Skip to content
I måndags publicerades en omfattande artikel som sammanställde Nordiska motståndsrörelsens fantastiska kampår i Sverige 2022.
Årsrapporter har också publicerats av Motståndsrörelsen i Norge, Danmark och på Island där också flera riktigt lyckade aktioner genomförts under året. Nedan följer en kort summering av dessa för den som inte orkar, vill eller kan läsa dem i sin helhet på de respektive sidorna.
Norge
Under arbetarens högtidsdag den 1 maj genomfördes förutom offentlig banderollaktion och släpvagnsaktivism också lyckade torgmöten i både Kongsvinger och Elverum. Rikschefen Tommy Olsen höll tal och i Elverum var fackpamparna från LO bestörta över att Nordiska motståndsrörelsen ”kuppat deras dag”.
På ursprungsbefolkningens dag monterades bland annat specialtillverkade metallskyltar upp på flera platser, en sinnrik aktivistidé som senare kom att genomföras flera gånger under året och som systemet fått använda stora resurser för att lyckas plocka ned igen. I lokalmedia
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
Ursprungligen publicerad 2017-05-19.
Nordiska motståndsrörelsen är fientlig till demokratin och bör därför förbjudas av svenska staten. Detta är ett resonemang som brukar framföras i tidningar och på sociala medier efter att någon politiskt korrekt individ blivit kränkt och upprörd över att ha sett Motståndsrörelsens aktivister dela ut flygblad i dennes hemstad. Resonemanget framförs ibland av väldigt politiskt primitiva amatörtyckare, ibland av ledarskribenter och andra proffstyckare.
”Ni skulle inte låta oss göra detta i ert samhälle, därför ska inte ni få göra det i vårt samhälle”, är ett enkelt resonemang att förstå oavsett politisk bildningsnivå. Att det inte är särskilt genomtänkt är en annan sak. Man kan till exempel konstatera att våra belackare här inte gör anspråk på att ställa sig över oss moraliskt, utan det är ”öga för öga, tand för tand” som gäller; våra fiender vill förtrycka oss samtidigt som de anklagar oss för att vara potentiella förtryckare. Det är ett hyck
Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg höll i sluttampen av valet en föredragsturné där han besökte Vetlanda, Ludvika och Munkedal. Denna text baserar sig på den öppna föreläsning som hölls i Munkedal dagen före valdagen. Bilderna i artikeln är också från detta tillfälle.
Min tanke från början och innan jag hört föredraget var att skriva en klassisk rapport, men då föredraget i sin helhet med dess många konstruktiva detaljer gjorde alltsammans så onekligen innehållsrikt fann jag det svårt att urskilja och lyfta fram de viktigaste beståndsdelarna. Istället blev det denna text som fritt och sömlöst blandar sådant Lindberg sa med mina egna tankar kring det hela. En unik och förhoppningsvis intressant text, men som ändå inte avslöjar allt och tar bort hela nöjet för dig utifall du får tillfället att höra det själv någon gång i framtiden.
I första delen av Lindbergs föredrag utgjordes en djupare och tydliggörande analys av hur den mångåriga fortlöpande massinvandringen av
23/7 skrev Nordiska motståndsrörelsens valkandidat i Örkelljunga, Marcus Hansson, en kommentar för Nordfront under rubriken Ljuger Alternativ för Sverige? Hansson tog bland annat fasta på att Alternativ för Sverige hävdar att de är det enda partiet som har ”aktiv återvandring på sitt program” och en ”heltäckande politik för att rädda det svenska folket”.
Alternativ för Sveriges retorik är i bästa fall vilseledande, i värsta fall direkt lögnaktig, varför Hansson i sin artikel föreslog en debatt mellan Nordiska motståndsrörelsen och Alternativ för Sverige för att reda ut denna och andra frågor.
Behov av att reda ut frågetecken
Nordiska motståndsrörelsen anser att det finns ett behov av att Alternativ för Sverige redogör för sina ståndpunkter där de är otydliga eller mångtydiga. Vi anser också att de har ett ansvar att klargöra vad de vill inför de nationella som avser att eventuellt rösta på dem eller på andra sätt lägger tid och resurser på dem.
Det
Som det tidigare rapporterats om hölls det ett firande i högtidlig gemenskap med tal av Simon Lindberg i Näste 5 samt ett firande med brännboll och fotokurs i Näste 6.
