Sökresultat för: Organisation

I lördags förra helgen patrullerade Finska motståndsrörelsen Helsingfors gator. Bilden får användas om källa och sammanhang uppges. Finska motståndsrörelsen rapporterar följande i ett pressmeddelande: Under förra månaden publicerade vi flera nyheter om en serie våldsamma rån i centrala Helsingfors. Mainstreammedia behandlade dessa rån som separata incidenter. Stora nyhetstidningar valde också ofta att inte nämna det faktum att rånarna var zigenare och icke-vita invandrare. För runt en vecka sedan blev det offentligt att en stor grupp icke-vita låg bakom alla dessa rån och en stor mängd annan brottslighet. Än mer intressant var det faktum att större delen av deras brottslighet inte var regelrätta rån. Enligt den finska polisen var brottslingarna inte lika intresserade av pengar som de var av att misshandla människor. Ett sekretessbelagt meddelande skickat till polisen i Helsingfors läckte också nyligen. Enligt meddelandet var förövarna icke-vita och offren väldigt unga finnar. Det yng

Innan aktionen höll jag en genomgång över hur dagen var planerad. Jag betonade problemen med Västeråspolisen och bad aktivisterna att vid någon form av problem hänvisa dem till mig eller de två nästescheferna som också närvarade på aktionen. Vi hade medvetet inte med oss några fanor. Denna dag skulle fokus ligga på att söka kontakt med västeråsare, diskutera Kärrtorp och förhoppningsvis väcka intresse för organisationen. Ett folktomt och småduggigt Västerås mötte aktivisterna. Väl framme i centrum slogs vi av att det var ganska tomt på gatorna, dels var klockan bara vid tolvtiden och sedan gjorde nog duggregnet sitt till. Men vädret blev snabbt bättre och med det dök det upp fler och fler västeråsare. Polisen var snabbt på plats med många bilar men de sökte inte på något sätt kontakt och vi försökte ignorera deras närvaro. Pär Öberg och Stefan Forsman samtalar med en lokal vänsterpartist. Själv tog jag en bunt flygblad och gav mig in bland valstugorna som var placerade på Sigmatorge

Aktivism Reportage

En del personer hör av sig till oss och vill vara behjälpliga i kampen, men vill av olika anledningar inte ansluta sig till Motståndsrörelsen. Det kan röra sig om personer som inte vågar förknippas med oss med hänsyn till känsliga arbeten, män och kvinnor som inte känner sig redo att ta steget fullt ut riktigt ännu eller kanske de som är osäkra på om de passar in i organisationen p.g.a. hög eller låg ålder, fysiska handikapp, utomnordisk härkomst osv. Känner du dig träffad? Först och främst vill jag då uppmana dig att läsa denna artikel som ger svar på tal vad gäller de vanligaste ursäkterna att inte engagera sig. Det andra jag vill uppmuntra dig till är att skicka in en medlemsansökan i alla fall. Se det inte som ett livsavgörande beslut, hugget i sten, utan istället som en möjlighet att få kontakt med Motståndsrörelsen för att bilda dig en egen uppfattning om organisationen, reda ut alla frågetecken och få svar på saker du undrar om osv. Din ansökan leder nämligen till ett förutsättn

Artiklar Artiklar om medlemskap Ideologi & politik Kommentarer Uttalanden & Kommentarer Utvalda artiklar Engagemang Simon Lindberg

För två år sedan när jag först kom i kontakt med er genom en av era nästeschefer, mest av en slump, så visste inte många vilka SMR var. Tänker då så klart på människor som inte har ett aktivt intresse av den nationella arenan. Idag står vi här och saker ser helt annorlunda ut. Ni omnämns ofta i dagspressen och det har även gjorts en finsk dokumentär om er. Men det är ju framför allt efter det som skedde i Kärrtorp som satt ert namn på kartan. Inte många som idag inte åtminstone hört talas om Svenska Motståndsrörelsen. Jag som har följt er från demonstrationen i Bollnäs fram till Kärrtorp har ju sett den förändring som skett. Det är knappt så jag själv hunnit med riktigt hur har den här tiden varit för er? Själv ser jag det litet som att mediauppmärksamhet kommer och går, däremellan glömmer faktiskt rätt många. Olika medier har däremot kontaktat oss angående just Kärrtorp i högre utsträckning än vad vi sett tidigare. Efter Bollnäs hade inte jag några svårigheter med att utan tvekan hävd

