Skip to content
Den 14 mars släppte den svenskfientliga underrättelsetjänsten Expo sin årliga rapport som kallas ”Rapport om den svenska rasideologiska miljön”. Rapporten används dels för att förlöjliga grupper som vår, men samtidigt också utmåla oss som farliga eftersom det är det enda som motiverar deras existens och finansiering – något man skulle kunna kalla Expos paradox, vilket är något som även händer inom grupper som till exempel AFA.
I rapporten räknas det upp en mängd olika saker gällande några organisationer i Sverige som Expo ogillar – varav en del är sant, en del helt osant, och det allra mesta är löst spekulerande om vad dessa organisationer gör eller tycker, samt vad dessa kommer göra i framtiden.
Jag ska inte här gå in mycket mer än så på själva rapportens innehåll då jag finner den tämligen meningslös och tråkig, men en sak i innehållet ska jag kommentera och det är att det framgår att medlemmar samt aktivister i Näste 7 – och då framförallt i Jönköping –
Nu när kampåret är över är det är dags att summera vad som har hänt i Näste 7 som innefattar Småland och Öland. I den fullständiga årsrapporten för landet konstaterades det dels att Näste 7 hade den mest aktiva kommunen i landet (Jönköping) och även var det näste med flest kommuner på topp 20-listan.
BasaktivismFrån Näste 7 har det under året kommit in 400 kamprapporter, varav 250 stycken kommer från Jönköpings kommun. Det har bestått av alltifrån klistermärkesuppsättning och banderollaktioner till blodiga kampsportsträningar.
Ett av alla tusentals klistermärken som har satts upp i Näste 7 under det föregående året.
VildmarksaktiviteterÄven om det har varit lite snålt med vildmarksaktiviteter under 2023 har man ändå fått till ett antal som bestod av alltifrån skogspromenader med knivförsvarsövningar till repellering nedför isiga bergsväggar och övernattning i den småländska skogen.
Motståndsman som repellerar nedför 30 meter hög bergsvägg.
MediaNäste 7 har inte varit lj
Kamrater i Näste 7 samlades under eftermiddagen på lördagen för att påbörja en vandring in i skogen. Med karta och kompass navigerade sällskapet längs med en vandringsled, men man gjorde också avstickare från vandringsleden för att träna på att navigera i vild terräng.
Vid avfärd hade solen redan börjat gå ned och man fick träna på att försöka se i mörker. Även fast man hade ficklampor med sig försökte man så långt det var möjligt att inte nyttja dessa just för att träna upp mörkerseendet.
Kamraterna gick genom tät skog, öppna fält, branta backar och även genom trånga tunnlar. Ibland behövde olika lösningar finnas för att lyckas ta sig fram, bland annat skulle man korsa en å. Det löstes med hjälp av två större grenar som låg över bäcken, och som mot förmodan visade sig klara att bära en motståndsmans vikt.
Efter en stunds vandrande tog man en paus och gjorde upp en eld och tillagade mat. Därefter fortsatte vandringen då slutdestinationen ännu inte var nådd. Det var en svår
Medlemmar från kampgrupp 702 samlades på morgonen och började gå Bankerydsleden. Med fanan i täten gick gruppen över branta backar och genom täta skogar, men bitvis även öppna vägar.
Efter att ha gått en bra bit stannade man för att slå läger. Man tränade då grundläggande självförsvar, bland annat hur man bäst skyddar sig mot knivattacker och hur man tar sig ur strypgrepp. Efter att självförsvarsträningen var avklarade provade några av medlemmarna på att få en svidande spray i ögonen.
Under tiden som dessa kamrater återhämtade sig tände övriga en brasa med hjälp av tändstål och började grilla korv. Oturligt nog hade man inte tillgång till lättare virke som var torrt, men med hjälp av tidigare nämnda spray lyckades man till sist med att få upp en eld ändå.
Efter att alla ätit klart fortsatte man vandringen. Man stannade till ibland för att samtala med andra vandrare som möttes på och som var nyfikna på fanan. Vandringen pågick i flera timmar och tröttade ut kamraterna orden
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
Man samlades tidigt på dagen på en kamrats gård utanför Luleå, som aktiviteten sedan utgick ifrån. Planen var att åka skidor i ospårad terräng genom skogen för att så småningom hitta en lämplig plats att bygga bivacker på. De som inte hade skidor spände istället på sig snöskor. Samtidigt begav sig medlemmar som bor längre söderut i nästet ut på en lättare dagstur i sitt närområde.
