Skip to content
Dagen startade med att man möttes på en i förväg bestämd samlingsplats och vägde in sin packning. Minst 10 kg packning ska bäras för aktivister samt aktivistrekryter och för medlemmar var detta frivilligt.
Efter några hundra meter marsch kom kamraterna in på en svår terrängsträcka som heter Skurugata. I minusgrader med snö och is på klippblocken blev denna sträcka svårframkomlig. När man hade avverkat en mindre sträcka i denna skurna gata anlände man till dagens första utbildningsstation där en erfaren bergsklättrare kom att hålla en kurs i repellering.
Det farligaste momentet i repellering är när man går utför klippavsatskanten, där det krävs mental styrka, annars var det bara att gå eller hoppa längs med klippväggen nedför.
När alla kamrater hade repellerat tog man sig en kaffe och njöt av den vackra naturen uppe ovanför avgrunden för att sedan gå mot den högsta bergsväggen (ca 30-35 m) där motståndsmännen fortsatte repellera längs den isiga väggen ned i djupet av Skurug
Översatt från motstandsbevegelsen.info.
Motståndsrörelsen i Norge har under hösten varit på vildmarkstur i Hallingskarvet, en bergsrygg som sträcker sig runt 35 kilometer västerut från Geilo i Hols kommun till norr om Finse i Ulviks kommun. Den högsta toppen är Folarskardnuten på 1933 m.ö.h.
Resan började med en lång marsch i långsamt stigande terräng innan man kunde urskilja berget i fjärran. Efter att ha vandrat en stund gjordes ett läger upp där folk slog sig ner för att äta och dricka, samt lämna onödigt bagage innan färden fortsatte mot berget.
Längst ner på berget förändrades marken snabbt från smuts och stig till en stenhög. Terrängen blev brantare och på vissa ställen fick man klättra med både armar och ben.
På vägen upp växlade vädret hela tiden. I ena stunden var det klar himmel och bra utsikt medan det i nästa ögonblick kunde vara mulet och regn. Efter att man passerat de snötäckta områdena kom man till sist fram till Folarskardnuten. Då man nått topp
Kamrater i Näste 7 samlades under eftermiddagen på lördagen för att påbörja en vandring in i skogen. Med karta och kompass navigerade sällskapet längs med en vandringsled, men man gjorde också avstickare från vandringsleden för att träna på att navigera i vild terräng.
Vid avfärd hade solen redan börjat gå ned och man fick träna på att försöka se i mörker. Även fast man hade ficklampor med sig försökte man så långt det var möjligt att inte nyttja dessa just för att träna upp mörkerseendet.
Kamraterna gick genom tät skog, öppna fält, branta backar och även genom trånga tunnlar. Ibland behövde olika lösningar finnas för att lyckas ta sig fram, bland annat skulle man korsa en å. Det löstes med hjälp av två större grenar som låg över bäcken, och som mot förmodan visade sig klara att bära en motståndsmans vikt.
Efter en stunds vandrande tog man en paus och gjorde upp en eld och tillagade mat. Därefter fortsatte vandringen då slutdestinationen ännu inte var nådd. Det var en svår
Den 9 september vajade Nordiska motståndsrörelsens fana återigen över Nordens högsta berg, Galdhöpiggen.
Efter att ha fått blodad tand för vandringar och bergsbestigningar bestämde sig en grupp, som tidigare i år har bestigit Sveriges högsta berg, att ta sig an Nordens högsta berg. Tiden var knapp eftersom sommarsäsongen redan hade börjat präglas av lägre temperaturer, så låga som -15 grader. Kamraterna kunde dock med hjälp av noggrann planering och uthållighet genomföra de förberedelser som krävdes för att ta sig fram till Spiterstulen. På fredagskvällen var tälten resta och kamraterna förberedde sig nu inför ännu en utmaning där ingen riktigt visste vad som väntade dem.
Spektakulär natur.
Målet, om att bestiga Nordens högsta berg, som sedan hemresan från Kebnekaise hade grott, var äntligen i sikte. Med förvånansvärt bra väder och tidig uppstigning började kamraterna nu vandra framåt och uppåt. Trots den omständliga förberedelsen inför det vinterväder som tidigare ut
Strålande solsken väntade deltagarna intill havet när man anlände, varifrån samtliga med hjälp av båt tog sig vidare. Planen var att leta reda på en lämplig ö i Stockholms skärgård där man kunde genomföra helgens aktivitet.
