Skip to content
Dagen började på förmiddagen då kamrater tog sig till Sergels torg där alla partierna i åttaklövern hade placerat sina valcontainrar sedan en tid tillbaka. Efter en solig morgon var regnmolnen i annalkande och demokraterna på platsen kunde knappt tro sina ögon när en stor EU-flagga vecklades ut på marken, varpå Motståndsrörelsens fanbärare ställde sig mitt på trasan. Poliser fanns det gott om på platsen, och det blev desto fler under dagens gång, men dessa skötte sig för en gångs skull, troligtvis för att det var valtider och deras trakasserier skulle vara för uppenbara om bara vissa partier fick sprida sitt politiska budskap.
Bara en av flera chockade individer som aldrig sett ockupationsfanan användas som dörrmatta förut.
Kort efter att man kommit till platsen dök en ordentlig regnskur upp och alla representanter för de vanliga skitpartierna sprang och gömde sig i sina containrar, där de stod och tittade på motståndsmännen som var de enda som vågade trotsa regnet. Flygb
Det hela började på förmiddagen, vid en naturskön plats någonstans ute på landet inom nästenas gränser, där det först av allt skulle hållas ett månadsmöte. Mötet avhandlade det vanliga, med planering, reflektioner och välkomnande av nya medlemmar. Därefter var det fritt att socialisera med varandra och sympatisörerna som dykt upp för firandet.
Samtidigt ställdes bord och stolar i ordning för den kommande lunchen samt att grillarna tändes. Barnen som närvarade sprang skrattande runt tillsammans och lekte i gräset samt på den närbelägna lekplatsen. Vädret för dagen var mestadels soligt även om det kom en och annan regnskur som varade knappt en minut. Hur som helst var det inget som besvärade sällskapet.
Då alla närvarande hade betydligt mer mat än vad de tillgängliga grillarna kunde få plats med, fanns det gott om tid att lära känna kamrater man sällan ser betydligt bättre, samt sympatisörer man träffat för första gången. Vissa i sällskapet hade tyvärr missuppfattat inbjuda
Jag har tidigare varit medlem i Nordiska motståndsrörelsen, men lämnade med anledning av personliga skäl och tog en längre paus.
När jag valde att lämna kände jag lustigt nog aldrig samma dödsångest som (om ni minns) tönten och avhopparen ”Pizza-Martin”. På honom och vissa andra lät det som att det skulle vara svårt och rent av farligt att gå ur Motståndsrörelsen. Det räckte dock gott och väl att man var ärlig med sina intentioner och därigenom var en, under omständigheterna, god kamrat.
Jag bröt aldrig helt med mina kamrater, men i min paus ingick större fokus på familj, så kontakten var inte frekvent. Alla hade tålamod med mig under pausen, vilket jag är evigt tacksam för. Nu när jag väl kände mig redo igen tog jag därför än en gång steget och precis som förra gången var alla otroligt välkomnande. Men, till det som jag kanske egentligen vill skriva om i denna artikel, vad var det som fick mig att ansluta mig igen?
Det finns många olika faktorer som kan ge den d
Under torsdagen den 11 april befann sig medlemmar och aktivister ur kampgrupp 703 vid försvarsmaktens stridshinderbana för att träna kondition och styrka.
Efter två varv kände man sig uppvärmd och började därefter öva på olika slagkombinationer för att sedan genom sparring försätta sin motståndare ur stridbart skick. Som avslut på passet sprang man ett sista varv.
Bli den bästa versionen av dig själv, fysiskt, mentalt och moraliskt i folkgemenskapens regi.
Stöd ditt folk, stötta Nordiska motståndsrörelsen!
Torsdagen den 14 mars var det äntligen dags för fjärde nästets första vildmarkstripp för året!
Tyvärr satte olika omständigheter stopp för vissa att medverka, men några tappra själar blev det i alla fall som träffades under tidig förmiddag hos en kamrat i utkanten av Sundsvall.
De fullpackade ryggsäckarna hängdes på deltagarnas raka ryggar och snöskorna spändes fast på de nyinfettade kängorna innan det gavs order om avmarsch. Den första etappen följde en bilväg för att sedan svänga av längs en slingrande skogsstig som tog följet sakta men säkert upp mot ett mindre berg med utsikt över Sundsvallsfjärden.