Inledningsvis var vädret mycket angenämt och skidturen följdes av strålande solsken. Det var bitvis ganska tungt att forcera sig fram genom djupsnön, och med smärre missöden som snubblande över dolda grenar och skidspännen som krånglade, men överlag gick det hela ganska smidigt.
Så småningom anlände man till en öppen yta i skogen som ansågs lämplig, varefter man beslutade att slå läger där. Tanken var att man skulle bygga bivacker genom att skotta upp snöhögar som skulle grävas till grottor man kan sova i och som utgick från en cirkel i vars mitt en lägereld skulle placeras. Det var
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Ännu ett sannerligen välutfört kampår har passerat för våra redbara kämpar under riksrunans fana. Tillika har våra eminenta fotografer inom Motståndsmedia förevigat årets storslagna händelser.
Detta är inte på något sätt en komplett analogi över året utan snarare ett nedslag här och där varje månad för att minnas vad som hänt. Precis som förra året så finns ingen röd tråd i bilderna, utan är en blandning av ett otroligt gott hantverk och goda minnen från en tid som nu flytt.
Januari
Bilden är tagen på den stora demonstrationen i Stockholm mot Covid-pass och illustrerar på ett bra sätt stämningen som låg i luften under dagen.
Februari
Martin Saxlind står som representant för Nordiska motståndsrörelsen uppställd tillsammans med Die Rechte, BNS och Les Nationalists inför Lukov-marschen i Sofia, Bulgarien.
Mars
En helt vanlig bild från en helt vanlig broaktion med banderoll. Men samtidigt helt unik. Fotografen har tänkt på allt och fått alla rätt för att
Månadens bästa aktioner:
Motståndsrörelsen deltog även i år vid invigningen av Gävle-bocken.
Torgmöte i Växjö.
Motståndsrörelsen deltog med talare på konferens i Storbritannien arrangerad av Patriotic Aternative.
Månadens ”shoutout”:
Alla ättlingar till Karl XII och hans karoliner (som förvisso hedrades den 30 november och alltså inom ramen för denna artikel, men som ändå inte kvalificerar sig bland månadens aktioner då det inte publicerades någon artikel om det förrän den 1 december och således kommer med på nästa.)
Alla efterkommande till Gustav II Adolf och hans män under Trettioåriga kriget.
Alla folkfränder till Göran Oredsson och hans NRP:are, som fortsatt kampen för ett enat Norden.
Månadens bilder (som inte redan använts ovan):
Vildmarksaktivitet i Arvidsjaur.
På kvällen från samma aktivitet som bilden ovan.
Månadens nyheter:
Sandlådenivå i Bonnierblaskans (S)-ledare om Motståndsrörelsens aktivitet vid Gävle-bocken.
Politisk rättegång mot
Vill du göra en kort presentation av dig själv ?
Jag är en 39-årig familjefar bosatt i Nyhammar utanför Ludvika, född i Falun och uppvuxen i Katrineholm. Jag känner mig vid det här laget väldigt rotad i Nordiska motståndsrörelsens Näste 5, som omfattar Dalarna och Värmland. Jag har fru och fyra barn.
Jag blev nationell i slutet av 90-talet och anslöt mig till Nordiska motståndsrörelsen 2007. Innan jag gjorde det, så var jag medlem i NSF, som jag gick med i 2005. I Motståndsrörelsen var jag först gruppchef i Näste 1 och sedan nästeschef där. Nu är jag gruppchef för kampavdelningen här i Näste 5 och även programledare för Nordisk Radios aktivistpodd Mer Än Ord. Utöver det så är jag en av valkandidaterna i årets kommunval här i Ludvika, vilket jag även var i det förra valet.
Vad jobbar du med?
Jag jobbar med motorprovning, vilket betyder att vi testkör motorer i rigg.
Kan du berätta lite om ditt nationella uppvaknande på sent 90-tal? Vilka frågor engagerade dig då? Fanns
Söndagen den 8 maj samlades medlemmar och sympatisörer från Näste 5 vid Grava hembygdsgård utanför Karlstad för att genomföra en vildmarkstur. Vandringsleden som man planerade att gå var cirka 11 kilometer lång och gick runt fågelsjön Södra Hyn.
Innan man begav sig ut i terrängen valde deltagarna att titta på gravfältet som låg alldeles intill hembygdsgården. 28 gravhögar och 8 stensättningar från järnåldern finns kvar här vid den lilla orten Hynboholm. Redan för 1000 år sedan fanns det ett samhälle på nyligen nämnda plats. En plats där våra förfäder kämpade och slet för att överleva de karga vintrarna och skapa välstånd åt framtidens nordbor.
