Skip to content
Ursprungligen publicerad 2015-10-13.
Nyligen undrade en person jag mötte hur
det kommer sig att svenskar visar en svag patriotism, just med tanke på
den rekordstora migrationsvåg vi utsätts för i skrivande stund. Jag
kommenterade saken så, att det råder en bakvänd pedagogik som gör folk
förvirrade.
I alla historiska tider har ledarskapet för länder dragit fördel av och uppmuntrat stolthet och nationalkänsla bland befolkningen. Uppmuntran har så att säga kommit uppifrån och ner. I vår tid är det precis tvärtom. Makthavarna gör vad de kan för att döda den nationella självbevarelsedriften. Det är på gräsrotsnivå som patriotismen lever kvar, bland de få personer som trotsar makthavarna och som står emot det sociala trycket som riktas mot oliktänkare.
Henrik Pihlström vill skilja nutidens klagande från sann stridsvilja och patriotism.
Det har även tidigare hänt att ledarskapet
för länder bekämpat befolkningen genom att undertrycka deras nationella
känslor. Då har det
Finns det utrymme för att skratta i en allvarlig tid? Självklart! Inte bara låter det en härda ut i svåra tider, det smittar också av sig på andra samt bidrar till att man gör smarta och kreativa aktioner. Som Nordiska motståndsrörelsen gjorde på flera platser under 1 maj.
Under 1 maj i år anordnade Nordiska motståndsrörelsen ett torgmöte i Sundsvall för nationella i de norra delarna av landet, samtidigt som de södra delarna ägnade sig åt att kuppa andras arrangemang, vända ut och in på deras retorik och göra makten till åtlöje.
Personligen uppskattade jag även dessa aktioner och vet att jag inte är ensam om det. Det var i alla fall många skratt hos aktivister under dagen, och samtidigt fick man ut väldigt många bra politiska poänger av det man gjorde.
I Sundsvall höll man till att börja med ett riktigt väl utfört torgmöte där Pär Öberg var i högform, Simon Holmqvist visade att han borde tala mer och Anders Gudmarsson gjorde en riktigt bra talardebut i ett större sammanhang. J
Tillstånd för torgmötet har utfärdats och starten sker klockan 11:30 på Olof Palmes torg. Torget ligger centralt och cirka en kilometer från centralstationen. Tillståndet sträcker sig fram till klockan 15:00, men tillställningen kommer med största sannolikhet avslutas en stund innan dess.
Pär Öberg, Simon Holmqvist och Anders Gudmarsson kommer hålla tal på temat Bröd till arbetarna, blod från politikerna och det kommer även ges tid för frågestund och mingel. Medlemmar såväl som utomstående är varmt välkomna att delta!
I det senaste avsnittet av Nordiska motståndsrörelsens officiella podcast Ledarperspektiv pratade Simon Lindberg i en betraktelse om varför sympatisörer bör sluta upp på plats och detta var även något som de tre talarna fick svara på när de blev intervjuade. Gudmarsson uttyckte sig då på detta vis:
Det kommer aldrig vara samma sak och aldrig låta lika bra som om du var där. Du kommer möta nya kamrater, knyta nya kontakter, skratta, hålla intressanta samta
Pär Öberg
Vad är dina allmänna tankar kring nationalsocialistisk 1 maj i Sundsvall?
Det ska bli mycket trevligt, vi har varit där flera gånger förut, men jag har aldrig varit där 1 maj. Sundsvall är en stad med en lång historia av tung och betydelsefull industri. En bra stad för att visa att Motståndsrörelsen är det enda alternativet för en arbetare som överhuvudtaget vill ha en framtid.
År 1721 brändes och plundrades Sundsvall av ryska trupper. Idag plundras staden av rovgiriga globalister som centraliserar allt mer makt, bort från folket till osympatiska icke folkvalda härskare. Vi vill ändra på det.
Du har ju tidigare debatterat med meningsmotståndare under Motståndsrörelsens demonstrationer. Är detta något du skulle vara öppen för också i år om någon känner sig manad?