Efter en smått ansträngande tripp i snö, på vissa ställen nästan en meter djup, som närmast kan liknas vid ”Slush” på grund av 8 plusgrader och sol, var man framme vid den tänkta lägerplatsen. Tack vare den relativt höga lufttemperaturen så fick elden bli prio två och istället påbörjades arbetet med vindskyddet, som även skulle rymma en stor hund. Först av allt häng
Med ännu ett år förflutet och med det massiva mängder aktivism som har genomförts – såväl intern som utåtriktad – har det här arbetats fram en uttömmande rapport. Som vanligt har det ägt rum demonstrationer och torgmöten, kampsportsträningar, vildmarksturer, banderolluppsättningar, föreläsningar, familjeträffar och mycket, mycket annat – från Trelleborg i söder till Kiruna i norr.
Som det konstaterades redan i Nordiska motståndsrörelsens nyårstal är det inte någon enstaka aktivitet eller aktionsform som sticker ut enormt mycket mer än någon annan under året, utan istället har det varit en mycket jämn hög kvalité genomgående från januari till december.
Sett till kvantitet är nivåerna av aktivism som genomförts bara minimalt lägre än under 2022 och det får för detta året ses som oerhört bra då 2022 trots allt var valår med en enormt ökad mängd aktivism till följd av det. Antalet kamprapporter som publicerats är faktiskt fler än 2022, men då mycket av den kvalitat
Vi hoppas du får en underbar helg med tid för rekreation, umgänge med nära och kära och god mat. I folkgemenskapens anda uppmuntras du också att kolla av med kamrater i din närhet så alla säkert har någon att fira med och annars bjuda in dessa till dig. Ingen ska behöva fira jul ensam!
Ifall du missat det och vill ha lite uppesittarkväll i afton rekommenderas du att titta på Radio Nordfronts julemys som sändes i torsdags där flera av Motståndsrörelsens framstående medlemmar medverkade.
Avslutningsvis ber vi dig om att ge en julklapp också till ditt folk. Ansök om medlemskap i Nordiska motståndsrörelsen eller i det minsta, skänk en slant till kampen på Swish 0729237256 (Mottagare Victor Johansson) – uppge ”gåva” som meddelande.
God vit jul!
Under den korta stunden på dagen då solen står som högst vid denna tid på året som nu välkomnats av både minusgrader och snö, samlades alla i nästet, såväl rikrådssmedlem som aktivister, medlemmar, stödmedlemmar, sympatisörer, bättre hälfter och barn för årets Jóulbord.
Förmiddagens program inleddes med att konferencieren välkomnade alla de som slutit upp för att tillsammans uppleva ett omtalat och uppskattat julbord. Som första punkt välkomnades Fredrik Vejdeland upp på scen för att denna gång tala om julen och dess historia i Norden. Föredraget var den fjärde och sista delen i en föreläsningsserie om våra årstiders firanden efter Ostara, Midsommar och Alvablot.
Konferencier Daniel Odh.
Föredraget handlade vidare om julens ursprung och varför våra förfäder firade såväl jul som de övriga stora högtiderna under de andra årstiderna. Efter att Vejdeland förklarat hur den nordiska människan är ett solbaserat folk, vars alla viktiga högtider kretsar kring sol och heliga eldar, ägna
Kälkar, pulkor, tefat, madrasser. Framlänges, baklänges, på mage, och på rygg. Åksätten var många när medlemmar, både med och utan familjer, samlades för att umgås i vinterlandskapet under första advent.
Dagen togs sin början under förmiddagen och inleddes, till barnens glädje, direkt i en större pulkabacke. Snön yrde och skratten blev många när en efter en åkte av eller for runt med sitt färdmedel. Skratten tilltog bland barnen när även några vuxna gav sig in i lekarna efter att ha hånats av barnen att de inte vågade åka från backens topp.
Efter någon timme började deltagarnas magar att kurra och blöta händer att frysa. Således tändes en brasa för både värme och korvgrillning, samtidigt som varm choklad och pepparkakor ställdes fram. Otåliga barn passade på att kasta lite boll till varandra i snön under tiden som de väntade på att korven skulle bli klar. När så frusna händer värmts och hungriga magar mättats grillades marshmallows och samtal fördes om allt och inget.
En snabb överblick av Nordiska motståndsrörelsens utbud av aktivism idag och genom åren vittnar om en otrolig bredd och variation. Organisationens utåtriktade aktiviteter genomsyras av kreativitet. Beståndet är digert och nya typer tillkommer ständigt – som nu senast med QR-kodsaktivism mot målgruppen butikskunder – där koder ledande till en webbsida med viktig information appliceras på utvalda varor i butiker. Information om bojkott av israeliska varor nådde på detta sätt förra veckan tusentals butikskunder över hela landet.