Intervjuer Reportage Pär Öberg

Den första april anordnade Bromölla kultur och ABF ett föredrag med Daniel Poohl, VD för underrättelsetjänsten Expo. Motståndsrörelsens aktivister var några av de annars lätträknade besökarna. På Bromölla kommuns hemsida står att läsa om föredraget: ”Möt Daniel Poohl i ett samtal om klass, landsbygd, rasism och 1990-talets Sverige. Daniel Poohl, chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo som kontinuerligt bevakar den organiserade intoleransen, debuterade hösten 2013 som romanförfattare. Den prisbelönta uppväxtskildringen Som om vi hade glömt är en berättelse om utanförskap. Om en pojkes sökande efter en identitet i en anonym bruksort, i en tid av ekonomisk kris och brinnande flyktingförläggningar.” En fjärdedel av de tjugo besökarna på biblioteket i Bromölla denna afton var aktivister från Motståndsrörelsen. De var inte där för att sitta snällt och lyssna utan för att stå som motvikt till svenskfientligheten och ifrågasätta eventuella lögner som skulle komma att dyka upp unde

Aktivism Reportage abf Bromölla Daniel Poohl Expo

Länge var jag ointresserad av rasfrågan. Länge sympatiserade jag med kommunismen, med dess antikapitalism och antiparlamentarism (ståndpunkter som – tolkade på ett annat sätt – återfinns i nationalsocialismen). Det var först och främst motståndet mot kapitalism, imperialism och parlamentarism som motiverade mig till att en dag bli medlem i en kommunistisk organisation. Att ”antirasismen” följde med på köpet tänkte jag inte så mycket på – inte i början. Kalla mig gärna naiv, men jag var till en början inte fullt medveten om att ”antirasismen” utgör en väsentlig del av den kommunistiska verksamheten, på många sätt själva kärnverksamheten. Okunskapen kring rasfrågan berodde nog på att samhällets indoktrinering hade lyckats så pass väl att ”antirasism” inte var något jag ställde frågor om. ”Antirasism” var inte min drivkraft när jag sökte mig till kommunismen och eftersom jag hade ett omedvetet förhållande till ”antirasismen” godtog jag, utan att egentligen tänka över det,

Artiklar Artiklar om medlemskap Ideologi & politik Utvalda artiklar

Hej Jimmy! Jag hoppas allt är bra med dig? Jo då, allt är bra med mig. Jag har precis fått lite kaffe så det är synd att klaga! Jag vill börja med att gratulera dig till utnämningen som chef för Näste 2! Hur känns det att ha fått ett sådant ansvarsfullt uppdrag för organisationen? Tack! Jo, det känns bra att jag fått förtroendet, men det är ju klart ett stort steg från tidigare. Det är så mycket enklare att bara vara aktivist och göra som man blir tillsagd. Det är sant men kommer garanterat att gå galant. Hur kan det komma sig att den tidigare nästeschefen Johan Lindblad ersattes på posten? Det är riksledningens beslut och inte mitt, men vad jag vet var han redan från början bara tänkt som tillfällig chef tills någon annan lämplig kunde ta över arbetet permanent. Ok, så det var ingen holmgång för att avgöra nästets starkaste man då? Haha, det låter jag vara osagt! Vill du berätta lite om dig själv för Nordfronts läsare? Jag är 24 år gammal. Född och uppvuxen på en gård utanför Uppsala.

