Skip to content
Mitt på dagen inleddes aktiviteterna med en banderollaktion över en lämplig gångbro, där man dagen till ära lät den svenska fanan ackompanjera organisationens egna välbekanta tyr-runefanor. Det hela gick lugnt till, med sedvanligt positiva reaktioner från allmänheten. Ett fåtal hade tydligen tagit väldigt illa upp av den fredliga åsiktsyttringen och bestämde sig för att ringa polisen för att se om de inte kunde ingripa.
Banderoll och fanor på plats!
Polisen ryckte plikttroget ut, men konstaterade efter några korta replikutbyten och frågor att ingenting olagligt pågick och lämnade sedan aktivisterna ifred.
Är man polis får man parkera både snett och mot körriktningen, det är sedan gammalt.
Efter en lyckad aktion packade man ihop och begav sig till en uteplats för att äta gemensamt. Här bjöds det på smörgåstårta samt hembakade bullar och jordgubbstårta, dekorerade på lämpligt vis.
Festligt!
Några av de glada och hungriga medlemmar!
När det började regna packad
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
Lördagen den 27 maj genomförde näste 7 en offentlig flygbladsutdelning i Vetlanda under Vetlandafesten. Även riksdagspartierna var där för att sprida sitt folkfientliga budskap.
Aktivisterna ställde upp med fana framför partiernas tält och började dela ut flygblad i folkvimlet. Många tog emot blad och samtalade med motståndsmännen, man mötte på sympatisörer såväl som meningsmotståndare.
Politikerna blev väldigt upprörda av detta och de sprang direkt bort till polisen som hade en egen utställning lite längre bort. Efter en stund kom en polisman pliktskyldigt förbi och ställde lite frågor till motståndsmännen och läste ett flygblad, men efter att han fått sina frågor obesvarade gick han tillbaka till sin egna utställning.
En tant från Centerpartiet ställde sig demonstrativt framför motståndsrörelsens fanbärare med ett regnbågsfärgat paraply i något slags försök att sabotera för aktivisterna. En av aktivisterna som delade ut flygblad ställde sig då demonstrativt framför C
Med den svenska, finska och Motståndsrörelsens fana i fronten, klev uniformerade kamrater in på Norra begravningsplatsen, tätt följda av civilt klädda medlemmar och utomstående sympatisörer. En blombukett lades ned vid graven och kamraterna med fanor ställde upp på bägge sidor om gravstenen.
Som alltid hölls ett anförande om Cuulas liv som nationalsocialist, hans tid som aktiv i NSAP och SSS, och hur han trots faran det innefattade tog beslutet att frivilligt ansluta sig till kriget mot bolsjevismen, för att han ansåg att Finlands sak var hans.
Jag skulle vilja påstå, att hedrandet av Hallberg-Cuula inte enbart handlar om personen utan även en hel del om moralen, hjältemodet, kamplusten och viljan.
Talet tog även upp vikten av att hedra Gösta Hallberg-Cuula och andra fallna hjältar, och med detta erinras av att kampen i framtiden kommer kräva mer än ord, och även att fienden är densamme då som nu. Kamraterna på plats frågades av talaren om de likt Cuula hade offervilja
Här kommer det nittiofjärde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Dagens poliskårLindbergs betraktelse: Heder och äraPåståendet: ”Dumpen kontrollerad opposition”Sexualisering av barn och Motståndsrörelsens syn på dödsstraff
Diskussionsunderlag:
Broaktion i Växjö – galen polis går till attack
Ära, heder, lojalitet och plikt
När är samhällskontraktet brutet?
Vilka utgör den politiska oppositionen mot dödsstraffet?
Vår väg, punkt 9: Rättsväsende
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
Månadens bästa aktioner:
Blixtdemonstration i Stockholm: ”Nej till Nato – Död åt globalismen!”
Nordiska motståndsrörelsen besökte Devenir Europeo i Madrid.
Isvaksbad under bitande köld (och banderollaktion i Luleå).
Månadens ”shoutout”:
Joakim Kannisto som höll inte mindre än tre olika tal på tre olika platser under Stockholms-demonstrationen.
Banderoll- och fanbärare under blixtdemon i huvudstan. Det är troligtvis tyngre än det ser ut att hålla ut med samma grepp i tre timmars tid.
Motståndsmedia för fantastiska bilder och film från demonstrationen mot Nato och globalismen.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Nej till Nato!
Månadens nyhet:
Rekordsnabb rättegång i Växjö för ”hets” mot judar.
Månadens läsning:
Varför går inte alla med oss trots att vi uppenbarligen är bäst?!
”Där och då svor jag en ed för mig själv att göra vad som än krävs för att rädda vårt folk” – Intervju med Fredrik V
I september 2021 greps Vyacheslav Matrosov från Vintai i Ryssland misstänkt för mord. Matrosov hade upptäckt att hans vän, Oleg Sviridov, våldtagit hans sexåriga dotter. Sviridov tvingades ut i skogen av Matrosov där han fick gräva sin egen grav och där också hans kropp senare hittades.
När nyheten spreds om vad Matrosov var misstänkt för och varför, växte ett väldigt starkt stöd från folket för Matrosov och en namninsamling startades som krävde att han skulle frias. Matrosov hade gjort vad ”Vilken fader som helst skulle gjort”. Åklagaren i fallet kom fram till att Sviridov inte blivit mördad utan tvingats ta sitt eget liv, varför Matrosov endast kom att åtalas och dömas för att ha assisterat självmord. Matrosov dömdes till 18 månaders fängelse, men blev frigiven redan efter 6 månader.
