Skip to content
Redan 2019, strax efter den ungerska organisationen Legio Hungaria formades, söktes samarbete med Nordiska motståndsrörelsen och en delegation med Simon Lindberg i spetsen fanns på plats i Budapest.
Allt sedan dess har organisationen växt och mognat till en kraft att räkna med i Ungern och är på många sätt ett föredöme inom europeisk frihetskamp genom en god organisationsstruktur och en aktiv och kämpande skara medlemmar.
Enligt Legio Hungarias upplägg för denna tillställning, som gick från torsdag till söndag, var första dagen ägnad åt gemensam träning och tävling och fredagen för interna ceremonier såsom upptagande av nya medlemmar.
Lördagen var den stora dagen där organisationen firade sina första fem år med inbjudna gäster från hela Europa. Efter att ledningen presenterat en organisationsberättelse och sammanställning av resta mil i kampens tecken, olika genomförda aktiviteter och annan obskyr och roande statistik var det nu tid för utländska representanter att läsa up
Även i år deltar Nordiska motståndsrörelsen i den nationella brittiska organisationen Patriotic Alternatives kampanj för att uppmärksamma att ursprungsbefolkningarna i västvärlden håller på att utrotas. Kampanjtiden pågår mellan den 9-13 augusti.
Uppdatering 17:35:
Nu förväntas det inte inkomma fler rapporter och uppdateringen avslutas därför. Skriftliga rapporter och många fler bilder från flera av aktionerna är att vänta i egna artiklar. Håll utkik på Motståndsrörelsen.se och tack för denna gång!
Uppdatering 13 augusti 16:08:
Tal hålls på Sergels torg i Stockholm.
Flygbladsutdelning utanför Sveriges Riksdag, Stockholm.
Bergen, Norge.
Oslo, Norge.
Jönköping.
Uppdatering 13 augusti 15:13:
Stockholm.
Oslo, Norge.
Reykjavik, Island.
Uppdatering 13 augusti 13:20:
Oslo, Norge.
Borås.
Uppdatering 13 augusti 10:40:
Hørning, Danmark.
Banderoller i Aabenraa och Græsted, Danmark.
Solbjerg, Danmark.
Aabenraa, Danmark.
Trørød, Danmark
En rapport från själva besöket har publicerats på Nordfront.se.
Hej Vera! Många som är nationella idag fick aldrig träffa herr Oredsson. Vill du lite kort beskriva hur din make var som person?
Man skulle kunna kalla honom en sammansatt personlighet av lite ovanlig karaktär. Humorn och trofastheten till nationalsocialismen i folkgemenskapens tankar genomsyrade hans liv. Han bedrev hård kamp, men hade samtidigt en oändlig kärlek till öppna landskap och vackra städer. Blommor och djur hanterade han på ett närmast magiskt vis. Djur drogs till honom och allt vad han planterade lyckades.
Ett häpnande exempel var något som hände i Berlin. En sommardag bjöds vi in av min far till en restaurang som hade sina glasdörrar öppen mot gatan. Vi satt längst inne i lokalen. In kom plötsligt en halvstor vit terrierliknande hund, med bestämda fyra ben gick den trevliga hunden förbi alla andra gäster och fram till Göran och lade tassen på hans knä. Gästerna i restaurangen förundrades då matte ka
Ett lands armé överger sin flagga. Denna otroliga historiska händelse skedde i vansinnets Sverige – var annars? Det skedde för ett par år sedan, men ställningstagandet har i år förtydligats ännu mer genom extravaganta insatser för den nya statsmaktens flagga. Man kan förvisso säga att försvaret med sina ställningstaganden bara gör explicit något som under en tid har varit implicit, och att Sverige i anden inte står ensamt i denna förvandling, som sker över hela västvärlden, men man bör låta det sjunka in, liksom hela betydelsen av detta.
Låt oss redan inledningsvis klart utsäga att detta är ett förräderi av största magnitud – ett lands militär har ingen rätt att byta flagga. Och nej – det är inte så att man försvarar denna flagga ”också”, vilket inses av den historiska process som har lett fram till detta. (Och skulle så vara så är även det oacceptabelt.)
Flaggbytet kommer inte ur ingenstans, utan är snarare just ”logiskt”, som rubriken säger, sett utifrån vad våra Sverigehatand
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Nordatlantiska fördragsorganisationen, eller Nato, är institutionellt en antivit och familjefientlig organisation. Detta vill riksdagens politiker, inklusive SD, tvinga på folket över deras huvuden.
Efter apokalypsen 1945 har som bekant en rad globala organisationer bildats med syfte att upprätthålla och expandera den totalitära liberalismen. En av de tidigaste organisationer som bildades i detta syfte var krigsalliansen ”Nordatlantiska fördragsorganisationen”, eller Nato, som kan ses som globalismens militära gren.
Förutom att försäkra att Washington alltid har internationellt stöd för sina militära kampanjer är Nato som institution uttalat antivit och uttryckligen dedikerad till ”raslig rättvisa” för rasfrämlingar som bor i vita länder. Redan 1999 författade Nato rapporter där man skyller en rad moderna problem på nationalister och varnar för nationalismens inflytande.
Under 2023 höll krigsalliansen
Under fredagskvällen den 21 juli delades det ut flygblad till Huskvarnaborna. Man satte även upp nationella klistermärken.
