Skip to content
Att vi lever i ett samhälle genomsyrat av feminism och kulturmarxism är väl knappast något vi inte är medvetna om, men en sammankopplad frågeställning är; vad gör det med barnen?
Vi lever i ett samhälle där kvinnor försöker sträcka föräldraledighetsdagarna så länge det går, på bekostnad av familjens ekonomi. De flesta kvinnor vill verkligen inte tillbaka till jobbet när barnet bara är knappt ett år.
Jag har själv sedan den dagen min son föddes tänkt att en dag kommer jag vara tvungen att lämna honom i förskolan, där jag har noll kontroll över vad han lär sig, vem han lekar med eller vem som byter blöja på mitt barn.
Alla nationalsocialister vet hur djupt kulturmarxistiska lobbygrupper sitter i samhället och barn får på förskolan lära sig om Pride och att en tjej kan vara tillsammans med en tjej, en pojke kan vara tillsammans med en pojke och således lär de sig vad en homosexuell är. Tyvärr lär de sig inte vad en homosexuell är på det rätta sättet eller vid rätt ålder.
Ett l
Att mångkulturen har satt sin prägel på alla delar av det danska samhället är något som de flesta känner till, men inte alla behöver uppleva rasfrämlingarna på nära håll som man tvingas göra om man besöker spaavdelningen i Randers Water & Wellness.
En kvinna som vill vara anonym skrev nyligen ett e-post till Motståndsrörelsen om hur hon själv fått erfarenheter av rasfrämlingar på nära håll och hur hon upplevde förhållandena på tränings- och friskvårdscentret Randers Water & Wellness.
Kvinnan berättade bland annat om flera incidenter med högljutt och allmänt vilt beteende, upprepade brott mot de gemensamma reglerna för spaavdelningen, videoinspelningar av de andra badgästerna, hur de lortade ner i omklädningsrum och i spaavdelningen, samt en total ignorans för vita danskars tillsägelser till de oanständiga rasfrämlingarna. Enligt kvinnan vägrar även personalen på Randers Water & Wellness att efterleva sina egna ordningsregler och säga till främlingsgängen som bryter mo
Mina vänner, det händer mycket i världen just nu. Mycket hemskt och mycket sorg. Återigen blöder den vita rasen och återigen dör vita män, kvinnor och barn för globalistiska intressen. Återigen är vi brickor i deras spel.
Jag vet att många med mig lider av att se och höra om det folket nu utstår i Ukraina. Jag vet att fler än jag får tårar i ögonen när bilder rullas ut på bombade barn och blodiga vita kvinnor. Jag vet att många av er, liksom jag, känner en stolthet när kvinnor och barn skickas i säkerhet och när män tar till vapen för sitt land och sitt folk.
MEN, och detta är ett stor men, det här är inte ett befrielsekrig för den vita rasen. Det här är inte ett krig mellan goda och onda. Det är ett krig skapat av globalister för sina intressen och där resultatet är mördade vita människor. Inga krig är svartvita och sällan är krig där vita människor dör några bra krig.
Även om vita människor har olika åskådning och oavsett vilket språk de talar så är de en del av den vita fol
På kvällen 12 mars slöt kamrater i Näste 1 upp för månadsmöte och samkväm i form av bowling.
Under mötet sammanfattades den gångna månaden och man utvärderade en del av aktiviteterna.
När lite andra frågor var avklarade och mötet förklarats avslutat gick man över till kvällens sociala aktivitet, bowlingen.
Resultaten var kraftigt varierande och det märktes att det var amatörernas afton. Efter en timmes spel kunde en lycklig vinnare koras till kamraternas gratulationer.
En trevlig kväll där nytta och nöje förenades.
Det var under dagens 12.30-sändning av nyhetsprogrammet Ekot där de pratade om den ”högerextrema” miljöns syn på konflikten mellan Ryssland och Ukraina då det citerades ur Simon Lindbergs artikel Till alla nationella som funderar på att engagera sig militärt i Ukraina.
Kontexten var att det enligt Lenita Törning från Centrum mot våldsbejakande extremism råder stor oenighet inom den nationella rörelsen gällande vilken sida man ska ta i kriget och att hon inte tror att lika många svenska nationell kommer åka ned och strida som volontärer denna gången som under konflikten 2014.
