Skip to content
Efter ett års Corona-uppehåll från en fysisk Gävlebocksinvigning var traditionen åter på plats under söndagen. Dagen till ära hade folk samlats i tusentals runt julbocken och den scen som stod intill. Aktuellt för årets upplaga av evenemanget var förutom att det blev av, även artister som Loreen och Tusse.
Någonting som dock inte stod på det kändisspäckade programmet var ett oväntat, men för många uppskattat besök från Nordiska motståndsrörelsen. Ett stort antal aktivister hade nått fram till platsen en stund före evenemangets början för att på bästa vis kunna sprida organisationens propaganda. Med två banderoller, ett antal fanor och flertalet flygbladsutdelare kunde aktivisterna sprida ut sig och bli bekanta med invigningens besökare.
Under hela tiden som evenemanget pågick var Motståndsrörelsen på plats. Både när folkmassan ankom till platsen och begav sig till och från scenen var organisationens banderoller uppspända för allmän beskådan. Aktivisterna och deras propaga
Vid 18-tiden hölls en slags julkonsert och ljuständning i centrum vilket lockade till sig en stor folksamling – något som i sin tur lockade till sig Motståndsrörelsens aktivister. Aktivisterna delade ut flygblad och stod och pratade med folket.
När evenemanget var avslutat tunnades folkmassan ut och aktivisterna började istället gå runt i stan för att sätta upp propaganda. Efter att större delen av centrala Vetlanda hade täckts begav man sig mot stadens utkanter för att sätta upp banderoller och samtala med ungdomar som brukar hänga på parkeringarna.
Gruppchefen och Vetlandabon Jonas Jensmark, berättar om mötet med ungdomarna:
”Vi begav oss mot utkanten av Vetlanda där vi visste att ungdomarna skulle hålla till. När jag och ett par kamrater är på väg fram till dem så dyker den första polisbilen upp, sammanlagt så är det tre patruller som anländer till platsen och försöker få svar på vad vi gjorde där, men som vanligt så fick de inget svar på det. Vi hade många
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
Ursprungligen publicerat på Nordisk Radio.
“It’s always a good time to doxx yourself”. Nordic Frontier har klippt ut en diskussion på elva minuter om erfarenheter kring doxxning och publicerat det på deras Odysee. Samtalet rekommenderas för alla som oroar sig för att någon gång i framtiden få sin identitet röjd.
De som diskuterar ämnet är programledaren Andreas Holmvall och Warren “Ahab” Balogh, två personer som tidigare varit anonyma men som efter att ha “outats” beskriver det hela som en ren och skär befrielse. Den sanna befrielsen när du är ärlig mot dig själv och andra, befrielsen att veta att dina vänner är sanna och att alla dina relationer kommer bli bättre.
Nu säger jag inte att det alltid är fel att vara anonym eller att jag inte kan förstå att vissa väljer den vägen, men samtidigt kan ingen förneka att kampen behöver personer som är offentliga och använder sig av sitt öppna engagemang för att inspirera andra att våga slå tillbaka och släppa mentala blockeringar.
A
Ingen kan ha undgått alla de klimatlarm vi dagligen matas med. ”Vi har 10 år på oss att vända utvecklingen innan det är försent, glaciärerna smälter, jorden blir varmare för var dag som går, golfströmmen kommer stanna, stora delar av jorden kommer bli obeboelig, öknarna breder ut sig, Arktis smälter och havsnivån kommer stiga flera meter”.
Nya hot, krav och påtryckningar haglar. Miljarder spenderas på ny teknik, forskning och projekt. Alla som ifrågasätter någonting klistras på epitetet ”klimatförnekare”, ett skällsord i klass med rasist eller förintelseförnekare, och tystas effektivt. Klimathotet är idag enligt de styrande den allra största politiska frågan och är dessutom en väldig ekonomisk vinstaffär för mängder av olika intressen. Som av ett sammanträffande går även klimatfrågan hand i hand med flyktingvurmandet och kampen mot rasismen. Kändisar och politiker tävlar i vem som kan vara mest ”radikal” i klimatfrågan för att så få så mycket uppmärksamhet s
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Marcus Hansson skrev en artikel om barnuppfostran och politik. Som kvinna och mamma säger jag inte att han har fel i sak eller att artikeln är dålig, för det är den inte. Däremot så ger den mig anledning att ta upp en aspekt av kampen och barnuppfostran som jag länge tänkt på. Den här artikeln är inte ett svar på Hanssons artikeln utan mer ett komplement eller en fortsättning på en viktig diskussion om kvinnor, män, relationer och kampen.
