Skip to content
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
En ny verklighet
I en tid där nationalsocialismen en gång stod på världens scen, har vi nu förpassats till marginalerna. Vi, som en gång hade makt och inflytande, är nu en rest, en skugga av vad vi en gång var. Vår röst ekar i avlägsna korridorer, kvarlevande i tankar, böcker och artiklar, men utan den kraft vi en gång besatt. Vår ideologi har förlorat ett världskrig, och med det gick också vår kapacitet att påverka annat än i spillror.
Vi har inga stora ekonomiska resurser, inget kulturellt inflytande och knappt något annat som kan mäta sig med den moderna, liberala västliga demokratins makt. Men ändå finns vi kvar, och det är här vi nu måste stanna ett tag. Många inom den nationella rörelsen drömmer om att snabbt återta den makt vi förlorat, som om vi bara kunde hoppa tillbaka till vår forna styrka. Men den verkligheten är inte vår. Vi befinner oss i en ny verklighet, och det är här vi måste finna vår styrka.
Strategisk insikt, inte defaitism
Att återvända till marginalen
Det var på ett blåsigt västkusten som dagen började strax utanför Uddevalla, meteorologerna hade narrat oss i dagar innan med att lova sol ömsom regn under lördagen. Med turen på vår sida höll sig dock regnet borta under nästintill hela dagen.
Första punkt för dagen var en banderollaktion på en bro över E6, en av de mest trafikerade lederna i landet där motorvägen går som en pulsåder mellan Oslo och Göteborg med 50 000 transporter per dygn varje given vardag.
Uppställda åt både norr- och södergående trafik kunde man räkna segerhälsningarna från glada trafikanter en masse. Nu kanske trafikanter på västkusten är på det trevligare slaget men om man skulle använda det underlaget för att mäta sympatier för vår sak skulle vi ha ungefär 8 miljoner stödmedlemmar i landet.
Så naiv ska man ju självklart inte vara, men det är ändå alltid lika intressant att se hur många som väljer att hälsa oss på vad man kan anta är det bästa sättet de vet.
När någon timme förflutit
Tidigare har det publicerats en skriftlig rapport från arrangemanget, liksom två olika personliga reportage och en bildartikel. Podcasten Mer än Ord har avhandlat det och Årets nordman Lukas Lindgren har intervjuats i skrift.
I år var det Näste 2 som ansvarade för arrangemanget och folkfesten ägde rum i Dalsland. På lördagsmorgonen strömmade barnfamiljer samt unga och äldre nationalsocialister från hela Norden till platsen. Efter att ha betalat inträdet och minglat en stund, öppnades helgen officiellt av konferencieren Martin Engelin med en storslagen invigningsceremoni. Fanor från alla nordiska länder, tillsammans med lejonfanan, bars ut på scenen av uniformerade aktivister till tonerna av musik.
När musiken tystnat, tog Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland plats på scenen, där han började med att bränna den amerikanska flaggan till publikens jubel. När fiendeflaggans uppbrunna rester fotograferats klart av organisationens mediagrupp, fortsatte Vejdeland med att tacka alla som kommit. Han förklarade därefter innebörden av Nordendagarna och berömde alla de sympatisörer som valt att komma trots den terrorklassning som Motståndsrörelsen utsatts för.
Organisationens ledare passade också p
Få personer har nog undgått att ta del av informationen att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassats av USA, som själva i ärlighetens namn är en riktig terrorstat. Resonemanget bakom detta är såklart inte att det organisationen gör är att bedriva terroristisk verksamhet, utan för att våra idéer ses som farliga för makten.
Nordiska motståndsrörelsen är världens största och mest kända öppet nationalsocialistiska organisation, som påtalar de verkliga problemen i världen, orsakerna bakom och hur de kan lösas, för folkets bästa. Människor och organisationer världen över har inspirerats av oss och skriver brev för att visa sin uppskattning, eller använder delar av vår politik, struktur och estetik som mall för sin egen organisation. Dessa människor kommer från Japan i öst till Argentina i väst och våra representanter har medverkat i poddar och fysiska möten i alla möjliga sammanhang.