När platsen lokaliserats steg man i land och lastade av all packning som medtagits. Härifrån vandrade deltagarna sedan ett tag tills en tillräckligt stor plan yta hittats för att slå läger. Ett improviserat tält skulle här byggas av presenning och rep, vilket man skred till verket med ganska omgående. Platsen röjdes från grenar och annat och ett rep spändes mellan lämpliga träd över vilket presenningarna hängdes.
Då platsen var till synes obesökt sedan tidigare behövde en eldstad byggas för att kunna ha någonstans att tillaga mat. Stenar av olika storlek samlades in från det närbelägna området och lades till rätta i en fördjupning i berget, för att det förhoppningsvis skulle vara lite mindre blåsigt just där man startade elden. Vinden blåste under
Under tisdagen den 11 juli valde en handfull medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen att vandra från Nikkaluokta till fjällstationen vid bergsfoten av Kebnekaise. Med vinden i ryggen genom tät björkskog och över öppna myrar gick vandringen som senare byttes till tyngre stenrösen och mindre branta öppna fjäll.
Med en stekande sol i ansiktet och många liter vatten senare tog sig gruppen till slut fram till fjällstationen där det slogs läger för natten och en chans för återhämtning inför den stundande utmaningen.
Redan tidigt på morgonen därpå påbörjades bestigningen av Sveriges högsta berg Kebnekaise, med både vädret och turen på sin sida. Efter närmare 9 långa kilometer av vandring med en fantastiskt vacker utsikt av den nordiska fjällvärlden lyckades bestigningen av Sveriges högsta topp.
Väl framme väntade en extremt vacker utsikt som varje nordbo bör uppleva minst en gång i livet. Tillbakavägen var relativt lugn och bjöd inte på några överraskningar. Det var en fantastis
Den 19 juni kunde vi på läsa ett reportage om en tre dagar lång vandring i Sarek till Skierfklippan. I reportaget fanns det flertalet helt fantastiska bilder där vi väljer att återpublicera några av de bästa här.
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
Näste 3 inledde sommaren med en friluftsaktivitet, som bestod i kajakpaddling på sjön Immeln med övernattning på en av de många småöar som finns i denna. Man satt två personer i varje kanot, och det fanns begränsat utrymme för både ben och packning, så det gällde att bara ta med sig det allra mest nödvändiga. Att lösa sin övernattning utan tält var en instruktion given på förhand, och deltagarna gjorde detta på olika sätt, från att bara ligga mer eller mindre med sovsäck och liggunderlag i det fria, med eller utan vindskydd som komplement, till hängmatta med nätskydd mot insekter. Att klara en övernattning utan tält är dock inget större problem under ett varmt, regnfritt junidygn.
Marcus Hansson, i vanlig ordning på gott humör.
Ny sovutrustning testas.
Totalt paddlade deltagarna drygt 3 mil under ganska exakt ett dygn, med stopp vid olika öar för att laga mat eller fika, bada, och ibland bara komma ur kanoten och sträcka på sig då sittställningen var något påfrestande för
Medlemmar från kampgrupp 702 samlades på morgonen och började gå Bankerydsleden. Med fanan i täten gick gruppen över branta backar och genom täta skogar, men bitvis även öppna vägar.
Efter att ha gått en bra bit stannade man för att slå läger. Man tränade då grundläggande självförsvar, bland annat hur man bäst skyddar sig mot knivattacker och hur man tar sig ur strypgrepp. Efter att självförsvarsträningen var avklarade provade några av medlemmarna på att få en svidande spray i ögonen.
Under tiden som dessa kamrater återhämtade sig tände övriga en brasa med hjälp av tändstål och började grilla korv. Oturligt nog hade man inte tillgång till lättare virke som var torrt, men med hjälp av tidigare nämnda spray lyckades man till sist med att få upp en eld ändå.
Efter att alla ätit klart fortsatte man vandringen. Man stannade till ibland för att samtala med andra vandrare som möttes på och som var nyfikna på fanan. Vandringen pågick i flera timmar och tröttade ut kamraterna orden
Lördagen den 15 april samlades medlemmar och aktivister i en av skogarna utanför Ludvika för att påbörja turen. Före den första genomgången förberedde samtliga sin utrustning inför den långa dag som stod framför dem.
När detta var klart samlade nästets vildmarksansvarige alla för en gemensam genomgång där han gick genom helgens upplägg. Det beskrevs hur helgen skulle bestå av vandring, navigering och lägerbygge samt hur en bra mental inställning är nödvändig att ha med sig.