Firanden av olika slag i Nordiska motståndsrörelsens regi ägde också rum i ”Näste 18” (Näste 1 och Näste 8 tillsammans), i Näste 2 och i Näste 4. Nedan följer en sammanställd rapport från dessa.
Nationaldagsfirande och månadsmöte i Mälardalen
Näste 1 och Näste 8 firade traditionsenligt årets nationaldag tillsammans. Det blev en riktig hel- och familjedag i den västmanländska grönskan. Flertalet aktivister, medlemmar och stödmedlemmar åtföljdes nämligen av äkta hälft och barn, och en hel del sympatisörer hade slutit upp.
Efter avklarat månadsmöte grillades det köttstycken och ostar med mera. Maten avnjöts denna vältempererade solskensdag på filtar i gräset mellan gårdens hus.
Efter maten vidtog en fyrkamp mellan tre nästes- och åldersmässigt blandade lag. Grenarna var pilbågsskytte, jämfotah
I senaste avsnittet av Nordiska motståndsrörelsens officiella podcast Ledarperspektiv gjorde vi programmet till en valspecial om allt du kan tänkas vilja veta angående höstens val och vårt deltagande i detta. I avsnittet kom väldigt många ämnen relaterade till valet och partipolitik att diskuteras, ett av dessa var Motståndsrörelsens inställning till Nato. Ett annat gällde vad en politiker egentligen är för något och hur denna arketyp skiljer sig från Motståndsrörelsens företrädare.
Jag konstaterade klart och tydligt att vi är motståndare till Nato och inte skulle tillåta Sverige att gå med om vi fick bestämma, men också att vi när vi kommit till makten kommer se till att samtliga nordiska länder lämnar den globalistiska krigspakten igen.
Gällande politiker förklarade jag att min syn på dessa bland annat är att de är översittare som inte tvekar att ljuga, och som trots sin politiska inriktning ändå i alla lägen när saker ställs på sin spets, kommer välja vad som är bäst för de sj
Jag vill direkt börja med att klargöra att jag inte sympatiserar med Rasmus Paludan. Tvärtom så avskyr jag honom såväl personligen med anledning av hans pedofila böjelser som jag starkt ogillar den kontrajihadistiska politik han framför.
Att försöka flytta fokus från ras och blod till religion och kultur är otroligt skadligt för vår sak och som jag uttryckt tidigare, en form av kulturmarxism.
Problemet med de miljoner utomeuropéer som befinner sig inom Nordens gränser är inte att stora delar av dem tror på en annan gud än mig eller de flesta andra etniskt nordiska människor, utan att de är av annan ras än mig och de övriga etniskt nordiska människorna.
Rosengård eller Rinkeby, eller för den delen Somalia eller Afghanistan, skulle inte börja blomstra och förvandlas till paradis på jorden om folket där bara började gå i kyrkan eller blev ateister istället för att vara muslimer. På samma vis kommer Norden inte räddas med kristendom och konvertering, utan med nationalsocialism och
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Nu när fientligheterna har trappats upp i Ukraina så är det lätt hänt att vi som människor faller in i tankebanor om vem som har mest rätt, Ryssland eller Västvärlden. Medvetet har man lyft fram propagandan på det här viset, mest för att det är enklare för människan att titta på saker från ett ”svartvitt” perspektiv. Böcker om politisk historia skvallrar också om att amerikanska presidenter gärna önskar att deras rådgivare kokar ned alla de möjliga förslagen till två olika förslag så att presidenten har två ståndpunkter att välja mellan.
Men jag hade tänkt att bryta det här ”svartvita” tänkandet och lyfta era blickar till det jag anser är viktigt. Speciellt nu när ni kommer påverkas av all krigspropaganda.
Hos er läsare finns antagligen en objektiv grundsyn som leder till att ni har en viss förståelse över varför Ryssland geopolitiskt agerar som de gör. USA själva skulle ju till exempel aldrig tillåta att Mexiko gick med i en försvarsa
Jag vill börja med att säga att jag förstår att det bultar i ett nordiskt hjärta vid tanken på att vita folkfränder dör i ett krig i vårt Europa. Altruism är en av de nordiska folkens främsta rasliga karaktärsdrag och ett annat är mod. Att då vilja ge vad man kan för att skydda andra är såklart något vackert, något som visar att du ännu är i åtminstone någorlunda kontakt med ditt inre och inte förslavats helt av materialismen.