En del av er som läser det här känner mig. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen i snart 10 år och i andra nationella kretsar sedan början av 00-talet. Sedan valet 2018 har jag dock inte synts eller hörts lika mycket då jag lyckats skaffa två barn till sedan dess. Sedan några veckor tillbaka är jag alltså fyrabarnsmor. Jag är dock fortfarande aktivist i organisationen och har inga som helst planer på att pausa mitt engagemang mer eller längre än nödvändigt. Jag är alltså inte den typiska
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Jag vill börja den här texten med att påpeka att jag själv inte har några barn, men om jag hade haft några så hade jag levt som jag lär. Det är enkelt att säga men jag känner ändå ett behov av att framföra detta.
När jag pratat med människor som har sett sig som nationalsocialister eller har varit starkt sympatiska till världsåskådningen så är det en del som har sagt att de inte vill påtvinga deras värderingar eller idéer på sina barn. ”De ska få välja själva”, säger de. Jag har alltid blivit förbryllad över hur lättvindigt de säger detta. Jag tror det är lite av en generationsfråga där äldre människor tänker i sådana banor i högre grad.
Varför jag blir förbryllad är därför att övriga människor och samhället i helhet inte har några som helst problem att skola sina egna barn och andras i ”demokratiska värderingar”. Alla barn skolas genom skolväsendet, den privata pressen (judiskättade Bonnier) och public service. De som säger att de får
Då och då nås jag och andra representanter för Nordiska motståndsrörelsen av frågan vad vi menar med att vi är en revolutionär organisation och hur vi kan kalla oss revolutionärer samtidigt som vi inte är en våldsverkande organisation annat än i självförsvarssyfte. Frågan har också besvarats på många olika vis under åren, som exempelvis i denna rekommenderade artikel eller i detta ljudklipp.
Nu med dessa skrivna rader är det mitt syfte att besvara frågan ännu en gång eftersom det är en väldigt viktig en. Det är till och med en högst avgörande fråga för de nordiska folken att förstå, ty så länge de sätter sitt hopp till icke-revolutionära organisationer, föreningar och partier, så kastar de bort både sitt eget hopp och minskar dessutom chanserna för att våra kommande generationer ska ha något alls att längre kunna hoppas på.
För att svara på frågan denna gång, vad det egentligen innebär att vi är revolutionärer, tänkte jag rada upp vad som egentligen definierar en revolutionär
Först på dagordningen var att aktivisterna gemensamt utförde en banderollaktion med två medhavda banderoller som hängdes från en bro i båda körriktningarna. Budskapen som förmedlades var ”Älska ditt folk!” samt ”Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land!”.
Aktionen var mycket lyckad och bemöttes positivt av många bilister som tutade och gjorde tummen upp, och ett flertal nyfikna förbipasserande ställde frågor och pratade med aktivisterna under trevliga förhållanden.
Aktivisterna hade medtagit ett antal grönfärgade rökutvecklare som var mycket effektiva i att tilldra sig uppmärksamhet för aktionen. Detta uppmärksammades också av den lokala poliskåren som snabbt skickade ut en patrullbil till platsen. Snart anslöt sig ytterligare en polisbil vilket gav den samlade styrkan mod att individuellt gå fram till samtliga närvarande aktivister och be dessa att identifiera sig själva, samt ställa frågor grundade på hörsägen
Då motståndsrörelsen.se har utgivningsbevis är sidan grundlagsskyddad och en person är utsedd som ansvarig utgivare. För att inte skrämma bort skribenter från att vilja skriva, eller kräva att alla som ska publicera en text sätter sig in i den svenska lagen, är det den ansvarige utgivaren som juridiskt anses ansvarig för allt som publiceras på sidan.
