Skip to content
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Vad finns skrivet som är relevant för tiderna vi lever i? En god kandidat kan vara Ernst Jüngers Skogsvägen (Waldgang på tyska, The Forest Passage på engelska). Den behandlar i grunden relationen mellan tyranni och frihet på ett tidlöst, mytologiskt plan. Mer specifikt vägen från en politisk ordning som har degenererat i tyranni till en ny frihet. Man kan karaktärisera den som en slags ideologisk skrift, ett ideologiskt verktyg för att se och förstå vägen till en ny politisk morgondag.
Skogsvägen har flera innebörder
Skogsvägen behandlar den (oftast) omvälvande tiden mellan politiska ordningar på ett teoretiskt och – i den mån något sådant är möjligt – apolitiskt sätt, och visar på hur denna tid har sina egna nödvändigheter och imperativ inneboende, och vilka dessa är. Som bör inses av de inledande raderna (i denna artikel) så är det inte fråga om en manual i någon specifik bemärkelse, utan om en skrift som målar upp en bild i huvudet på läsaren, där denne får se vägen, att
Ursprungligen publicerat 2019-05-27.
Världen blir allt mer fjättrad i globalisternas kedjor och de unika skillnaderna mellan länderna tycks minska. Kosmopoliter får allt större makt och de multinationella företagen blir allt fler. Världsomspännande nätverk som EU, FN och NATO kräver hela tiden större inflytande.
Detta leder nordborna till ett vägskäl. Antingen låter vi oss knuffas
nedför stupet, förlorar vår identitet och blir en färglös del av den
globaliserade världen – eller så gör vi vad vi kan för att stå fast och
slå vakt om vår suveränitet samt säkra överlevnaden för våra unika folk,
nationer och kulturer. Därigenom skulle vi också föregå med gott
exempel för andra nationer att i sin tur slå sig fria och uppnå sin
fulla potential.
Är det den första vägen du vill att vi går är det bara att blunda och
låta mörkermakterna sköta resten. Känns istället den andra vägen mer
lockande måste vi förena oss med andra av vårt folk som väljer samma
väg. Sverige ensamt ha
Ursprungligen publicerad 2015-10-13.
Nyligen undrade en person jag mötte hur
det kommer sig att svenskar visar en svag patriotism, just med tanke på
den rekordstora migrationsvåg vi utsätts för i skrivande stund. Jag
kommenterade saken så, att det råder en bakvänd pedagogik som gör folk
förvirrade.
I alla historiska tider har ledarskapet för länder dragit fördel av och uppmuntrat stolthet och nationalkänsla bland befolkningen. Uppmuntran har så att säga kommit uppifrån och ner. I vår tid är det precis tvärtom. Makthavarna gör vad de kan för att döda den nationella självbevarelsedriften. Det är på gräsrotsnivå som patriotismen lever kvar, bland de få personer som trotsar makthavarna och som står emot det sociala trycket som riktas mot oliktänkare.
Henrik Pihlström vill skilja nutidens klagande från sann stridsvilja och patriotism.
Det har även tidigare hänt att ledarskapet
för länder bekämpat befolkningen genom att undertrycka deras nationella
känslor. Då har det
Finns det utrymme för att skratta i en allvarlig tid? Självklart! Inte bara låter det en härda ut i svåra tider, det smittar också av sig på andra samt bidrar till att man gör smarta och kreativa aktioner. Som Nordiska motståndsrörelsen gjorde på flera platser under 1 maj.
Under 1 maj i år anordnade Nordiska motståndsrörelsen ett torgmöte i Sundsvall för nationella i de norra delarna av landet, samtidigt som de södra delarna ägnade sig åt att kuppa andras arrangemang, vända ut och in på deras retorik och göra makten till åtlöje.
Personligen uppskattade jag även dessa aktioner och vet att jag inte är ensam om det. Det var i alla fall många skratt hos aktivister under dagen, och samtidigt fick man ut väldigt många bra politiska poänger av det man gjorde.
