Skip to content
Lördagen den 12 mars delades det ut flygblad och sattes upp klistermärken i ett bostadsområde i Karlstad. Inte många människor stöttes på, men åtminstone en ung kvinna meddelade sitt uppskattande av aktionen.
8:e mars, internationella kvinnodagen, kvinnokamp, klasskamp och så klart lite antirasism. Så kan man sammanfatta den manifestation med parollen ”Inte en kvinna till” som hölls i Stockholm på internationella kvinnodagen 8:e mars. En paroll som åsyftar mäns våld mot kvinnor.
Detta hade kunnat vara en helt vanlig 8:e mars där vänstern och kommunisterna förenas för att gapa och skrika sina uttjatade ramsor, men ett inslag skiljde denna kväll mot hur det brukar kunna se ut.
Nordiska motståndsrörelsens aktivister i Näste 1 befann sig ute på gatorna i Stockholm för att manifestera under parollen Nordisk kvinnofrid. Att Näste 1 gav sig ut just denna dag var ett sätt att visa att kommunister och den etablerade vänstern inte har monopol på klassiska vänsterfrågor. Vidare passar egentligen denna kampanj ännu bättre i nationalsocialistisk regi då en stor andel av de män som utsätter kvinnor för misshandel i hemmet och överfallsvåldtäkter mot nordiska kvinnor utgörs av de ras
Jag vill börja med att säga att jag förstår att det bultar i ett nordiskt hjärta vid tanken på att vita folkfränder dör i ett krig i vårt Europa. Altruism är en av de nordiska folkens främsta rasliga karaktärsdrag och ett annat är mod. Att då vilja ge vad man kan för att skydda andra är såklart något vackert, något som visar att du ännu är i åtminstone någorlunda kontakt med ditt inre och inte förslavats helt av materialismen.
Jag förstår med andra ord känslorna och instinkterna som ligger bakom tankarna att vilja åka ned till Ukraina för att delta i kriget. Jag har däremot betydligt svårare att förstå de som verkligen väljer att göra slag i saken och göra tankarna till verklighet, för hur mycket dina känslor och instinkter än säger det så borde det efterföljande logiska resonemanget sedan sätta stopp och få dig att inte åka.
På samma sätt förstår jag till fullo de som någon gång tänker tanken att vilja ta till vapen och skjuta ned folkförrädare eller rasfrämmande våldtäktsmän hä
Söndagen den 20 februari träffades kamrater i Näste 1 för en studiecirkel. Denna gång avhandlades kapitel 12 och 13 i Mein Kampf.
”Fackföreningsfrågan” går igenom Hitlers syn på fackföreningar i allmänhet samt huruvida det borde startas nationalsocialistiska sådana, eller om det vore mer önskvärt att använda sig av de redan existerande och ta över dessa inifrån.
”Tysk allianspolitik efter kriget” tar upp Tysklands, respektive andra staters politiska strävanden efter första världskrigets slut, och går systematiskt igenom hur finans och media, i bl.a. England, handlat när det kommer till att få igenom sin egen agenda vad gäller utrikespolitik, vilket gått stick i stäv med ländernas egna intressen. Ett beteende som man tydligt kan se lever kvar i västvärlden idag, 100 år senare.
Ännu en gång visar författaren bevis på en oerhörd klarhet om världen, och bokens vikt för att kunna förstå dagens politiska förehavanden kan inte nog överskattas.
Lördag 5/2 samlades Näste åttas aktivister och medlemmar i urban miljö för månadsmöte under vintersolen.
Sammankomsten inleddes för arrangörsgruppens del med mötesförberedelser blandat med fika och nationalsocialiserande medan allt fler kamrater efter hand slöt upp. Några hade rest långt till dagens möte.
Fika och nytt propagandamaterial.
Första aktivitet för dagen var sedan ett tufft träningspass med fokus på styrketräning och förberedelser för aktivisttestet.
Redo för marklyft.
Passet kännetecknades av gott mod och samtliga deltagare gav sitt yttersta.
Bänkande aktivist.
Särskilt glädjande var att så många medlemmar (inte bara aktivister) deltog i träningen.
Efter välbehövlig tvagning följde en efterlängtad knytis-lunch under vilken en film från demonstrationen i Stockholm mot vaccinpass 22/1 förevisades.
Den lyckade demon blev efter filmvisningen ett hett samtalsämne under resten av måltiden. En och annan skröna från tillställningen förmedlades av a
Ja, så var då Covid 19-restriktionerna över. Eller, ja, åtminstone för denna gång, för vem vet vad framtiden har i sitt sköte?