Vi har kontakta Simon Lindberg för att få en kommentar kring det som uttrycks i Ekot och det faktum att delar av hans artikel blir citerad där. Här kommer hans kommentar:
Det visar på att vi som vanligt är aktuella och intressanta, det är oss och ingen annan man går till när man vill veta vad den nationella rörelsen tycker och tänker i olika sammanhang. Att det citeras är såklart extra roligt, även om
Dagen började med att nästeschef Hampus Maijala hälsade alla välkomna och berättade om dagens upplägg. Sedan lämnade han över ordet till den inbjudne föredragshållaren Marcus Hansson från Näste 3.
Hanssons föredrag handlade om lagen om hets mot folkgrupp. Han gick igenom vad som räknas som HMF, och hur man ska göra för att minska risken att bli dömd. Det förklarades även om hur HMF-lagen kom till och hur den successivt utökats och blivit mer och mer omfattande med åren. Åhörarna fick även en hel del frågor besvarade.
Efter föredraget var det dags för mat. Tillsammans åtnjöt man köttfärslimpa med potatis och brunsås och hade trevliga samtal.
Sedan var det dags för månadsmötet där man gick igenom nästets verksamhet och kom med förslag på framtida aktioner.
Slutligen hade man den sedvanliga studiecirkeln där man gick igenom det sista kapitlet i Vår väg som handlar om rättspolitik och domstolsväsendet.
Fredagskvällen den 11 mars sattes banderoller upp av aktivister och medlemmar från Näste 7.
Efter avslutad aktivitet gick kamraterna till en bilträff där man samtalade med bilentusiaster som var överväldigt positiva till att få träffa rakryggade motståndsmän.
Kom med i kampen för ditt folk!
Lördagen den 5:e mars valde nästets medlemmar att samlas för det månatliga mötet som är rutin i organisationen. Efter ankomst och en liten stunds mingel hälsades deltagarna välkomna och mötet påbörjades.
Mötet bestod till en början av allmän information som syftade till att ge åhöraren en tydlig bild av hur läget ser ut i nästet. Däribland hur nästet kan komma att påverkas av den situation som råder i världen just nu. Efter detta togs det en kortare paus för att fylla på med lite mellanmål så att de inblandade skulle orka fortsätta med mötets andra del. Denna senare del bestod av att medlems- och kampgruppen gjorde separata planeringar inför framtida aktiviteter och projekt.
Efter att månadsmötet meddelats avslutat började deltagarna att iordningställa lokalen och diverse försäljningsbord inför det föredrag som stod på agendan.
Det föredrag som sedan gick av stapeln var ett av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Under namnet ”30-talet närmar sig ̵
8:e mars, internationella kvinnodagen, kvinnokamp, klasskamp och så klart lite antirasism. Så kan man sammanfatta den manifestation med parollen ”Inte en kvinna till” som hölls i Stockholm på internationella kvinnodagen 8:e mars. En paroll som åsyftar mäns våld mot kvinnor.
Detta hade kunnat vara en helt vanlig 8:e mars där vänstern och kommunisterna förenas för att gapa och skrika sina uttjatade ramsor, men ett inslag skiljde denna kväll mot hur det brukar kunna se ut.
Nordiska motståndsrörelsens aktivister i Näste 1 befann sig ute på gatorna i Stockholm för att manifestera under parollen Nordisk kvinnofrid. Att Näste 1 gav sig ut just denna dag var ett sätt att visa att kommunister och den etablerade vänstern inte har monopol på klassiska vänsterfrågor. Vidare passar egentligen denna kampanj ännu bättre i nationalsocialistisk regi då en stor andel av de män som utsätter kvinnor för misshandel i hemmet och överfallsvåldtäkter mot nordiska kvinnor utgörs av de ras
Talaren, tillika nästeschefen, Hampus Maijala kommenterar aktiviteten:
I lördags höll aktivister i Näste 7 blixtaktioner på olika platser i Vetlanda där jag också höll tal för att uppmärksamma att ett år har passerat sedan rasfrämlingen Tamim Sultani begick sin avskyvärda vansinnesattack i staden. Har man även följt nyheterna och pratat med stadens invånare så har det även inträffat dåd med svenskfientliga motiv sedan dess. Likt fallet med Tamim Sultani så är det direkta konsekvenser av mångkulturen. Vetlandas invånare informerades därför om att det finns ett alternativ till denna samhällsutveckling, att det finns ett sätt att sätta stopp för främlingsvåldet och att man inte står ensam om man vill ha en förändring. Ska vi åtgärda de problem som vi står inför så är det enda alternativet att som svensk organisera sig och ta klivet in i kampen och ansluta sig till Nordiska motståndsrörelsen.