Fallet med Matrosov väcker två frågor. Var det moraliskt rätt agerat av Matrosov och var det rätt ur ett statsperspektiv? Hämnd är något som ligger djupt rotat inom alla människor
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Dagen inleddes med att alla hälsades välkomna till lokalen och nästeschefen meddelade upplägget för dagen, som skulle inledas med gemensam träning. Arrangörsgruppen stannade kvar i lokalen för att förbereda inför lunchen och det kommande mötet.
Resterande medlemmar begav sig till en närliggande grusplan där träningen skulle hållas. Uppvärmning inledde träningspasset som skulle ha fokus på kampsport. När alla var varma och uppmjukade delades deltagarna in i grupper och den första övningen påbörjades.
Man tränade allt från olika variationer av sparkar till de välkända standardslagen inom boxning. Man avslutade träningen med att lära sig hantera en situation där man är i kraftigt numerärt underläge och vad man måste göra och tänka på då.
Efter träningen återvände man till lokalen där dagens lunch väntade på de trötta kämparna. En välsmakande kycklingsallad försvann snabbt kamraterna emellan, samtidigt som trevliga samtal hölls. När allt var uppätet dukades det av och bord samt stolar stäl
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Kvällen inleddes med att medlemmar och aktivister tog sig till den plats i Salem där Daniel bragtes om livet. När deltagarna anlände till platsen syntes en krans liggandes upp och ned i snön och enstaka ljus som slocknat.
En medlem placerade kransen mot en sten och utöver att tända de slocknade ljusen tändes ytterligare 14 stycken medhavda marschaller, för att symbolisera de 14-orden: Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn!
När detta var gjort vecklades en banderoll ut med texten – Vi glömmer aldrig Daniel Wretström.
Under den tid Motståndsmännen stod uppställda med banderollen var det många bilar som saktade in för att se vad som pågick och förhoppningsvis få sig en tankeställare. Även en man som var ute och gick med sin hund kom fram för att få reda på vad som pågick. Det visade sig att han kände till mordet och han uttryckte sympati och tacksamhet till de närvarande.
Efter en halvtimme på platsen tog en av deltagarna till orda och h
Ett påstående som jag stöter på ibland från sympatisörer i olika forum är att vi aktivister och medlemmar i Motståndsrörelsen på olika vis är bättre människor än många andra, att vi innehar egenskaper som andra inte har (oftast gällande den som själv säger detta).
Även om detta såklart är smickrande och något som vi strävar efter att uppnå så vill jag ändå påstå att det på ett sätt ändå är felaktigt.
Sanningen är att det är en väsentlig sak som skiljer oss ifrån de välvilligt inställda sympatisörer som sitter på utsidan och tittar in och det är valet vi gjort att gå med i Nordiska motståndsrörelsen och aktivt kämpa för vårt folks bevarande i Norden för evig framtid!
En del av er utanför organisationen har inte valt bort kampen för att ni är lata eller fega (även om dessa också finns och bör läsa denna text och fundera över era liv och vad du är värd den dagen du inte längre finns) utan för att ni tror er inte passa in i en elitorganisation som Nordiska motståndsrörelsen –
Människor idag uppfostras att se sitt eget värde i de materiella ting de äger. Vilken bil man har, vilken telefon man har, vilka kläder man har – detta är allt avgörande för hur bra människa man är. Det enda som räknas är vad man har råd att köpa och har man inte råd med alla dessa saker är man en sämre människa än de andra, man passar inte in i gruppen.
Detta tankesätt sprider sig vidare till våra barn som redan på låg- och mellanstadiet idag bedömer varandra efter klädsel, telefoner, elsparkcyklar och allt annat man ”måste ha” idag. Som nationalsocialist anser jag helt självklart att detta är förkastligt av flera skäl som jag kommer räkna upp här.
Vi nationalsocialister som aktivt kämpar mot detta fientliga globalistiska system bekänner oss till helt andra värderingar, värden som är eviga:
Blod, folk och familj.Jord, naturen som vi är en del av och som försörjer oss.Heder, trohet mot vårt folk och de som skall komma efter oss.Ära, att göra sitt yttersta i alla lägen.Pl
Att jag skriver en artikel om valresultaten är väl nära nog en plikt som följer med min position och därför kommer den givetvis här. Vissa har kanske undrat varför inget hörts, men faktum är att jag har tänkt på att skriva denna artikel hela veckan nu, men jag har bara velat vänta in att de sista valresultaten fastställs. De inkompetenta tjänstemännen som har hand om räkning och uppdatering tycks ju dock aldrig bli klara, utan har fastnat på 15 av 16 distrikt i Ludvika nu i flera dagar och därför tar nu mitt tålamod slut och jag skriver denna artikel ändå.
Jag kommer fokusera på Nordiska motståndsrörelsens valkamp och inte på det svenska valet i stort. Vill man ha en bra analys av utgången av valet beträffande de övriga partierna rekommenderar jag varmt Simon Holmquists artikel Välkommen till det ”blåbruna” Sverige på Nordfront.
Så hur gick det då för Nordiska motståndsrörelsen?
Givetvis kom vi inte ens i närheten av att komma in i Riksdagen. Precis som förmodat kom vi inte he