Därefter promenerade deltagarna vidare efter fågelsjön, som omgavs av betade strandängar. Det är våta och flacka områden där boskap kan beta ända ned till vattenkanten. Betade strandängar är en naturtyp med stora naturvärden, och är således livsviktigt för många fågel-, insekts- och växtarter. Tyvärr har den här typen av områden blivit
Den första aktiviteten för dagen var en genomgång om IT-säkerhet, kryptering, och olika dataprogram nästet använder sig av. Syftet var att säkerställa att medlemmar kan kommunicera internt utan att obehöriga ska kunna avlyssna det som sägs för att tillgodose sig eventuell information som de sedan kan använda för att trakassera den politiska opposition som Nordiska motståndsrörelsen utgör. Några nya medlemmar fick också hjälp med att få igång dessa program på sina datorer.
När detta var avklarat åt man sig mätta på en mycket väl tillagad soppa, varefter det hölls en del enskilda samtal med medlemmar.
Sedan hölls månadsmötet. Man gick igenom den senaste månadens händelser i nästet och utvärderade vad som gått bra och vad som kunde gått bättre. Under januari månad har Näste 7 bland annat genomfört en vildmarksaktivitet, två offentliga aktiviteter samma dag i Eksjö och Jönköping, man har deltagit på demonstrationen i huvudstaden den 22:a samt genomfört aktivism på förintelsens
Hej Andreas! Skulle du inledningsvis vilja vara så vänlig att berätta lite om dig själv för den som är obekant med ämnet?
Jo visst kan jag det! Mitt namn är Andreas Holmvall, jag är 36 år gammal, gift och har tre barn. Inbiten norrbottning som älskar skog och natur. Lite av en datanörd är jag med, intresserad av media och design.
Om vi ser till ditt engagemang inom rörelsen, skulle du kunna berätta lite om dina ansvarsområden och roller inom organisationen?
Först och främst så är jag en aktivist vilket innebär att jag håller en väldigt hög aktivitetsnivå. Det mesta av det arbetet för min del består av olika mediaprojekt, men jag försöker också närvara på så många offentliga aktiviteter som möjligt. Utöver den rollen så driver jag också en podcast som heter Nordic Frontier, en engelskspråkig podcast för rörelsen. Jag tillhör ledningen för Näste 6 och blev nyligen ansvarig för Motståndsrörelsens mediagrupp.
Stolt fanbärare under en broaktion.
Hur såg din resa in i Motstånd
Aktiviteten delades upp i två etapper. Den första etappen gick ut på att navigera en del av Höglandsleden – en vandring som tog kamraterna genom kuperad terräng, snirkliga småstigar och många sevärdheter.
En av platserna som passerades var ett gravfält från järnåldern där man kunde skymta stenrösen utspridda över ängmarken som dolts av den nyfallna snön. Även andra typer av stensättningar sågs till medan man vandrade genom platsen och det uppstod flera intressanta diskussioner och frågor kamraterna emellan.
Efter att man passerat gravfältet letades en lämplig plats upp för en längre paus med lärande verksamhet. Man började med att göra upp en eld så att man kunde få sig ett mål mat och förbereda sig på den andra etappen där man skulle navigera sig tillbaka till utgångsplatsen, en etapp som skulle ta kamraterna över svårnavigerad åkermark som utsatts för kraftig översvämning, samt genom täta skogar och över berg och kullar.
Medan kamraterna åt sin mat och värmde sig
Lördagen den 7 augusti var jag och kamrater från Näste 7 på Eksjös gator för att bedriva kamparbete. Detta var något som tidigare utlovats efter vår aktion i staden tidigare i somras och blev nu en del i den globala kampanjen för den vita ursprungsbefolkningens dag.
Denna gång bemödade sig dock inte Eksjös rödingar att ta sig upp ur stadens kloaksystem för att störa vår aktion, vilket gjorde att vi i lugn och ro kunde samtala med vanliga Eksjö-bor istället. Dessa var mestadels sympatiska.
En utav dessa mer sympatiskt inställda Eksjö-bor var en man som med sammanbiten min och bestämda steg började gå rakt mot oss. När jag såg honom på avstånd började jag instinktivt att mentalt förbereda mig på någon typ av konfrontation, men det skulle visa sig vara helt i onödan för när han kom fram till oss sträckte han ut handen till en aktivist och sa ”tack för att ni finns bröder”. Sen skakade han hand med oss alla.
Det kom även fram en kvinna med barnvagn till oss och s
