en dag kommer jag vara tvungen att lämna honom i förskolan, där jag har noll kontroll över vad han lär sig, vem han lekar med eller vem som byter blöja på mitt barn.
Alla nationalsocialister vet hur djupt kulturmarxistiska lobbygrupper sitter i samhället och barn får på förskolan lära sig om Pride och att en tjej kan vara tillsammans med en tjej, en pojke kan vara tillsammans med en pojke och således lär de sig vad en homosexuell är. Tyvärr lär de sig inte vad en homosexuell är på det rätta sättet eller vid rätt ålder.
Ett l
Översatt från Frihetskamp.net.
En av de mest frustrerande aspekterna med modern politisk dialog är att den inte är meningsfull. Politiska ståndpunkter och principer packas ihop på ett sätt som är helt osammanhängande och motsägelsefulla, där varje parti i allt högre grad representerar nischade intressen, samtidigt som en fullständig och holistisk förståelse för statsbyggande har blivit ovanligt. Ingenstans är detta tydligare än när det kommer till jämförelserna mellan nationalism kontra kosmopolitiska värderingar och socialism kontra kapitalism som det överordnade ekonomiska systemet.
Under min livstid har jag sett uppkomsten av en ytligt socialistisk och aggressiv kosmopolitisk vänster och en aggressiv kapitalistisk och ytligt nationalistisk höger, båda i verkligheten något olika varianter av nyliberalism när det kommer till hur de faktiskt genomför politiska förändringar. Vad menar jag med detta?
En kosmopolit ska uppfattas som en ”världsmedborgare” som tyr sig t
Andra helgen i november anordnades den årliga traditionen Organisationsdagarna av Nordiska motståndsrörelsens sjunde Näste. Upplägget detta år skilde sig något från föregående då det skulle komma att fokuseras mer på de personliga kunskaperna hos den enskilda medlemmen.
Vid ankomst till lokalen välkomnades deltagarna av konferencier och tillika nästeschef Hampus Maijala som gick igenom regler och upplägg för helgen, innan Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg välkomnades upp på scen för att hålla ett tal.
Hampus Maijala var konferencier.
Lindberg förklarade parollen bakom helgen; Seger i valkampen, där han på förhand utmålade Nordiska motståndsrörelsen som segrare i valkampen 2022 och detta alldeles oavsett hur många röster man får eller inte får och även om man ens ställer upp eller inte – att organisationen oavsett kommer synas och höras, sprida sina idéer och rekrytera nya medlemmar och således segra. Han talade också bland annat om lättja och defaitism,
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Defaitism, hopplöshet, ”att vara svartpillrad”. Det är ett sinneslag som har plågat såväl soldater som hela arméer i alla tider.
I alla krig har fienden ett intresse i att demoralisera den andra sidans soldater så att de lägger ned sina vapen och ger upp, eller till och med att de ger upp innan striden ens har börjat.
Det är en medveten taktik, en typ av psykologisk krigsföring.
Ett exempel kan vara anfallet mot Marstrand år 1719, där den dansk-norska generalen Peder Tordenskjold landsteg i Sverige med omkring 500-600 man. Genom listig ryktesspridning och propaganda lyckades Tordenskjold lura svenskarna att hans armé var tio gånger större än vad den verkligen var.
Överste Henrich Danckwardt, som var kommendant för Karlstens fästning, gick på propagandan och kapitulerade innan striden hade börjat. Danckwardt dömdes senare till döden i svensk krigsrätt, då fästningen hade kunnat försvarats.
En fabricerad världsbild
Vad är det
Av en slump kom jag att lyssna på en radiointervju med den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Ali Esbati häromdagen. Intervjun handlade egentligen om hans upplevelser med Anders Behring Breivik på den norska ön Utöya för tio år sedan. Om detta tänker jag dock inte orda något.
Ali Esbati. Foto av Jessica Segerberg.
Nej, det kontroversiella som fick mig att fatta tangentbordet för att skriva denna artikel hade inget alls med Breivik att göra utan det var istället den ogenerade marxism som Esbati gav uttryck för i slutet av intervjun. Han menar där att samhället måste leta likheter istället för skillnader mellan människor och att den likheten vi kan finna mellan oss alla är att vi alla VILL ha det samma; trygghet för våra barn och att få leva i välfärd. Den likheten, den VILJAN, det är vad som ska styra politiken, samhället och landet.
Vi ska alltså inte på något vis se vad folk kan bidra med eller vad de faktiskt har rätt till, utan bara efter vad de VILL ha. Marxism till och
Vi har den senaste månaden översatt och publicerat två artiklar av den norske skribenten Russleman:
Det finns ingen rätt tidpunkt att ansluta sig till kampenNationella borde inte ha övertro på det parlamentariska arbetet
Även om jag finner bägge dessa artiklar mycket läsvärda och i stort håller med om innehållet, finns det också en gemensam del i de bägge som jag eventuellt, beroende på om Russleman utelämnat detta medvetet, inte håller med om och därför tycker förtjänar en egen artikel. Det är synen på judarna som ett föredöme för vår kamp som manifesteras exempelvis i dessa bägge citat från de bägge artiklarna:
Som vita har vi en sak att lära oss av judarna och det är folklig organisering. Genom att se till att en klar majoritet av deras befolkning har varit politiskt aktiv har denna lilla grupp kunnat ta kontrollen över väst, men det enda skälet till att de har lyckats är att de är ensamma om att spela på denna nivå. Om vita började spela samma spel (som nationalsocialister