Intervjuer Jimmy Andersson Näste 2

Lördagen den 25 januari var det dags för föredrag och månadsmöte i Göteborg. Dagen började dock med en offentlig flygbladsutdelning i centrala Göteborg där reaktionerna från allmänheten var blandade men mestadels positiva. Den drygt två timmar långa aktiviteten gick lugnt tillväga utan incidenter. Den nye nästechefen Jimmy Andersson i samtal med en äldre herre. Efter den offentliga aktiviteten begav sig aktivisterna till en annan samlingsplats för att möta upp andra kamrater. När alla hade samlats så begav man sig till en lokal där det bjöds på hembakt fika. Efter fikat var klart och man hade hunnit värma sig lite var det dags för föredrag. Dagens föredragshållare var Paulina Forslund som tog upp vikten av att hitta en bra balans mellan kampen och det vanliga livet. Forslund talade utifrån sina egna erfarenheter om hur hon sett personer kommit och gå genom åren, där vissa gått med i organisationen och hoppats på att den skulle leva upp till medias nidbild av den men sedan blivit besv

Frågorna som skulle avhandlas var: ”Vem känner sig hotad av mångkulturen och varför?” samt ”Är problemet unga arga män eller en rasistisk samhällsstruktur?” Debattörerna var ”nazistexperten” Helene Lööw, Christer Mattsson från Forum för levande historia och Masoud Kamali, professor i multietnisk forskning och tidigare regeringsanställd särskild utredare i diskrimineringsfrågor. Moderator var den judiske Exporedaktören Jonathan Leman. Motståndsrörelsens aktivister ställde sig längst bak i lokalen. Syftet var att lyssna på talarna och se till så att inga lögner om Motståndsrörelsen skulle få stå oemotsagda. Jonathan Leman blev märkbart nervös över det oväntade besöket. Han valsade fram och tillbaka och flera telefonsamtal ringdes. Spektaklet kunde sätta igång och talarna turades om att prisa mångkulturen och spy galla över oppositionen. Av någon märklig anledning nämndes aldrig Motståndsrörelsen vid namn, istället slingrade sig debattörerna som ormar för att undvika att förnärma någon av

Aktivism Reportage

På morgonen lördagen den 28 september inledde den grekiska regimen en arresteringsvåg mot ledande medlemmar i det politiska partiet Gyllene gryning. Regimen anklagar de gripna för att tillhöra en ”kriminell organisation”. För närvarande har några av de som greps släppts fria i väntan på eventuella åtal och en kommande rättegång. Gyllene grynings ledare, Nikolaos Michaloliakos, sitter dock fortfarande fängslad tillsammans med flera andra ledande medlemmar av partiet. På grund av detta har Nordiska motståndsrörelsen idag, fredagen den 4 oktober, lämnat in ett protestbrev till de grekiska ambassaderna i Stockholm, Oslo, Helsingfors och Köpenhamn. Brevet innehöll ett krav om omedelbar frigivning av partiledaren och parlamentsledamoten Nikolaos Michaloliakos och de andra politiska fångarna från Gyllene gryning samt ett skarpt fördömande av den nuvarande regimen i Grekland. Frihet för Nikolaos Michaloliakos och seger till Gyllene gryning! Nordiska motståndsrörelsen Norge – Sverig

Nyheter Utanför Sverige Uttalanden Uttalanden & Kommentarer

Under natten mot lördagen tog sig en grupp aktivister upp på en av Högakustenbrons pyloner där man hissade organisationens fana. Vittnen som iakttog händelsen uppger till tidningen Allehanda att de stannade och skulle prata med aktivisterna: ”Först trodde vi att det kanske var en filminspelning eller att de var poliser. Vi stannade bredvid dem för att fråga om vi fick köra förbi.” Paret beskriver aktivisterna som ”uniformsklädda” och målar upp en bild av välorganiserade grabbar som kommunicerade via radio samt dokumenterade händelsen med kamerautrustning. Paret menar dock att aktivisterna började ifrågasätta varför de, en man med sin fru, var där. De uppger till Allehanda att de blev rädda: ”Jag och min fru vart jätterädda speciellt när vi såg att alla hade knivar fästa i bältet. Vi åkte hastigt därifrån och stannade en bit bort och tog en bild på flaggan.” Mannen uppger till tidningen att han senare hittat organisationen på Internet och där tagit d