Det finns nationella som anser att all utåtriktad aktivism är meningslös och beviset för detta är
I samband med att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassades av USA:s utrikesdepartement satte de också Pär Öberg och Fredrik Vejdeland som individer på listan. Detta medförde bland annat att de fick sina svenska bankkonton hos Swedbank, Swish och Bank-id stängda.
Öberg tog direkt kontakt med bankens kundtjänst som meddelade att de inte ens hade behörighet att se vad som hade skett, men att ett brev skulle skickas hem till honom.
Brevet från Swedbank.
Efter mer än två veckor utan någon som helst förklaring fick han brevet från Swedbank där de meddelade att samtliga konton och övriga tjänster var avstängda med anledning av USA:s politiska beslut. Det framgick även ett nummer han skulle ringa för att få svar på frågor. Dagen efter ringde han upp numret och Nordfront publicerade tidigare idag samtalet:
(function() {
VK.Widgets.Post("vk_post_-155682474_5956", -155682474, 5956, 'mXX04caLF4nd3c_MtLr8cUI4cZBv');
}());
Trots uppmaning om att han skulle ringa återigen
Ursprungligen publicerad 2015-09-09.
Det har varit mycket fokus på kvinnor den
senaste tiden. Kvinnan i kampen, kvinnan i samhället, kvinnan i största
allmänhet. Så jag tänkte lämna mitt bidrag till debatten.
Det är idag ett faktum att den naturliga ordningen i samhället, naturen, och mellan könen är rubbad. Det ställs orimliga krav på alla människor oavsett kön. Jag tänker dock här beröra den kvinnliga delen.
De krav, eller förväntningar som ställs på kvinnor idag går helt mot den naturliga ordningen och oftast, vill jag tro, går det mot vad kvinnor själva känner är rätt och vad de vill. Det skapas en frustration hos kvinnor om att de aldrig räcker till och aldrig duger. Hur de än gör, vad de än gör så är det alltid någon som man trampar på tårna, sårar eller går mot. Vilket jag tror innebär att många idag känner skuld, stress och ångest. Det i sin tur kan leda till psykisk ohälsa och splittringar i familjer.
Den nationella rörelsen är tyvärr inte heller förskonad från k
Så kom den som ett brev på posten för ett par veckor sedan, terrorklassningen. Nordiska motståndsrörelsen anses nu så pass farliga för systemet att organisationen alltså fått epitetet terrorister och satts på samma sanktionslista som bland annat ISIS och Al-Qaida.
För givetvis är det precis vad det handlar om, att vi anses farliga av systemet. Nordiska motståndsrörelsen utför inga mord eller bombningar, vi driver inte några paramilitära grupper eller förgiftar något dricksvatten. Vi är klassade som terrorister av USA för att vi har avvikande politiska åsikter och är duktiga på att göra oss hörda och sedda med små resurser.
Självklart skulle vi i dagsläget inte ha en chans att allvarligt skada USA om Motståndsrörelsen ställdes mot monsterstaten, nej istället grundar sig terrorklassningen på rädslan systemet känner, dels för vår tillväxtpotential och dels för att vi med våra handlingar och vår väl förklarade ideologi, påverkar andra grupper världen över i vår riktning – inklusive i
Den nationella podden Motströms började förra månaden åter sända efter en tids uppehåll. I torsdagens extrasändning med anledning av det amerikanska utrikesdepartementets terror-stämpling förra fredagen av Nordiska motståndsrörelsen, intervjuar den mångårige nationelle kämpen Jonas De Geer sin vän nationalsocialisten och sedan en vecka terrorstämplade Pär Öberg, som funnits med i Motståndsrörelsens ledning i många år.
Resultatet blir en klargörande diskussion med en hel del inslag av humor om judisk makt, globalism och globalt bankvälde samt om hur den nya världsordningens stormakt USA med sin krigsallians Nato ser sin globala särställning hotad. Terrorklassningen görs, påminns vi om, kort tid efter att svenska folkförrädar-politiker lyckats manipulera fram ett svenskt medlemskap i denna våldsbejakande pakt och i samband med samma politikers undertecknande av det så kallade DCA-avtalet med USA, vilket ger amerikanska trupper fritt tillträde till svenskt territorium och samtidigt
Trots blåsigt väder inleddes dagen med att motståndsmännen ställde upp sig på bron med en banderoll och höll fanorna högt – både tyrrunefanan och Svea rikes fana fick dagen till ära vaja i vinden – och fick som vanligt många glada tillrop som tack för sin närvaro.