I Sundsvall höll man till att börja med ett riktigt väl utfört torgmöte där Pär Öberg var i högform, Simon Holmqvist visade att han borde tala mer och Anders Gudmarsson gjorde en riktigt bra talardebut i ett större sammanhang. J
Tillstånd för torgmötet har utfärdats och starten sker klockan 11:30 på Olof Palmes torg. Torget ligger centralt och cirka en kilometer från centralstationen. Tillståndet sträcker sig fram till klockan 15:00, men tillställningen kommer med största sannolikhet avslutas en stund innan dess.
Pär Öberg, Simon Holmqvist och Anders Gudmarsson kommer hålla tal på temat Bröd till arbetarna, blod från politikerna och det kommer även ges tid för frågestund och mingel. Medlemmar såväl som utomstående är varmt välkomna att delta!
I det senaste avsnittet av Nordiska motståndsrörelsens officiella podcast Ledarperspektiv pratade Simon Lindberg i en betraktelse om varför sympatisörer bör sluta upp på plats och detta var även något som de tre talarna fick svara på när de blev intervjuade. Gudmarsson uttyckte sig då på detta vis:
Det kommer aldrig vara samma sak och aldrig låta lika bra som om du var där. Du kommer möta nya kamrater, knyta nya kontakter, skratta, hålla intressanta samta
Pär Öberg
Vad är dina allmänna tankar kring nationalsocialistisk 1 maj i Sundsvall?
Det ska bli mycket trevligt, vi har varit där flera gånger förut, men jag har aldrig varit där 1 maj. Sundsvall är en stad med en lång historia av tung och betydelsefull industri. En bra stad för att visa att Motståndsrörelsen är det enda alternativet för en arbetare som överhuvudtaget vill ha en framtid.
År 1721 brändes och plundrades Sundsvall av ryska trupper. Idag plundras staden av rovgiriga globalister som centraliserar allt mer makt, bort från folket till osympatiska icke folkvalda härskare. Vi vill ändra på det.
Du har ju tidigare debatterat med meningsmotståndare under Motståndsrörelsens demonstrationer. Är detta något du skulle vara öppen för också i år om någon känner sig manad?
Jag är i princip alltid öppen för det. Det skulle vara extra kul att prata med kommunalråd Bodil Hansson. Men, bara ryktet om att Motståndsrörelsen skulle komma till staden verkar ha fått henne att avs
Den sista mars greps nationalisten Rob Rundo i Rumänien och utvisades till USA misstänkt för att ha ”konspirerat genom att rekrytera och träna medlemmar för våldsdåd och för att ha deltagit i våldsdåd över USA”.
Den absurda misstanken grundar sig på Rundos nationella verksamhet där han organiserar vita ungdomar till kampsportsträning och således är det tal om ren politisk repression.
Nordiska motståndsrörelsen har under åren haft en god kontakt med Rundo som bland annat medverkat i både Nordic Frontier och Bellum. Vi kräver att dissidenten frisläpps med omedelbar verkan och att misstankarna avskrivs – det är inte brottsligt att försöka rädda sitt folk!
Redan i torsdags kunde vi rapportera om banderollaktioner med tal utanför USA:s och Rumäniens ambassad i Stockholm. Det har dock bedrivits aktivism också på fler orter i både Sverige, Norge och på Island.
I Borlänge och i norska Bergen har offentliga banderollaktioner genomförts och på ett tiotal andr
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
I och med nyheterna om Rumäniens agerande som lydstat åt USA, då man arresterat nationalisten Rob Rundo på tveklösa grunder, genomförde Sveriges första näste en protestaktion gentemot både USA och Rumänien.
Redan på morgonen hade flera banderoller satts upp i Stockholm med budskapet ”Bryt Demokratins Bojor – Free Rob Rundo”. Under eftermiddagen begav sig en grupp medlemmar och aktivister till Djurgården, där USA:s ambassad är belägen. Med en likadan banderoll ställde man upp utanför ambassaden, som för den delen ligger mittemot Turkiets ambassad. Kanske var det därför polisen redan hade en bil väntandes när kamraterna ställde upp, och en till kom körande under aktiviteten, då Nato-ansökan står högt på agendan för folkförrädarna i riksdagen.
