Skip to content
Disciplin är praktiken av självkontroll och tron på sig själv för att veta att man kan nå sina mål, även när det inte verkar möjligt.
Efter fem år som medlem i Motståndsrörelsen, och på senare tid som nästeschef och nu rikschef, har jag lärt mig att många män och kvinnor som söker sig till denna organisation kanske har insett några mycket viktiga sanningar om politik och världen i allmänhet, de inser nödvändigheten av en nationalsocialistisk revolution, men de är ändå märkta av det sjuka döende samhället och bär med sig lågt självförtroende, passivitet och brist på disciplin.
Vissa människor tror att disciplin resulterar i stelhet eller oflexibilitet, men så är inte nödvändigtvis fallet. Disciplin anpassad till uppgiften resulterar i ordning och följer en uppsättning regler eller en plan för ett resultat som är förutbestämt. Disciplinerade människor är villiga att offra sig för att nå sina mål, eftersom de vet vikten av deras kamp både för folkets framtid i ett fritt Norden och f
När jag skriver denna betraktelse är vi mitt uppe i sluttampen av den brinnande valkampen. Då jag själv, utöver genom mitt ansvar som högste ledare i Nordiska motståndsrörelsen och genom det också högst ansvarig chef för den pågående valkampen i hela landet, också är boendes i en av de fyra kommuner där vi ställer upp i kommunvalet så är jag verkligen mitt uppe i smeten.
Valkampen har under året, men allt mer intensivt här på sluttampen, kommit att forma stora delar av mitt liv. Stress i mängder. Dålig sömn till följd av det. Orutin på vardagen vilket lett till både sämre matvanor och i stort sett utebliven fysisk träning vilket alltså gett mig tillfälligt sämre fysisk form. En bil som gått många fler mil än i vanliga fall och med det ökade kostnader för en redan ibland ganska ansträngd ekonomi.
Trots allt detta vill jag verkligen utbringa ett högljutt och högst ärligt menat: Jag önskar innerligt att denna period skulle pågå längre än till söndag kväll! Jag skulle inte vilja ha d
I fem olika städer bedrevs det offentlig aktivism i lördags. Nedan följer en rapport från var och en av kommunerna Arboga, Ludvika, Munkedal, Vetlanda och Örkelljunga.
Arboga
I Arboga besöktes Medeltidsdagarna för att där dela ut flygblad och upplysa om Nordiska motståndsrörelsens politik inför det kommande valet. Väl på plats delade motståndsmännen upp sig i två grupper, en ställde upp sig med banderoll och började dela ut flygblad utanför entrén till Ahllöfsparken där det strömmade folk genom.
Det dröjde inte länge innan en av arrangörerna för Medeltidsdagarna kom fram och påstod att motståndsmännen inte fick stå där och att han skulle tillkalla polis, men de rutinerade aktivisterna visste att de enligt lag fick stå där samt redan hade uppmärksammat att polisen var inne på området, så lite skämtsamt pekade man var han kunde få direkt kontakt med polisen vilket resulterade i absolut ingenting.
Då denna tillställning drog till sig mer eller mindre bara vita männ
Ursprungligen publicerad på Nordiskradio.se.
Trenden de senaste åren bland nationella är att de renodlade partierna överges eftersom allt färre ser någon mening med dem. Istället bildas kamporganisationer med fokus på spektakulär aktivism, träning och social gemenskap.
KAMPORGANISATIONERNAS TIDSÅLDER
Nordiska motståndsrörelsen är en sådan kamporganisation och har i allra högsta grad inspirerat andra till att skapa motsvarande organisationer i sina hemländer. Organisationer som idag är framgångsrika och välkända bland nationella i Sverige har uppgett att de inspirerats av Nordiska motståndsrörelsen. Där finner vi bland andra tyska Der Dritte Weg och amerikanska Patriot Front. Det finns vidare organisationer som bildats, enligt vad de själva säger tack vare Nordiska motståndsrörelsen, i länder som Schweiz, Australien och Nederländerna. För att inte tala om att Nordiska motståndsrörelsen en gång i tiden bara fanns i Sverige och sedan i alla fem nordiska länder.