Tisdagen den 11 juli var det åter dags för medlemmar i Näste 7 att studera partiprogrammet Vår Väg. Punkt 2, som innehåller hur Nordiska motståndsrörelsen kommer att motverka den styrande internationella sionistiska eliten, studerades och diskuterades.
Idag råder en klanderkultur. Jag har skrivit artiklar som berört detta förr, framförallt i artikeln Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting och jag skrev då att det skulle kunna författas en hel bok om problematiken, kanske skulle denna artikel kunna ses som kapitel två.
Alla ska idag ha en egen åsikt om precis allt som sker och man ska hellre kritisera än att följa – ja, förutsatt att det inte är den av etablissemanget, påstådda enda sanningen som sprids, för den ska givetvis följas dogmatiskt. Bland personer som vaknat och kastat detta ok blir dock i många fall bara kritiken kvar – man ersätter inte kulturmarxismen med något nytt att lojalt följa.
Det är en del av det liberalistiska giftet som satt klorna i vårt folk – individen och jaget har blivit viktigare än vi:et och kollektivet. Då givetvis måste man också ha egna benhårda åsikter om allt och kan inte kompromissa. Varför tro att någon annan kommit på bättre idéer än jag själv som är störst av de stora
Månadens bästa aktioner:
Danska Näste 1 demonstrerade mot Abenraa Pride.
Motståndsrörelsen på vandring i Sarek.
Motståndsrörelsen på Jönköpings gator.
Månadens ”shoutout”:
Givetvis har Motståndsrörelsen dragit sitt strå till stacken under den s.k. Pride-månaden. Här i Ludvika genom att ha försett propagandamålade bänkar med varningskyltar för pedofiler.
Här genom att flankera och således neutralisera ett propaganda-paraply med en vacker fana så att Vetlandafolket slapp kräkas under Vetlandafesten.
Och i Stockholm genom avhysning av regnbågsaktivister under en kampdag i huvudstaden.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Det är långt ner… Ytterligare en av många fantastiska bilder från tredagars-vandringen i Lappland.
Månadens nyhet:
Ny domän och sida för Motståndsrörelsen i Norge.
Månadens läsning:
Rapport från FOI: ”Motståndsrörelsen utgör en klippa i den nationella miljön”.
Infiltration eller revolution?
Månadens ti
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Vad finns skrivet som är relevant för tiderna vi lever i? En god kandidat kan vara Ernst Jüngers Skogsvägen (Waldgang på tyska, The Forest Passage på engelska). Den behandlar i grunden relationen mellan tyranni och frihet på ett tidlöst, mytologiskt plan. Mer specifikt vägen från en politisk ordning som har degenererat i tyranni till en ny frihet. Man kan karaktärisera den som en slags ideologisk skrift, ett ideologiskt verktyg för att se och förstå vägen till en ny politisk morgondag.
Skogsvägen har flera innebörder
Skogsvägen behandlar den (oftast) omvälvande tiden mellan politiska ordningar på ett teoretiskt och – i den mån något sådant är möjligt – apolitiskt sätt, och visar på hur denna tid har sina egna nödvändigheter och imperativ inneboende, och vilka dessa är. Som bör inses av de inledande raderna (i denna artikel) så är det inte fråga om en manual i någon specifik bemärkelse, utan om en skrift som målar upp en bild i huvudet på läsaren, där denne får se vägen, att
Ursprungligen publicerat 2019-05-27.
Världen blir allt mer fjättrad i globalisternas kedjor och de unika skillnaderna mellan länderna tycks minska. Kosmopoliter får allt större makt och de multinationella företagen blir allt fler. Världsomspännande nätverk som EU, FN och NATO kräver hela tiden större inflytande.
Detta leder nordborna till ett vägskäl. Antingen låter vi oss knuffas
nedför stupet, förlorar vår identitet och blir en färglös del av den
globaliserade världen – eller så gör vi vad vi kan för att stå fast och
slå vakt om vår suveränitet samt säkra överlevnaden för våra unika folk,
nationer och kulturer. Därigenom skulle vi också föregå med gott
exempel för andra nationer att i sin tur slå sig fria och uppnå sin
fulla potential.
Är det den första vägen du vill att vi går är det bara att blunda och
låta mörkermakterna sköta resten. Känns istället den andra vägen mer
lockande måste vi förena oss med andra av vårt folk som väljer samma
väg. Sverige ensamt ha
Ursprungligen publicerad 2015-10-13.
Nyligen undrade en person jag mötte hur
det kommer sig att svenskar visar en svag patriotism, just med tanke på
den rekordstora migrationsvåg vi utsätts för i skrivande stund. Jag
kommenterade saken så, att det råder en bakvänd pedagogik som gör folk
förvirrade.
I alla historiska tider har ledarskapet för länder dragit fördel av och uppmuntrat stolthet och nationalkänsla bland befolkningen. Uppmuntran har så att säga kommit uppifrån och ner. I vår tid är det precis tvärtom. Makthavarna gör vad de kan för att döda den nationella självbevarelsedriften. Det är på gräsrotsnivå som patriotismen lever kvar, bland de få personer som trotsar makthavarna och som står emot det sociala trycket som riktas mot oliktänkare.
Henrik Pihlström vill skilja nutidens klagande från sann stridsvilja och patriotism.
Det har även tidigare hänt att ledarskapet
för länder bekämpat befolkningen genom att undertrycka deras nationella
känslor. Då har det