Med banderollen utrullad framför ambassaden tog en aktivist till orda, och på grund av händelsernas internationella karaktär gjordes detta på engelska. Anförandet tog upp det absurda i att Rob Rundo arresterats för a
Max Rosenfors hyllar i en krönika på Nordfront den nationella internetkultur som han skriver var som starkast 2015-2017, och att denna ingick i en medveten plan för den nationella rörelsen att erövra internet, något vi också lyckades med, för att sedan bli närmast totalt censurerade. Vidare problematiserar Rosenfors att han efter detta inte längre tycks se någon plan för hur vi nationella ska kunna segra.
Jag har inte hört en enda nationalist förklara hur vi nu ska gå framåt, än mindre faktiskt visa vägen och att genom handling visa hur ens plan ser ut. Det är ju katastrofalt. Det finns gott om saker att harva på med, tro mig, men att harva på är väsensskilt från att ha en plan.Detta problem, och inget annat, bör du grubbla över.Det finns ingenting viktigare att tänka på, och ingen annan än vi kommer lösa det.Jag ställde mig nämligen frågan hur jag skulle förklara för någon som tycker som oss, men som inte är villig att delta i aktivism för saken: hur ska jag förklara varför vi behö
Under en förhållandevis kall början på helgen med vårsnö, samlades kamraterna vid den sedan länge erövrade ”NS-bron” intill Skogskyrkogården. Humöret var på topp trots att vädret på mindre än 48 timmar gått från milt vårväder med strålande solsken till snöfall och minusgrader.
Anledningen till att man samlats denna dag var för att folkförrädarna i riksdagen, så nära inpå som bara tre dagar innan, hade cementerat Sveriges indragande i krigsalliansen Nato, genom att med oerhörd majoritet rösta för inträdandet. Även Sverigedemokraterna, som många nationella fortfarande förgäves hoppas på ska rädda Sverige, röstade för detta.
Samma banderoll som använts under den lyckade blixtdemonstrationen i Stockholm användes här på en bro ovanför en central bilväg in mot Stockholm, till beskådan av tusentals bilister.
Kanske var det budskapet för dagen, kanske var det motståndsmännens ihärdighet år ut och år in, vid just denna bro som gett avkastning, men dagen till är
Aktivister ur Nordiska motståndsrörelsen har vid återkommande tillfällen besökt huvudstaden Sofia i anslutning till ”Lukovmarschen” som går av stapeln i februari. År 2023 blev första gången som den traditionella marschen för att hedra och minnas general Hristo Lukov stoppades.
Av antalet närvarande poliser att döma fick man intrycket att denna uppvisning var frågan om att visa högljudda judiska lobbygrupper och aktörer från EU-apparaten, att deras klagosång har hörsammats av de bulgariska myndigheterna.
En medlem från BNS, Bulgarisk Nationell Samling, menade på att polisnärvaron aldrig har varit så stor: ”Det är hela Bulgariens poliser”. Egentligen var det fråga om en juridisk teknikalitet, där demonstrationstillståndet hade överklagats, vilket gjorde att beslutet skulle dröja längre än det utlysta datumet, lördagen den 25 februari.
I praktiken var därför marschen förbjuden även om det i efterhand kan visa sig att demonstrationstillstånd borde ha utfärdats. Både för att fö
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
I Motståndsrörelsens femte näste anordnades denna upplaga av Organisationsdagarna, med bland annat utbildningar, föredrag och boxningsturnering på schemat. Upplägget liknade föregående evenemang med fokus på den enskilde medlemmen.
När samtliga deltagare från Nordens alla hörn tagit sig till lokalen hälsade konferencier Lukas Lindgren alla välkomna. Helgens upplägg presenterades och deltagarna blev informerade om att hålla koll på schemat som satts upp runtom i lokalen för att inte missa något.
Strax därefter intog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg scenen. Lindberg gick igenom vad som menades med helgens tema, En starkare kraft och menade att hela rörelsen på flera sätt måste bli en starkare kraft om den ska lyckas med sitt mål att ena Norden. Han talade också om att mycket fokus skulle hamna på den mest bokstavliga tolkningen och ett mål sattes upp om att organisationen som ett kollektivt ska bli i 100% bättre fysisk form under år 2023.
Ledaren förklarar helge