Det är lätt att få hyb
Som det tidigare rapporterats om hölls det ett firande i högtidlig gemenskap med tal av Simon Lindberg i Näste 5 samt ett firande med brännboll och fotokurs i Näste 6.
Firanden av olika slag i Nordiska motståndsrörelsens regi ägde också rum i ”Näste 18” (Näste 1 och Näste 8 tillsammans), i Näste 2 och i Näste 4. Nedan följer en sammanställd rapport från dessa.
Nationaldagsfirande och månadsmöte i Mälardalen
Näste 1 och Näste 8 firade traditionsenligt årets nationaldag tillsammans. Det blev en riktig hel- och familjedag i den västmanländska grönskan. Flertalet aktivister, medlemmar och stödmedlemmar åtföljdes nämligen av äkta hälft och barn, och en hel del sympatisörer hade slutit upp.
Efter avklarat månadsmöte grillades det köttstycken och ostar med mera. Maten avnjöts denna vältempererade solskensdag på filtar i gräset mellan gårdens hus.
Efter maten vidtog en fyrkamp mellan tre nästes- och åldersmässigt blandade lag. Grenarna var pilbågsskytte, jämfotah
Den vänsterextrema antivita underrättelsetjänsten Expo har ägnat närmare sex månader åt att färdigställa sin årsrapport för 2021, vilken med hänvisning till innevarande valår även rymmer en prognos för 2022. Ordvalet i den känns till stor del igen från tidigare rapporter från Säpo och Expo. På stiftelsens hemsida presenteras en sammanfattning av en årsrapport som beskriver ett steg tillbaka och många steg framåt för vad som benämns ”den rasideologiska miljön” – där Nordiska motståndsrörelsen uppenbarligen anses spela en mycket central roll, med tanke på hur ofta organisationens namn nämns.
I sammanfattningens inledning hävdas att antalet dokumenterade aktiviteter inom denna miljö under 2021 minskade ”för tredje året i rad”. Här förklaras att medan ”de högerextremas” aktivitet på gator och torg minskade något förra året, så ökade istället verksamheten på nyhetssajter, i poddar samt inom kampsport. För den kommande perioden fram till riksdagsvalet i september utfärdas en varning för
Ursprungligen publicerad på Nordicresistancemovement.org.
National Socialist Creators Club gav nyligen ut det andra numret av deras NSCC Magazine National Socialist, som har Nordiska motståndsrörelsen som huvudämne. Här pratar vi med två av männen bakom NSCC, chefredaktören Daniel Zakal och huvudkonstnären Friendly Father, för att få veta mer om dem och deras arbete.
Detaljer om var man kan köpa tidningen finns i slutet av denna artikel.
Hej Daniel! Skulle du kunna börja med att berätta lite om dig själv och ditt arbete i den nationella rörelsen?
Jag heter Daniel Zakal. Jag är för tillfället bosatt i USA i delstaten Pennsylvania. Jag fyller 27 i år. Jag har en kandidatexamen från Pennsylvania State University och tjänstgör i den amerikanska militären som reservist.
Jag är en av huvud- och medgrundarna av National Socialist Creators Club och Invisible Empire Publishing (IEP) tillsammans med den nationalsocialistiska digitala konstnären Friendly Father. Min nyckelroll
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
En sak har genuint revolutionära organisationer gemensamt: De har klart definierade mål – som inte nödvändigtvis är huggna i sten och inpassade i en bindande tidtabell. En rörelse som syftar till att utmana makteliten räds varken att ställa upp tydliga mål för kampen – eller att utvärdera, omvärdera och komplettera dessa mål efter hand.
Ledande personer i organisationen vet att varken tunnelseende, falskhet, prestige eller skuldbeläggande gynnar kampen. Lika lite som det finns något värde i att förse uppställda målsättningar med en lockande, men missvisande yta – lika lite finns det någon orsak att känna skam över en målsättning som vid utvärdering befinns vara antingen ”ej uppfylld vid förutsedd tidpunkt” eller också ”ej längre relevant”.
Mål för kampen mot vallöften
Utvärdering av uppställda mål för den revolutionära kampen ska inte förväxlas med hur politiker i den parlamentariska ”demokratin” utställer sockrade löften i utbyte mot röster – löften som man i all
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt ob
Måndag den 1 mars sammanstrålade grupp 801 för veckans gruppmöte & studiecirkel i ett ”Peking” med vårkänslor. Mötet inleddes med lite skrönor om begången aktivism och aktuella händelser i 801:s orter.