Jag förstår med andra ord känslorna och instinkterna som ligger bakom tankarna att vilja åka ned till Ukraina för att delta i kriget. Jag har däremot betydligt svårare att förstå de som verkligen väljer att göra slag i saken och göra tankarna till verklighet, för hur mycket dina känslor och instinkter än säger det så borde det efterföljande logiska resonemanget sedan sätta stopp och få dig att inte åka.
På samma sätt förstår jag till fullo de som någon gång tänker tanken att vilja ta till vapen och skjuta ned folkförrädare eller rasfrämmande våldtäktsmän hä
Det finns säkert någon som kanske menar att den här artikeln kommer nästan en vecka försent och borde publicerats redan under förra veckan. Jag tänkte dock inledningsvis under konflikten att det här kriget egentligen inte var så viktigt överhuvudtaget för Nordiska motståndsrörelsen att ha en officiell åsikt kring. Att egentligen berör hela Ukraina-kriget oss och vår kamp på Nordens gator och torg väldigt lite i nuet. Detta i kombination med att andra skrev och talade om kriget utifrån olika perspektiv både här på motståndsrörelsen.se och på den oberoende nationellt socialistiska nyhetssidan Nordfront, gjorde att jag helt enkelt inte såg det som ett måste att prioritera den artikel som du nu läser.
Sedan förstår jag givetvis att det finns andra anledningar som gör konflikten intressant redan här och nu och att den på lång sikt kan leda till konsekvenser som rent av kan komma att bli avgörande även för oss.
Det är dock väldigt många som undrat och resonerat kring vårt ställningstag
Inatt släpps dokumentärserien Omgiven av fiender som i sex delar enligt Viaplays hemsida ska svara på ”vad det är som får nyckelpersonerna i den nordiska högerextrema miljön att leva sådana extrema liv?”.
Serien är baserad på intervjuer med företrädare för nationella och kontrajihadistiska organisationer, samt med så kallade experter inom området, poliser och förrädare som tidigare varit nationella, men som nu aktivt bekämpar vårt folks rätt till överlevnad. Detta varvas med nyhetsklipp och filmer från de olika organisationernas verksamhet.
Det är en tydligt partiskt propagandistisk och anti-nationell serie och mycket av seriens fokus ligger på att försöka koppla samman de olika företrädarna med vapen och terrordåd och exempelvis får Anders Behring Breivik och hans dåd på Utöya 2011 mycket uppmärksamhet.
Dock ska det inrymmas att det också tas upp en del andra frågeställningar som åtminstone är ganska intressanta och något mer objektiva, såsom om förbud verkligen är den rätta
Läs mer: Nordiska motståndsrörelsens ledare klassad som en av världens farligaste män
Skulle du själv säga att du är farlig och på vilket sätt i så fall?
Jag är givetvis inte på något vis farlig för varken mina medmänniskor, samhället eller folk i allmänhet. Jag vet däremot att jag är väldigt farlig för det rådande folkfientliga systemet och det önskar jag också vara. Kanske inte nödvändigtvis just här och nu idag, men sett till vilken potential Nordiska motståndsrörelsen har för att utmana den självutnämnda eliten om makten i framtiden – i det sammanhanget ser de mig med rätta som ett hot.
Denna listan är sammanställd av en organisation som kallar sig för Counter Extremism Project. Vet du vad det är för någon organisation och vad de har för ideologiskt tankegods och syften?
Det är en Amerika-baserad lobbygrupp, en så kallad NGO, som enligt egen utsago arbetar med att sätta press på ekonomiska stödnätverk, förhindra internet-rekrytering och försöka få till hårdare lagar
I början av 2021 publicerade en av världens största tidningar, brittiska The Sun, en sammanställning från Counter Extremism Project, med de 20 personer i världen som sågs som det största hotet mot säkerheten i världen i nuet eller sett till potential för framtiden. Bland dömda mördare, terrorister och ledare för Hizbollah, al-Qaida och ISIS, fanns också Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg – trots att han är en helt offentlig person med arbete och familj och som aldrig ens suttit i fängelse, samt att hans realpolitiska inflytande är väldigt begränsat i jämförelse.
Större delen av media-Sverige hakade på och hängde ut Simon Lindberg som en av världens farligaste män. Lindberg kommenterade det hela själv i artikeln Nordens farligaste man har ordet och sa då följande:
Lika barockt som detta är, så är det samtidigt också en stor ära att jag erkänns på detta vis. Kanske är det rent av den finaste utnämningen jag fått i hela mitt liv. Att med blott ord och propaganda