Jag känner i varje fall att jag har ordat tillräckligt mycket om Corona, vacciner och vaccinpass i poddar, artiklar och genom våra aktioner redan och jag vet att flera andra är lika trötta på tugget som jag. Jag ska därför inte i denna artikel gå över alla mina tankar och åsikter kring det hela igen, men det finns däremot två helt andra saker jag vill vädra nu när Covid-19 inte längre ska räknas som en samhällsfarlig sjukdom och således restriktionerna och vaccinpassen plockas bort.
Det första är hur unisont och snabbt hela etablissemanget gjort en verklig helomvändning. Det är inte mer än ett fåtal veckor sedan som det skreks ut i högan sky om hur mycket smittspridningen ökade och hur fruktansvärd och ohållbar situationen var. För drygt två veckor sedan infördes det nya utökade restriktioner. Det är vidare mindre än två månader sedan som vaccin-pass för
När Organisationens ledare Simon Lindberg nyligen presenterade en lista över Sveriges mest aktiva kommuner och i hans tycke bästa aktioner i landet, kunde jag med stolthet konstatera att Stockholm för andra året i rad låg högst upp i topp över flest utförda aktiviteter.
Jag tänkte därför börja artikeln med att här kort beskriva lite av vad för aktiviteter som har bedrivits i ett av Organisationens mest aktiva nästen.
Aktivismen i nästet inleddes med att sätta ribban högt vad gäller spektakulära aktioner, då några modiga aktivister tog sig upp på DN-skrapan via att klättra 15 våningar på en byggnadsställning, där de angjorde en 50m2 stor banderoll med budskapet ”Bojkotta lögnpressen, läs Nordfront”.
Spektakulär banderolluppsättning på DN-skrapan i Stockholm
Vi har i nästet bedrivit basaktivism på hög nivå, främst genom vår kampanj ”Älska ditt folk”, där vi under det gångna året satte upp hundratals banderoller, mestadels på broar över vältrafikerade vägar runt
Trots snö och åtskilliga minusgrader ställde aktivister under lördagen den 8:e januari upp sig på gångbron som kallas Ångermannabron för att inspirera och mana förbipasserande att hävda sin rätt till sina förfäders land. Budskapet mottogs på sedvanligt vis av en tämligen jämn blandning av både uppskattande och ilskna gester.
Aktivister på plats.
En särskilt oväntad och uppskattad gest var när en för samtliga obekant sympatisör, parkerade sin bil knappt hundra meter från bron, öppnade bakluckan och på högsta volym spelade så kallad vit makt-musik från bilens högtalarsystem. Särskilt komiskt blev det när en annan bilförare svängde av vid vägkanten för att ropa okvädningsord, men dränktes ut av musiken.
Den stränga kylan tycktes inte bita alls lika hårt under musikstunden enligt de närvarande aktivisterna som låter hälsa bilföraren att hans påhitt var mycket uppskattat och beklagar att det inte fanns tillfälle att mötas och talas vid. Om ”gärningsmannen” läser detta
Ursprungligen publicerad 2015-02-02. Finns även att köpa som tryckt skrift hos vår samarbetspartner Greenpilled.com.
Under fredagen stod Fredrik Vejdeland anklagad för ”hets mot folkgrupp” vid Göta Hovrätt i Jönköping. Vejdeland hade som ansvarig utgivare dömts för ”hets mot folkgrupp” för ett antal kommentarer och en artikel.
De kriminaliserade uttrycken var bland annat: ”Leve nationalsocialismen”, ”Leve Hitler”, ”Död åt Zog”, ”Krossa Sion” och ”Adolf Hitler, den störste folkhjälten i modern tid”.
JK:s åklagare Fredrik Ingblad byggde sitt åtal på halmgubbar, ”tolkningsfakta” och andra retoriska knep som han lyckades manipulera tingsrätten med. Ingblad gav sig själv tolkningsföreträde över vad nationalsocialismen står för i syfte att på osakliga grunder övertyga rätten att Nordfront står för rashat, rasförföljelser och utrotning eftersom vi delar samma -ism som andra som påstås ha stått för detta.
När uttrycken nu fick ny prövning vid Hovrätten valde Vejdeland att hålla
Aktivister och medlemmar begav sig tidigt på morgonen till lokalen för att hinna med alla förberedelser innan gästerna anlände. Kökslaget arbetade febrilt med att få den kopiösa mängden julmat lagad, medan andra dukade i ordning och dekorerade lokalen.
När det mesta hade blivit färdigställt och övriga nästeskamrater anlänt, så passade man på att hålla ett månadsmöte. Strax efter att det avslutats så började gästerna trilla in en efter en och trevliga samtal fördes medan man drack glögg och väntade på att övriga skulle anlända.
När den sista bilen slutligen anlänt så hade en omfattande hunger hunnit byggas upp bland de väntande, som ytterligare förstärktes av de ljuva dofter som emanerade ur köket. När det så slutligen utannonserades att det var dags att inmundiga maten, möttes detta av stor glädje från sällskapet.