Basaktivismen rullar på.
En förmögen ”tiggare” utanför ICA-affär i Nyköping trakasserar förbipasserande som inte skänker honom tillräckligt med pengar. Enligt lokalbefolkningen är mannen densamme rom som sitter utanför ICA i Oxelösund och som har snattat och misshandlat passerande, i sju år tackat nej till erbjudna arbeten och på sin fritid lever lyxliv i London. Petterssons blogg skriver om mannen.
Ny aktivism och träning inför sådan planerades. Nya och utmanande kampformer är på ingång. Aktivism-tävling inom nästet är utlyst, kombattanterna är taggade. Snart dags för nästets grupper för den månatliga träffen.
Grupp 801 har nu studiecirkel i den sex timmar långa filmen ”In the name of Zion”. Dagens läxa bestod i att titta på – och kontemplera över innehållet i – filmens förs
Precis som det publicerades en årsrapport för det svenska kampåret 2020 har också liknande rapporter publicerats av de övriga nordiska grenarna av Nordiska motståndsrörelsen. Sent omsider kommer här en sammanställning av dessa, översatt till svenska. För att läsa om allt som skedde i Sverige under 2020 rekommenderas du istället att läsa denna artikel.
Norge
I Norge har det bedrivits basaktivism varje vecka och dessutom regelbunden mer spektakulär aktivism. Lögnmedia har fortsatt att hetsa mot organisationen och försökt få Motståndsrörelsen att framstå som kriminella, bland annat genom att försöka sammanlänka oss med Philip Manshaus som misslyckades med en attack mot en moské.
Nedan en del av aktivismen som genomförts i Norge under året:
Utanför synagogan i Oslo under Yom Kippur.
Gigantisk banderoll under den så kallade förintelsens minnesdag.
Offentlig aktivitet i Sarpsborg efter att en somalier knivhuggit tre norrmän, varav en dog.
Nytänk med skyltaktione
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
Fördelen med radio är att det är ett
medium som ger mer utrymme till att känna inbjudna intervjuoffer på
pulsen. Vissa frågor, och kanske även vissa typer av intervjuer, hade
känts mer malplacerade i en textartikel än vad det gör i en
radiointervju.
En sak som jag själv följer med stort intresse är när aktivister och
medlemmar berättar fritt om deras engagemang, hur de vaknade upp och vad
som slutligen fick dem att ansluta sig till Nordiska motståndsrörelsen.
Här får vi bland annat bekräftelse på att våra stora demonstrationer och gatukampen i sig fungerar som ett effektivt rekryteringsvapen. Jimmy Thunlind lyfte detta när han gästade Frontlinjen nyligen, Christoffer Runnholm berättade i NR Dalarna häromveckan att han gick med efter 1 maj-demonstrationen i Falun 2017 och Tommy Hvit berättade i förra avnittet av Nordic Voice att han anslöt sig efter att ha imponerats av Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg den 30 september samma år.
iFrameResize({ log:
Liberalisering och radikalism. I ganska
stora delar av den nationella rörelsen är detta verkliga så kallade
trigger-ord. Allt för många tämligen sunda nationella partier har
liberaliserats till oigenkännlighet under åren, med Sverigedemokraterna
som det mest tydliga exemplet. Ingen sant nationell vill tillhöra en
liberal eller liberaliserad rörelse. I retoriken blir ibland därför
idéer, individer och hela organisationer bedömda enligt mottot att ju
mer radikalt det är, desto bättre och mer renlärigt.
Jag håller personligen helt klart med om att detta resonemang i vissa
aspekter kan vara en bra värdemätare. Exempelvis är ställningstaganden,
eller för den delen uteblivna sådana, i både ras- och judefrågan en
mycket sund sådan värdemätare. En annan huruvida man ”slår högerut” med
avståndstagande kring de som faktiskt är mer radikala än en själv eller
inte. Ett tredje exempel där det kan vara lämpligt att avgöra någons
verkliga motiv utifrån denna värdemätare är när det kom