Den första aktiviteten som behövde avhandlas var navigeringen. Ansvarige visade upp kartan och berättade hur den med kompassen kunde ta sällskapet till den tänkta destinationen. När detta var klart fick samtliga snabbt prova på det som blivit lärt för att den kommande vandringen skulle bli så smidig som möjlig.
Den marsch som sedan gick av stapeln ledde deltagarna genom varierad terräng. Skog, myr och kalhygge passerades när deltagarna hade fått turas om att ta ut olika kompassriktningar. Efter många t
Lördagen 8 april började med att man med bil begav sig mot en skog som ligger inte alltför långt bort från nästets mer centrala delar. Tanken var att kunna köra så nära den tilltänkta platsen som möjligt, då man hade med sig packning som vägde lika mycket som en genomsnittlig motståndsman, utöver allas personliga tillhörigheter. På skylten som satt mellan riksväg och skogsväg stod det att bommen kan stängas när som helst då det pågår jakt året om, så alla höll tummarna att jakten skulle pågå även nästa dag, och åkte vidare på den ensliga vägen.
Framme vid sjön man ämnat spendera helgen vid så packades det tyngsta ut ur bilarna. Då det inte fanns någon snö kvar var det lönlöst att försöka dra packningen på en pulka eller liknande, istället beslutade man sig för att tillverka en simpel bår. Tjocka trädgrenar fästes fast med spännband på lådan som innehöll nästets 16-mannatält, så att man skulle kunna bära det över axlarna de runt 500 metrarna som kvarstod till lägerplatsen. En kor
Man samlades tidigt på dagen på en kamrats gård utanför Luleå, som aktiviteten sedan utgick ifrån. Planen var att åka skidor i ospårad terräng genom skogen för att så småningom hitta en lämplig plats att bygga bivacker på. De som inte hade skidor spände istället på sig snöskor. Samtidigt begav sig medlemmar som bor längre söderut i nästet ut på en lättare dagstur i sitt närområde.
Inledningsvis var vädret mycket angenämt och skidturen följdes av strålande solsken. Det var bitvis ganska tungt att forcera sig fram genom djupsnön, och med smärre missöden som snubblande över dolda grenar och skidspännen som krånglade, men överlag gick det hela ganska smidigt.
Så småningom anlände man till en öppen yta i skogen som ansågs lämplig, varefter man beslutade att slå läger där. Tanken var att man skulle bygga bivacker genom att skotta upp snöhögar som skulle grävas till grottor man kan sova i och som utgick från en cirkel i vars mitt en lägereld skulle placeras. Det var
Aktionen ifråga ägde rum i staden Kalundborg på västra Själland, där man träffades och genomförde en offentlig flygbladsutdelning. Aktivisterna intog gågatan i staden för att dela ut flygblad och få sig en pratstund med folket i Danmark om dåtid, nutid och framtid. De pratglada aktivisterna erbjöd varje förbipasserande ett flygblad och en möjlighet att samtala.
Majoriteten av människorna på gågatan tog glatt emot flygbladen och responsen var generellt positiv. Det var dock några oliktänkande som beklagade sig och tyckte att aktivisterna borde ”lära sig av historien” och släppa nationalsocialismen. Denna typ av invändningar gör inget intryck på Motståndsrörelsens aktivister, och aktionen fortsatte med oförändrat engagemang. Dialogerna med de förbipasserande sträckte sig brett, och man talade om allt från vikten av den vita rasens överlevnad till Nordiska motståndsrörelsens miljöpolitik.
Efter en god stund på gatan och flera lyckade samtal gick gruppen vidare o
Med hjälp av bil var det tänkt att man skulle ta sig till en i förväg utstakad plats i en av nästets skogar. Väl på väg dit märkte man att detta var betydligt svårare än väntat då man möttes av stängda bommar gång på gång som blockerade vägarna som enligt kartan gick till den önskade platsen. Efter en del kartläsning hittade man till slut en liten väg där bommen i alla fall för tillfället var öppen och åkte in där, med förhoppningen att den skulle förbli öppen.
Det var bland det sämsta vägunderlaget någon deltagare hade färdats på då vägen blivit fullständigt sönderkörd av lastbilar som fraktat ved ut ur skogen. Underredet på bilen lät som om det tidvis höll på att lossna på grund av de stora höjdskillnaderna i vägen, men efter en betydligt längre färd än väntat var man framme vid sjön som planerat, om än en annan del av den.
En kort vandring längs en stig från där man parkerat hittade man en lämplig plats för läger som blickade ut över den istäckta sjön. Trots att skogen lå
