Skip to content
Så har det hänt igen. Vi har brutit mot
”reglerna”. Promenera in mitt under en tennismatch och skrika Hell
seger! Så kan man väl ändå inte bete sig?
Vi känner igen de reaktionäras klagosång från mången gång förut, ja
faktiskt från varenda gång vi avvikit från de oskrivna ”vett och
etikett”-reglerna som fisförnäma småborgare satt upp.
Det blir gnäll var gång vi slår tillbaka mot rasfrämlingar eller den
röda pöbeln. Det ser ju så dåligt ut i media när vi är våldsamma.
Istället borde vi väl låtit ett par kamrater bli ihjälslagna och efteråt
ringa polisen?!
Det blir gnäll när vi inte låter de fientliga krafter som är mitt
uppe i att utrota vårt folk få stå oemotsagda. ”Det var jättebra att ni
stod i tältet och debatterade, men fy vad onödigt att skrika
folkförrädare åt Gustav Fridolin, där var ni oseriösa.”
Det blir gnäll när vi vägrar låta oss bli hunsade av polismakten som
med alla medel försöker tysta oss och förvägra oss våra medborgerliga
rättigheter. Vi borde
Demonstrationen gick under temat Stoppa främlingsinvasionen! Hur ska vi lyckas med det?
Det räcker nämligen inte med att vi demonstrerar. Inte ens om vi
samlade 10 000 stolta män och kvinnor i våra led skulle
främlingsinvasionen stoppas per automatik. Det räcker inte heller att vi
vet varför invasionen pågår, hur den genomförts eller att vi känner
till de onda krafter som ligger bakom den. Sionisterna kommer nämligen
att fortsätta söndra och härska trots att vi dragit fram dem i solen,
och främlingarna kommer att fortsätta att välla in hur mycket vi än
pratar om saken.
Det är absolut inte så att demonstrationer är meningslösa – tvärtom
visade demonstrationen den 12 november och kommande demonstrationer i
framtiden att det finns ett folkligt motstånd och att det växer. Att vi
utgör en kraft som blir större, starkare och än mer högljudd. Detta till
trots kommer inte demonstrationer ensamt att lösa situationen.
Hur löser vi då problemet? Alla ni som läser detta har säk
1. Omedelbart stoppa massinvandringen. Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt. På humanast möjliga vis ska de återsändas till sina respektive hemländer eller närområden till dessa.
Denna text är en del av Nordiska motståndsrörelsens politiska program.
Vår rasliga överlevnad och frihet är det absolut viktigaste målet med Nordiska motståndsrörelsens politiska kamp. Mot detta finns många hot, varav det mest alarmerande och akuta idag är den massinvandring av rasfrämmande människor som sker till Norden. Detta i kombination med lägre födelsetal bland nordiska kvinnor än invandrade och det faktum att även de invandrade främlingarna ibland skaffar barn med nordiska kvinnor och män gör att den etniskt nordiska populationen minskar allt mer i relation till den utomnordiska. I klarspråk innebär den så kallade mångkulturen och massinvandringen fysisk undanträngning och folkmord på Norde
7. Införa ett nationellt socialistiskt samhälle där resurserna fördelas så att vi tar hand om hela folket, såväl starka som svaga, och där alla ska ha möjligheten att nå sin fulla potential. Det ska finnas ett socialt skyddsnät som ger medborgaren rättigheter, men också skyldigheter. Staten ska kontrollera grundläggande infrastruktur av allmännyttiga intressen då detta kräver ett större ansvarstagande än vad ett företag klarar av. Samtidigt ska företagande och innovationsanda uppmuntras.
Den nationella socialism som Nordiska motståndsrörelsen företräder skiljer sig avsevärt från den internationella och marxistiska socialismen som kommunismen och socialdemokratin står bakom och har lyft fram i Norden. Vår socialism är nationell och grundar sig i folkgemenskap och inte klasskamp. I vårt samhälle kommer intellektuella och välutbildade såväl som handens grovarbetare, de från mer välbärgade familjer såväl som de från sämre förhållanden, de ur samhällets elit såväl som de svaga och uts