När man som nationalsocialist ställer sig i det offentliga räknar man förstås alltid med att statens lakejer förr eller senare kommer för att lägga sig i och/eller bevaka en, men denna gång hände något ovanligt: en helikopter dök upp i fjärran, närmade sig långsamt och stannade på kort avstånd från aktivisterna, som från marken tydligt kunde läsa ”Polis” på fordonets sida.
Man skämtade sinsemellan och skrattade åt att bli bevakad av något så dyrt. Kort därefter kom en piketbuss med två konstaplar som presenterade sig som Kling och Klang eller något liknande och dessa ville veta vad som försiggick och om banderollen var säkert förankrad. Man passade på att fråga dessa om polishelikopterns närvar
Med anledning av USA:s utrikesdepartements svarta diplom finns det anledning att ta ledaren för Nordiska motståndsrörelsen på pulsen i sin nya roll på den internationella scenen.
Hej Fredrik. Du är nyligen utnämnd som SDGT (Specially Designated Global Terrorist, Speciellt Utsedd Global Terrorist, reds. övrs.) av USA:s utrikesdepartement. Snabb sportfråga, hur känns det?
Det är hedrande, såklart. Alla män med hedern i behåll och vid sina sinnens fulla bruk drömmer innerst inne om att få bli klassade som en av världens värsta fiender till Sion och terrorstaten USA. Särskilt som ”terrorn” i mitt fall utgörs av vad jag har för åsikter och min förmåga att förändra världen med bara mina ord eller min närvaro. Jag känner mig som Giordano Bruno måste ha känt när han ifrågasatte Guds makt över jorden, låt oss bara hoppas att Guds utvalda inte bränner mig på bål till slut.
Roligt att höra. Tror du att det här är kopplat till Sveriges inträde i Nato på något sätt?
Det är
Ursprungligen publicerad i tidningen Den svenske folksocialisten den 27 augusti 1948, samt på Nordfront.se.
Någon har sagt: ”Förtvivla icke – men om du gör det, så arbeta vidare med förtvivlans mod!”
Vårt arbete ser många gånger hopplöst ut, och mången finner det meningslöst att fortsätta. Men finns det då verkligen något, som är hopplöst? Finns det något, som man får kalla meningslöst i denna tillvaro? På dessa frågor kan det svaras både ja och nej.
Den svage och vankelmodige svarar ja, ty för den svage måste allting te sig hopplöst, då det tarvas kraft och mod, och för den vankelmodige synes allting meningslöst, som kräver fasthet och uthållighet.
Endast den starke vet icke av något som är ”hopplöst” och ”meningslöst”. För den starke finns det endast kamp och arbete. Den starke kan duka under för övermakten, men han kan aldrig resignera, aldrig sträcka vapen utan kämpar oförtrutet vidare tills han når målet – eller stupar. För honom blir aldrig idealets eller målets fasta
Vid lunchtid höll sossarnas Annica Strandhäll tal i den småländska staden Gislaved och eftersom Strandhäll är en välkänd folkförrädare bestämde sig medlemmar och aktivister från Näste 7 för att protestera mot politikern.
I gemensam trupp tog sig nationalsocialisterna mot den utsedda platsen och ställde upp sig på en rad där aktivisten David Wåhlander började hålla ett tal om EU och vad Nordiska motståndsrörelsen vill ersätta globalist-unionen med.
Det är vidrigt att se att det finns politiker likt svinen där borta som idag vågat sig ut för att lura i människor att deras EU står på vår sida. Att se dem stå och ljuga för svenska folket om att EU skulle värdesätta frihet, arbetarnas rättigheter eller ens Europa.EU styrs av den internationella storfinansen och dess korrupta representanter inom Europakommissionen samt understöds av de medlöpare som vi kallar för politiker. Deras union handlar om att exploatera Europa, inte värna eller beskydda.
Utdrag ur det tal som hölls och som ka