Ingen blev nog besviken på utbudet av mat, då inga utgifter besparats och julbordet innehöll allt man kan tänkas önska sig på ett julbord, inklusive den obli
Tidsdagsmorgonen den 21 december var Näste 1 återigen i Söderort för att sätta upp ”Älska ditt folk”-banderoller. Denna gång i Årsta, Älvsjö och Johanneshov. Trots att morgonen var ung och banderollerna sattes upp snabbt, så hann det bjudas på glada och uppskattningsfulla tutningar från de morgonpigga trafikanterna.
På julbordet den 4 december startade Näste 3 en insamling till fattiga och hemlösa svenskar. Nu har insamlingen resulterat i att Motståndsrörelsen samlat in och kunnat köpa flera gåvor med hjälp av donationerna. En del av dessa gåvor har medlemmar packat in och gjort till prydliga julklappar till hemlösa Helsingborgare.
Aktivister begav sig både till de hemlösas hus i Helsingborg, ett hus där de allra fattigaste bjuds på mat, husrum och kläder och även till de centrala delarna av staden där behövande svenskar brukar hålla till. Vid de hemlösas hus lämnade man av flera säckar med kläder och dylikt som samlats in. Efter att ha blivit tackade och blivit önskade en riktigt god jul så begav man sig vidare.
Mellan stortorget och Helsingborgs tågcentral mötte man på flertalet fattiga och behövande svenskar.
Kaffet, kakorna och snacksen uppskattades mycket.
Aktivisterna frågade om de fattiga svenskarna var sugna på lite kaffe. Först var de lite misstänksamma och medde
Mitt i julruschen, söndagen den 19:e december, anlände aktivister från Nordiska motståndsrörelsens Näste 1 till Mall of Scandinavia, den största gallerian i hela Skandinavien. För en kort stund fick de förhoppningsvis en del stressade julklappshandlande svenskar att stanna upp och fundera över vad som verkligen betyder något i juletider.
Aktivisterna valde ut en bra strategisk plats där det ständigt cirkulerade mycket folk för att från tredje våningen utföra sin aktion. En aktivist tog till orda och basunerade ut en uppmaning till eftertanke; vad är viktigast- överkonsumtionen eller sin familj och sitt folk!?
Samtidigt kastades konfetti ut från två håll över platsen. Tusentals små lappar med budskapet ”Älska ditt folk – motståndsrörelsen.se” dalade sakta ned över gallerians besökare som förvånat tittade upp för att en kort stund senare titta ned och böja sig för att plocka upp en av alla dessa lappar.
På väg ut från gallerian kunde aktivister höra hur
Torsdagen den 9/12 genomfördes aktiviteter på en rad platser i landet för att hedra Daniel Wretström. Deltog gjorde aktivister från Nordiska motståndsrörelsen, oberoende nationalsocialister samt nationella från några andra grupperingar.
Bakgrund: Ett bestialiskt mord utfört av ockupanter
Det var den nionde december år 2000 som den 17 år gamle svenske nationalisten på ett bestialiskt sätt överfölls och tortyrmördades av ett invandrargäng i Salem. När Khaled Odeh utdelade de dödande knivhuggen låg pojken försvarslös på marken efter att ha misshandlats grundligt med en planka. Odeh skar slutligen av den då redan döde ynglingens huvud med sin kniv.
Var och en av mördarna dömdes till samhällstjänst samt böter på 1500 kr! När de lämnade brottsplatsen ska förövarna ha skanderat ”Krossa rasismen!” – vilket också skulle bli Sveriges dåvarande statsminister Göran Perssons kommentar till händelsen – och även denne folkförrädares kanske viktigaste politiska löfte och grund för hans
Som arrangör av julbordet är det ganska mycket att stå i. Alltifrån att organisera kökslaget till dekorering, musik, lokal, underhållning med mera. Det börjar någon vecka innan med planering och strukturering och dylikt, men det är väldigt roligt att få vara en del av denna folkrörelse som vi är med och skapar.
Dagen började tidigt med att fylla bilen med allt som behövdes och fixa allt som behövde fixas, som att sätta på sig den obligatoriska tomteluvan, för att sedan bege sig till lokalen. Väl på plats mötte jag kamrater för att tillsammans med dessa ställa iordning lokalen och dekorera med julpynt, välja julmusik och snart började lokalen också att dofta av glöggen som rullades in. Det märks så tydligt när vi strålar samman kamrater emellan att alla är av samma kaliber och att vi fungerar som en enhet av stål. Inte mycket behöver sägas, utan alla vet vad som måste göras för att få allt klart. Kökspersonalen, städare, lekledare, trubadur, konferencier – alla är så samsp