Jag är i princip alltid öppen för det. Det skulle vara extra kul att prata med kommunalråd Bodil Hansson. Men, bara ryktet om att Motståndsrörelsen skulle komma till staden verkar ha fått henne att avs
Den sista mars greps nationalisten Rob Rundo i Rumänien och utvisades till USA misstänkt för att ha ”konspirerat genom att rekrytera och träna medlemmar för våldsdåd och för att ha deltagit i våldsdåd över USA”.
Den absurda misstanken grundar sig på Rundos nationella verksamhet där han organiserar vita ungdomar till kampsportsträning och således är det tal om ren politisk repression.
Nordiska motståndsrörelsen har under åren haft en god kontakt med Rundo som bland annat medverkat i både Nordic Frontier och Bellum. Vi kräver att dissidenten frisläpps med omedelbar verkan och att misstankarna avskrivs – det är inte brottsligt att försöka rädda sitt folk!
Redan i torsdags kunde vi rapportera om banderollaktioner med tal utanför USA:s och Rumäniens ambassad i Stockholm. Det har dock bedrivits aktivism också på fler orter i både Sverige, Norge och på Island.
I Borlänge och i norska Bergen har offentliga banderollaktioner genomförts och på ett tiotal andr
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
I och med nyheterna om Rumäniens agerande som lydstat åt USA, då man arresterat nationalisten Rob Rundo på tveklösa grunder, genomförde Sveriges första näste en protestaktion gentemot både USA och Rumänien.
Redan på morgonen hade flera banderoller satts upp i Stockholm med budskapet ”Bryt Demokratins Bojor – Free Rob Rundo”. Under eftermiddagen begav sig en grupp medlemmar och aktivister till Djurgården, där USA:s ambassad är belägen. Med en likadan banderoll ställde man upp utanför ambassaden, som för den delen ligger mittemot Turkiets ambassad. Kanske var det därför polisen redan hade en bil väntandes när kamraterna ställde upp, och en till kom körande under aktiviteten, då Nato-ansökan står högt på agendan för folkförrädarna i riksdagen.
Med banderollen utrullad framför ambassaden tog en aktivist till orda, och på grund av händelsernas internationella karaktär gjordes detta på engelska. Anförandet tog upp det absurda i att Rob Rundo arresterats för a
Max Rosenfors hyllar i en krönika på Nordfront den nationella internetkultur som han skriver var som starkast 2015-2017, och att denna ingick i en medveten plan för den nationella rörelsen att erövra internet, något vi också lyckades med, för att sedan bli närmast totalt censurerade. Vidare problematiserar Rosenfors att han efter detta inte längre tycks se någon plan för hur vi nationella ska kunna segra.
Jag har inte hört en enda nationalist förklara hur vi nu ska gå framåt, än mindre faktiskt visa vägen och att genom handling visa hur ens plan ser ut. Det är ju katastrofalt. Det finns gott om saker att harva på med, tro mig, men att harva på är väsensskilt från att ha en plan.Detta problem, och inget annat, bör du grubbla över.Det finns ingenting viktigare att tänka på, och ingen annan än vi kommer lösa det.Jag ställde mig nämligen frågan hur jag skulle förklara för någon som tycker som oss, men som inte är villig att delta i aktivism för saken: hur ska jag förklara varför vi behö
Under en förhållandevis kall början på helgen med vårsnö, samlades kamraterna vid den sedan länge erövrade ”NS-bron” intill Skogskyrkogården. Humöret var på topp trots att vädret på mindre än 48 timmar gått från milt vårväder med strålande solsken till snöfall och minusgrader.
Anledningen till att man samlats denna dag var för att folkförrädarna i riksdagen, så nära inpå som bara tre dagar innan, hade cementerat Sveriges indragande i krigsalliansen Nato, genom att med oerhörd majoritet rösta för inträdandet. Även Sverigedemokraterna, som många nationella fortfarande förgäves hoppas på ska rädda Sverige, röstade för detta.
Samma banderoll som använts under den lyckade blixtdemonstrationen i Stockholm användes här på en bro ovanför en central bilväg in mot Stockholm, till beskådan av tusentals bilister.
