Skip to content
Under slutet av september stod Vera Oredsson åtalad för två fall av åsiktsbrottet hets mot folkgrupp. I måndags kom domslutet, Oredsson frikändes från de två fallen och svenska staten fick stå för de rättsliga kostnaderna.
Med anledning av dessa goda nyheter har vi valt att genomföra en kort intervju med henne. Förutom denna intervju rekommenderar redaktionen att man även läser den valintervju som gjordes med Oredsson.
Hej Vera! Stort grattis till vinsten! Vad var din första tanke när du nåddes av ditt frikännande?
Naturligtvis känner jag en stor lättnad. Eventuella böter vill man undvika då jag anser risken för ekonomiskt obestånd vara värre än fängelse. Organisationens insamlingar behövs för övrigt till aktiviteter och inte till staten.
Vad tyckte du om allas insatser under rättegången? Hur skötte sig alla?
Mitt stöd skötte sig bra, medlemmarna i min närhet bjöd på äkta folkgemenskapsanda och advokaten var duktig. Allt detta gav mig ett lu
”Brotten” hon stod åtalad för består av två stycken kommentarer skrivna på sidan nordfront.se år 2018. Anmälaren var rättshaveristerna i Juridikfronten som står bakom merparten av de anmälningar som görs i Sverige gällande hets mot folkgrupp och som med det tydligt visar att det sällan eller aldrig förekommer att minoritetsgrupper faktiskt känner sig kränkta eller hetsade mot i fall som detta, utan att lagen istället bara används som ett skattebetalt bollträ mot nationell politisk opposition.
Pär Öberg och Vera Oredsson tillsammans med hennes advokat.
Den första av de två kommentarerna som gick till rätten idag var ett tack från Vera Oredsson till sina kamrater som uppvaktade henne på hennes 90-årsdag. I kommentaren hyllade hon också segern med två svenska ord. Detta menar åklagaren visar missaktning mot judar och icke-nordiska etniciteter trots att inga sådana nämns i varken artikeln eller kommentaren överhuvudtaget.
I den andra kommentaren förmedlade Vera Oredss
Hej Vera! Även fast de flesta redan vet vem du är så får du gärna presentera dig själv för väljarna. Vem är du och vad har du arbetat med inom den nationella kampen?
I grunden är jag en svensk-tysk flykting (svensk mor och tysk far) som kände sig som en desertör när jag kom till Sverige 1945 som 17-åring. Jag hade inställningen ”nå, vi har förlorat och jag måste finna mig i en annan situation”. Jag mötte en uppsjö av lögner om Tredje riket, där jag inte kände igen någonting från mina tidigare upplevelser.
Detta späddes på med oartikulerat hat och följande avrättningar av våra anhållna ledare inom Tredje riket mellan 1945 och 1960, ja överlevande förföljs till och med än i dag hur hög ålder de än har, av det ockuperade Tyskland. Jag beslutade mig tidigt för att försvara alla dessa offer och förblev min ed trogen som jag avlade i Hitlerjugend 1943 i 15års-åldern när jag gick över till BDM (Förbund för tyska flickor).
Inte bara det, naturligtvis som svenskättling, be
Då de manliga medlemmarna är fler än de kvinnliga i organisationen och jag till viss del upplever att de kvinnliga blir allt mindre aktiva när de får barn har jag valt att intervjua Vera Oredsson som har väldigt många år bakom sig som kvinnlig aktivist och moder. Nedan följer ett skriftlig utdrag av den muntliga intervjun.
Vad anser du att kvinnans roll i kampen är?Den kvinnliga kampen är egentligen inte så väldigt olik den manliga. Visst rent naturligt kanske vi inte slåss på gatorna och sånt där, utan i sådana sammanhang mer står i bakgrunden och träder in om det verkligen behövs. Annars kan kvinnor i stort göra det som männen gör.
Vad är då en mammas roll i kampen och hur ändrar sig en kvinnas roll när man får barn?Det ändrar sig naturligtvis i det att man inte kan vara lika mycket aktiv utåt, man blir ju mer bunden till hemmet. Man måste ju alltid ta hänsyn till barnen. Samtidigt menar jag att man inte heller ska ta för mycket hänsyn till barnen när de växer upp heller. Man m