Aktivism Nyheter

På sidan två i gårdagens nummer av Hallands Nyheter kan man, under rubriken ”Nazistgrupp har startat ”kampgrupp” i Varberg”, läsa följande: ”Svenska Motståndsrörelsen (SMR) är en öppet nazistisk organisation med en uttalad tilltro till våldsanvändning. Medlemmarna uppmanas av ledningen att bära kniv och sen ett tag tillbaka finns en så kallad lokal ”kampgrupp” startad i Varberg.” Nordfront har återigen varit i kontakt med chefen för Varbergs kampgrupp, Anton Helgesson, för att få en kommentar. På frågan om han någonsin blivit uppmanad av ledningen att beväpna sig skrattar han till och svarar; Nej, självklart inte. Jag kan inte förstå vad dem fått det ifrån. Hallands Nyheter väljer också att plocka ut citat från den intervju som tidigare publicerats på Nordfront, där chefen för Varbergs kampgrupp utlovar en aktivitet om dagen samt att Varbergsborna arbetar hårt med propagandaspridning och rekrytering. Alexander Bengtsson, som själv är från Frillesås strax utanför Varberg, mena

Nyligen fick jag möjlighet att följa med på ett mycket givande möte. Chefredaktör Vejdeland hade tidigare den veckan meddelat mig om att att en representant från Arma Hellas skulle anlända till Göteborg och undrade då om jag ville följa med och träffa honom. Då utvecklingen i Grekland är intressant och det alltid är trevligt att möta utländska kämpar med andra erfarenheter tvekade jag inte när jag bestämde mig för att tacka ja. Vädret kunde i ärlighetens namn varit bättre, men humöret sviktade inte och det var med en viss förväntan som jag mötte upp Vejdeland denna regniga lördagskväll. Klockan hade hunnit slå halv sju när vi tog sällskap och promenerade bort mot Drottningtorget. Strax utanför Centralstationen möter vi Lefteris, som rest hit från Grekland. Vi hälsar alla på varandra och Lefteris gör ett gott intryck på oss båda. Välklädd och trevlig. Vi bestämmer oss för att fly undan eventuella regnskurar och styr våra steg mot en närbelägen pub. Då vi letar efter ett l

Reportage Arma Hellas Fredrik Vejdeland

Som första fråga, varför ställde du upp att bli intervjuad? Jag ställde upp på att bli intervjuad för att jag är övertygad om att det vi kämpar för är rätt och värt att stå upp för i alla sammanhang, även i media. Jag tror vi har allt att vinna på att vara utåtriktade. Det ser vi tydliga resultat av, inte minst i Dalarna. Så du tror att intervjun kan leda till att de som läser tidningen får en bättre bild av nationalsocialism och Motståndsörelsen? Ja det tror jag verkligen. Detta var en fantastisk möjlighet att nå ut till människor som annars kanske aldrig hade läst något om oss. Jag tror att intervjun kommer att sätta spår i alla som läser den. Sedan är det svårt att spekulera i om det resulterar i nya rekryter eller sympatisörer, men vem vet? Jag hoppas att läsarna hajar till och tänker…”Va, är det så här dom tycker?”, eller, “så har jag aldrig sett på det tidigare”. Hur genomfördes intervjun? Bra damers chefsredaktör Marie Laland Ekeli stämde möte med mig i centrala Göteborg. Med si

Film Intervjuer Paulina Forslund

År 1941 skrev juden Theodore N. Kaufmann en bok med titeln ”Germany Must Perish”, där han bland annat förespråkar att tyskarna måste utrotas genom kastrering. Vidare uppmanade judarna till bojkott av tyska varor och tjänster internationellt. Det finns inga tvivel om att judarna besatt viktiga nyckelpositioner, både vad gäller det intellektuella livet, akademiska, bankväsen, finans och i det politiska livet; både i Tyskland och i andra länder. Så när de internationella judarna (Judea) hotade med konkurser, refinansiering, bojkott och blockader av handelsvägar, var detta både reellt och väldigt allvarligt. När Hitler nämnde dessa ämnen i sina tal så blir de i efterhand tolkade som ren och skär ondska och inget annat än ren propaganda. Men detta var inget som bara var taget ur luften. I Daily Express (1933) kunde man läsa följande rubrik: ”Judea Declare War On Germany” och 1938 blev den tyske diplomaten Ernst Eduard vom Rath brutalt likviderad av juden Herschel Grynszpan (i F

Artiklar Artiklar om ideologi & politik Ideologi & politik Utvalda artiklar