Kanske var det budskapet för dagen, kanske var det motståndsmännens ihärdighet år ut och år in, vid just denna bro som gett avkastning, men dagen till är
Aktivister ur Nordiska motståndsrörelsen har vid återkommande tillfällen besökt huvudstaden Sofia i anslutning till ”Lukovmarschen” som går av stapeln i februari. År 2023 blev första gången som den traditionella marschen för att hedra och minnas general Hristo Lukov stoppades.
Av antalet närvarande poliser att döma fick man intrycket att denna uppvisning var frågan om att visa högljudda judiska lobbygrupper och aktörer från EU-apparaten, att deras klagosång har hörsammats av de bulgariska myndigheterna.
En medlem från BNS, Bulgarisk Nationell Samling, menade på att polisnärvaron aldrig har varit så stor: ”Det är hela Bulgariens poliser”. Egentligen var det fråga om en juridisk teknikalitet, där demonstrationstillståndet hade överklagats, vilket gjorde att beslutet skulle dröja längre än det utlysta datumet, lördagen den 25 februari.
I praktiken var därför marschen förbjuden även om det i efterhand kan visa sig att demonstrationstillstånd borde ha utfärdats. Både för att fö
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
I Motståndsrörelsens femte näste anordnades denna upplaga av Organisationsdagarna, med bland annat utbildningar, föredrag och boxningsturnering på schemat. Upplägget liknade föregående evenemang med fokus på den enskilde medlemmen.
När samtliga deltagare från Nordens alla hörn tagit sig till lokalen hälsade konferencier Lukas Lindgren alla välkomna. Helgens upplägg presenterades och deltagarna blev informerade om att hålla koll på schemat som satts upp runtom i lokalen för att inte missa något.
Strax därefter intog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg scenen. Lindberg gick igenom vad som menades med helgens tema, En starkare kraft och menade att hela rörelsen på flera sätt måste bli en starkare kraft om den ska lyckas med sitt mål att ena Norden. Han talade också om att mycket fokus skulle hamna på den mest bokstavliga tolkningen och ett mål sattes upp om att organisationen som ett kollektivt ska bli i 100% bättre fysisk form under år 2023.
Ledaren förklarar helge
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Här kommer det nittiotredje avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Motståndsrörelsen 2023Lindbergs betraktelse: Störst, bäst och vackrast och ser ned på andra nationella?Påståendet: “Sverige har aldrig varit tryggare”Minoritet i vårt eget land
Diskussionsunderlag:
Film från blixtdemonstrationen i Stockholm
”Förintelsen är en bluff” – massiv kampanj i hela Norden
Nordiska motståndsrörelsen besökte Devenir Europeo i Madrid
Norrbottenspoliser skickas till Stockholm – trots flera mord
Kuppades bort av gangsters – slutar nu som kommunstyrelseordförande
Varför går inte alla med oss trots att vi uppenbarligen är bäst?!
Nedan finns länkar till mina tre artiklar med utdrag ur Greenpilleds version av Min kamp och under varje utdrag radar jag upp ett antal frågeställningar. Dessa frågeställningar kommer att vara direkt kopplade till artiklarna och dem sidor de behandlar. Tanken är att de läsarna som vill ska kunna använda sig av frågorna för att på ett lättare sätt kunna bearbeta sidornas innehåll.
Sida 32-38
Den, som inte själv känner ormen klämma om sin hals, kommer aldrig att göra bekantskap med dess gifttänder. I annat fall blir resultatet endast ytligt svammel eller förljugen sentimentalitet. Båda är skadliga. Det ena, då man aldrig förmår tränga till problemets kärna och andra, då man förbigår det väsentliga. Jag vet inte vad som är mest ödesdigert: ett nonchalerande av den sociala nöden, som majoriteten av de av lyckan gynnade och de, som själva arbetat sig upp dagligen ses göra, eller den lika högmodiga som ofta påträngande taktlösheten och det alltid nådiga sättet att vara nedlåtande,