Hur var det att hålla tal igen?
Jag har nu haft möjligheten att hålla tal i Vetlanda vid
Den 5:e mars höll Motståndsrörelsens tredje näste ett månadsmöte. Månadsmötet hölls den här gången under blå himmel, mitt i Skånes vårliga natur, i närheten av en övergiven byggnad.
Det bjöds bland annat på hembakad rulltårta och kaffe. Under fikan diskuterades det en hel del runt det förändrade läget i världen, som exempelvis konflikten i Ukraina och det ”superfarliga” Corona-viruset som verkar vara helt bortglömt för tillfället. Man diskuterade hur Motståndsrörelsen bör förhålla sig till konflikten samt hur vi som organisation ska hantera olika tänkbara framtida scenarion.
Man pratade också om aktivismen som bedrivits hittills i år, där särskilt kampanjen Blod och jord stod i centrum, men även den lyckade släpvagnsaktionen.
Bilder från de två ovan nämnda aktionerna som nästet utfört.
Huvuddelen av månadsmötet fokuserades dock på utbildning inför framtida aktioner. Utbildningen handlade till stor del om repellering. De mer specifika momenten förblir hemliga ett
Under tisdagskvällen den 8:e mars satte medlemmar i Näste 7 upp affischer i delar av Vetlanda.
För många år sedan trodde jag mig vara feminist och att feminismen var den rätta vägen till lycka. För visst kan det låta som ljuv musik i öronen med jämställdhet och lika löner? De allra flesta i dagens samhälle ser det som en självklarhet och funderar aldrig över vad deras handlingar faktiskt resulterar i. Konsekvenserna är många.
För vad innebär det egentligen i praktiken? Kan vi må bra med feminismen som grund i våra förhållanden, på arbetsplatsen eller i livet i allmänhet?
Jag kunde inte det. Liksom många kvinnor med mig blev jag utbränd och jag har förstått nu att det var just feminismen som drev mig dit. För vad händer när vi ska satsa på karriären, sköta det tunga arbetet i vardagen och samtidigt försöka hinna bejaka den naturliga driften som så starkt genom instinkt lever inom oss? Vad händer när vi förväntas vara både män och kvinnor? Kvinnor kan! Men kan vi det? Kan vi förväntas orka med dessa omänskligt höga krav som genom feminismen ställs på oss? Svaret är nej. Det
Varför har jag levt i ett militärtält i tre månader?
Jag tycker att svaret på den här frågan är det viktigaste jag kommer att skriva i min artikel. När jag satt i fängelse fick jag väldigt mycket gjort när det kom till att författa texter. Jag hade förvisso mycket samlade idéer i huvudet som jag ville sätta på pränt och allehanda distraktioner var förvägrade mig – något som inte alltid behöver vara negativt, eftersom jag fick så mycket producerat tack vare det.
Under hösten arbetade jag med alla mina texter. En av dessa var ”Materiellt välstånd förslavar dig”. I artikeln använde jag en bild på en äldre man som bor i ett tält ute i naturen för att uttrycka min poäng. Jag har efter detta lekt med tanken på att pröva hur det är att leva i ett tält, precis som den äldre mannen. Klarar han det så klarar jag det. Detta var ett av skälen, att pröva att leva där man inte har tillgång till den vardagliga utrustningen.
Med det sagt så var det inte långtidsplanerat,
Jag vill börja med att säga att jag förstår att det bultar i ett nordiskt hjärta vid tanken på att vita folkfränder dör i ett krig i vårt Europa. Altruism är en av de nordiska folkens främsta rasliga karaktärsdrag och ett annat är mod. Att då vilja ge vad man kan för att skydda andra är såklart något vackert, något som visar att du ännu är i åtminstone någorlunda kontakt med ditt inre och inte förslavats helt av materialismen.
Jag förstår med andra ord känslorna och instinkterna som ligger bakom tankarna att vilja åka ned till Ukraina för att delta i kriget. Jag har däremot betydligt svårare att förstå de som verkligen väljer att göra slag i saken och göra tankarna till verklighet, för hur mycket dina känslor och instinkter än säger det så borde det efterföljande logiska resonemanget sedan sätta stopp och få dig att inte åka.
På samma sätt förstår jag till fullo de som någon gång tänker tanken att vilja ta till vapen och skjuta ned folkförrädare eller rasfrämmande våldtäktsmän hä