På en sant oppositionell sida som motståndsrörelsen.se kan man vara helt säker på att detta i en demokratisk diktatur som Sverige förr eller senare kommer innebära juridiska prövningar om inlägg som systemtrogna föreningar anser kanske ska kunna dömas enligt en allvarlig inskränkning i yttrandefrihetslagen som fått namnet hets mot folkgrupp.
Dessa systemtrogna föreningar så som Juridikfronten och Näthatsgranskaren är dessutom uppenbara rättshaverister som aktivt arbetar med att förändra svensk lagstiftning och som verkar för att göra undantagen från yttrandefrihetslagen allt större. Med anledning av detta innebär det att den ansvarig
En grupp kamrater från Näste 1 har varit i Upplands Väsby och satt upp klistermärken samt affischer. Även en del sanering av vänsterpropaganda förekom.
Vid Upplands Väsbys pendeltågsstation möttes kamraterna av en högst uppskattad raritet. Under en bro över ett vattendrag spelade högtalare upp svensk folkmusik i fiol, vilket gav området en fantastisk stämning.
Under söndagen den 19 september träffades kamrater från Näste 1 för en friluftsaktivitet i Tyresta nationalpark. Friluftsaktiviteterna har under våren och sommaren fokuserats på överlevnadskunskaper ute i vildmarken och även denna tidiga höstdag var ett led i den riktningen.
Det var tänkt att man skulle vandra några kilometer för att sedan göra upp ett läger där alla skulle få praktisk erfarenhet i att avliva, flå, stycka och tillaga kaniner. Innan den kortare vandringen påbörjades, beslutade man att kaninerna skulle nackas direkt då de annars kunde bli stressade av att transporteras genom skogen. Aktivister och medlemmar fick teoretiska och praktiska kunskaper i utförande av själva avlivningen för att det skulle ske både snabbt och respektfullt. Därefter påbörjades vandringen till lägret.
Tyresta nationalpark är ett fantastiskt vackert område med sjöar, barr- och lövskog. Denna variation av skog gav kamraterna möjligheter att samla växter och bär till tillagningen av kaninerna.
Kristianstad har under den senaste tiden drabbats hårt av den ökande mångkulturella brottsligheten som breder ut sig över Sverige och övriga Norden på grund av politikernas folkförräderi. Svenskar boende i Kristianstad vågar inte längre gå ut efter allt som skett. Dödsskjutningar, ett bibliotek som tvingades stänga ned efter vandalisering, en psyksjuk syrier som kidnappade och torterade ett tidningsbud, bomber som har briserat och en 60-årig kvinna som sköts ned när hon skulle lämna posten är endast några av de saker som skett den senaste tiden.
Medan partierna i riksdagen kommer med floskler om integration och höjda eller sänkta skatter så tar Motståndsrörelsen till gatorna för att påminna svenskarna om att ”Det här är vårt land!”.
Med uppbackning från Näste 7 ställde man ståtligt upp sig på ett av de större torgen i Kristianstad centrum för att dela flygblad och hålla tal. På plats fanns även Sverigedemokraterna och Me
Förra året vandrade kamrater från Näste 4 och Näste 6 in i Sarek för att bestiga Sarektjåkkå, Sveriges näst högsta berg efter Kebnekaise. En kraftig storm satte dock stopp för dessa planer.
I år gjordes därför ett nytt och mer lyckat försök! Den här gången var också kamrater från Näste 1 med på vandringen som varade i fem dagar.
Precis som förra året utgick man från Suorvadammen i Stora Sjöfallets nationalpark. Andra dagen tog man sig in i Sareks östra delar och slog läger närmare Sarektjåkkå än året innan.
På den tredje dagen, tisdagen den 24 augusti, tog aktivisterna sikte mot två av Sarektjåkkås fyra toppar. Efter att ha vandrat i dalen till berget Sarekvárásj, som ligger mitt i dalen och har en stor sjö bredvid sig, vek man förbi några mindre berg och upp längs Sarektjåkkås nordöstra sida.
I takt med att sällskapet klättrade uppåt möttes man först av allt vackrare utsikt, innan man kom till den höjd där bergstoppen var täckt av moln och sikten blev sämre
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