Pepsi-ägda Liptons teförpackningar berikade med QR-koder.
När sedan SR:s småländska lokalradio i programmet Eftermiddag – som har tusentals lyssnare – gör ett längre reportage om Motståndsrörelsens tillämpande av denna aktivism i en specifik butik i staden Jönköping, förstår vi att man kan tala om en veritabel propagandaexplosion.
Glädjerusig vid tanken på denna framgång för organisationen hör jag sedan en man i en välkänd nationell podd tala om de
Skördefester är en gammal och viktig tradition för Europas folk, man firade att matmängden var som störst då och det mesta var färskt. Deltagarna i det skånska knytkalaset fick information om att de helst skulle laga maträtterna själva från grunden och fokusera på säsongens ingredienser. Även om allting som serverades inte hade odlats själv denna gång så är det ett faktum att varje större företeelse börjas i en mindre skala.
Bland de många rätterna fanns anka som fötts upp och slaktats själv, hembakat bröd och rotfruktsgratänger, svamppajer, egengjorda höstgrytor och hemmaodlad chili.
Deltagarna kunde omöjligen äta upp all mat, precis i den anda som skördefester ska ha. Försök gjordes dock och flera fick efteråt sätta sig ned mer bekvämt för att motarbeta den infallande matkoman.
Efter en tid gick Sebastian Elofsson upp och höll ett tal om hur fördärvlig den liberala moralen är som manifesteras framförallt på Sveriges gator och i medier. En moral som givetvis är propa
En delegation från Nordiska motståndsrörelsen är nyss hemkommen från en längre resa till Bielefeld i Tyskland. Resan var en del i ett folkgemenskapsprojekt där man ville föra samman de bägge legendariska kämparna Ursula Haverbeck och Vera Oredsson.
Bägge kvinnorna är födda år 1928 i Tyskland och fick därför uppleva såväl Tredje rikets uppgång som fall. Bägge är kända världen över för att de ända sedan dess envist fortsatt kampen för sitt folk, trots motgångar och repression.
Som ett tack till de båda kämparna arrangerades denna resa där de skulle få möta varandra. Resan har också filmats, och därför sitter vi nu på en kulturskatt med massvis av filmtimmar från resan, mötet, ett föredrag som Vera Oredsson höll i Tyskland och långa intervjuer med de bägge kvinnorna.
Vår ambition är att under de kommande månaderna arbeta med materialet för att göra en professionell miniserie i fyra delar. Serien kommer förhoppningsvis också kompletteras med helt unikt, och för offentlighe
Ursprungligen publicerad 2020-03-19.
Nyligen tittade jag på en video som verkligen fastnade i mitt huvud. Det var nämligen en video med ett tal av Dr William Pierce som handlade om hur de allra flesta människor inte lever ett eget liv utan endast är åskådare till andras liv.
Dr William Pierce som avled 2002 var länge
en frontfigur för den nationella rörelsen i Amerika och var känd för
sin förmåga att förutse samhällets allt mer antivita utveckling och för
sin visdom kring hur kampen skulle föras. Han är bland annat författare
till böckerna The Turner Diaries och Hunter som jag skulle vilja rekommendera samtliga nationalsocialister att läsa, de finns översatta till svenska på Greenpilled.com. Hans tal är också de naturligtvis värda att lyssna på för de som ännu inte har gjort det. Pierce säger:
This
wonderful gift of life that we have, what does it mean? What is its
real value? Is it simply a collection of sensations, of feelings that we
get as spectators? Im sure t
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Jag betraktar mig själv som rasist. Jag tror inte att folkgrupper, som under åtminstone tiotusentals år har levt geografiskt separerade från varandra i radikalt olika miljöer och dessutom har utvecklats till att se väldigt olika ut, ändå har helt identiskt konfigurerade hjärnor. Precis som att två individer inte är helt identiska, är inte heller de olika mänskliga raserna det. Därför är ”alla människors lika värde” en meningslös floskel, både på individnivå och sett ur ett kollektivt perspektiv. För att något ska kunna ha ett ”värde” [1] måste det gå att mäta, och allt som går att mäta hos människor – intelligens, styrka, empati eller vad det nu må vara – kommer variera mellan olika individer och mätningar visar också att många egenskaper skiftar mellan olika folkgrupper.
Att vara för detaljerad kring hur olika raser skiljer sig åt är svårt då det är juridiskt minerad mark i Sverige. Men skillnaderna finns i alla fall där och historiskt s
