Skip to content
Tidigt på lördagen möttes man upp vid en idrottsplats i nästet. Då vintern ännu höll sig kvar runt huvudstaden satte man direkt igång med uppvärmning i form av löpning. När alla var tillräckligt varma och rörliga påbörjades gemensamt några rundor av en hinderbana som fanns tillgänglig i området.
Deltagarna fick hoppa, balansera, kräla, klättra, hänga och dra sig framåt längs med banan, flåsandes så att svetten lackade. Efter en kortare vila sprang man ytterligare några varv runt hinderbanan, varefter man bytte om för att träna boxning. Då det var många nybörjare med för första gången riktade man in sig på teknik, och här var det de mest grundläggande slagen och rörelserna som blev fokus.
Med träningen avklarad åkte man för att möta upp resterande medlemmar och tog sig till en lokal där månadsmötet skulle hållas. Under tiden som saker fixades iordning fick sällskapet tillfälle att fika och socialisera lite med varandra, och då många nya ansikten syntes till för dagen gav d
Trots en något minskad aktivitetsnivå från året innan ser man att nästet fick en hel del gjort när man sammanfattar. Då utelämnas i denna artikel ändå basaktivism samt de större rikstäckande aktiviteter som nästet självklart hade sina aktivister på plats för.
Sociala evenemang
Nästet anordnade fem evenemang som var öppna för icke anslutna. Den 20 april hade vi en födelsedagsfest, för att knappt två månader senare fira nationaldagen. I slutet av sommaren ordnades en kräftskiva där man också kunde lyssna på ett föredrag av Pär Öberg från riksledningen. Han talade om vikten av självkänsla. På hösten blev det sedan en skördefest, där alla deltagare tog med sig mat eller fika till ett knytkalas. Året avslutades i god ordning med ett traditionellt julbord.
Födelsedagsfirande 20 april.
Andra aktiviteter
Nästet genomförde också några större interna aktiviteter. Året började med en vandring i skogen, där man tränade på baskunskaper i vildmarken. Detta följdes också upp med en art
Med ännu ett år förflutet och med det massiva mängder aktivism som har genomförts – såväl intern som utåtriktad – har det här arbetats fram en uttömmande rapport. Som vanligt har det ägt rum demonstrationer och torgmöten, kampsportsträningar, vildmarksturer, banderolluppsättningar, föreläsningar, familjeträffar och mycket, mycket annat – från Trelleborg i söder till Kiruna i norr.
Som det konstaterades redan i Nordiska motståndsrörelsens nyårstal är det inte någon enstaka aktivitet eller aktionsform som sticker ut enormt mycket mer än någon annan under året, utan istället har det varit en mycket jämn hög kvalité genomgående från januari till december.
Sett till kvantitet är nivåerna av aktivism som genomförts bara minimalt lägre än under 2022 och det får för detta året ses som oerhört bra då 2022 trots allt var valår med en enormt ökad mängd aktivism till följd av det. Antalet kamprapporter som publicerats är faktiskt fler än 2022, men då mycket av den kvalitat
Det var i ett fåtal bitande minusgrader som nästets medlemmar och aktivister hade samlats för månadsmöte i en källarlokal där luftvärmepumpen fick kämpa mot årets första köldknäpp.
Med senare aktiviteter, där det önskades dagsljus, i åtanke, sattes samlingstid till strax efter soluppgång på den för dagen frostiga förorten.
Mattias Sigvardsson i fokus.
Inledde gjorde som vanligt nästeschef Mattias Sigvardsson med att gå igenom och utvärdera på sitt enkla och tydliga vis tidigare månad, planering inför den kommande samt efterföljande månader.
Med kampryggsäcken fylld av kunskap och roliga saker att se fram emot avslutades formellt månadsmötet och lämmeltåget mot kaffebryggaren tog form. Nästa punkt för dagen var en aktivistutbildning, och med nytt kaffe i kopparna satte sig kamraterna åter på sina platser medan talaren gjorde klart de sista detaljerna.
Då det är ett kontinuerligt inflöde av blivande aktivister i organisationen, var det åter dags att gå igenom grunderna i v
Urprungligen publicerad på Nordfront.dk.Även om texten avser danska förhållanden stämmer ändå det mesta med små modifikationer också in här i Sverige.
Var dag ser man allt fler rasfrämlingar på våra gator och i våra gränder. Du ser stora arabiska familjer som ockuperar bord och bänkar i parkerna och vi ser unga somaliska pojkar gå i grupper om fem i skymningen, klädda i märkeskläder, högljudda med en cigarett i mungipan. Det går snart inte att få en matbit på restaurang eller att handla i en kiosk, utan att man därigenom berikar en icke-vit. Danmark håller på att tas över av rasfrämlingar – och ändå finns det motståndare till denna utveckling som inte så mycket som lyfter ett finger.
Titt som tätt, med inte särskilt långa mellanrum, kommer initiativ från den inkompetenta regeringen, vilka är direkt folkfientliga och extremt skadliga för det danska folket. Till exempel ska nu miljöministern minska det sammanlagda området med skyddad orörd natur. Och (för)ledd av jämställdhet
Vad är det för klistermärken som satts upp och varför?
Det är klistermärken med QR-koder som leder till artikeln ”Varför ska du bojkotta Israel?” här på sidan. Märkena sätts upp på produkter från varumärken på bojkottslistan mot Israel.
Skulle du säga att distributionen av klistermärken med QR-koder förlöpt relativt smärtfritt?
Japp, vi har kunnat utföra aktivismen utan att ha blivit påkomna på plats, och det på ett stort antal butiker i hela staden och runt omkring.
Massdistribution av information blir propagandaexplosion när SR:s radioreportage om den når tusentals radiolyssnare. Har du någon kommentar?
Det visar hur viktigt det är med kreativa aktioner. Vi behöver hela tiden hitta på nya sätt att göra journalister upprörda så att de fortsätter skriva och prata om oss.
Vet du om någon aktivist som blivit konfronterad under distribution?
Nej. Däremot kunde jag en gång när vi gick ut från en butik höra några barn som tittade på oss och sedan sa till var
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Max Rosenfors hyllar i en krönika på Nordfront den nationella internetkultur som han skriver var som starkast 2015-2017, och att denna ingick i en medveten plan för den nationella rörelsen att erövra internet, något vi också lyckades med, för att sedan bli närmast totalt censurerade. Vidare problematiserar Rosenfors att han efter detta inte längre tycks se någon plan för hur vi nationella ska kunna segra.
Jag har inte hört en enda nationalist förklara hur vi nu ska gå framåt, än mindre faktiskt visa vägen och att genom handling visa hur ens plan ser ut. Det är ju katastrofalt. Det finns gott om saker att harva på med, tro mig, men att harva på är väsensskilt från att ha en plan.Detta problem, och inget annat, bör du grubbla över.Det finns ingenting viktigare att tänka på, och ingen annan än vi kommer lösa det.Jag ställde mig nämligen frågan hur jag skulle förklara för någon som tycker som oss, men som inte är villig att delta i aktivism för saken: hur ska jag förklara varför vi behö
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Enligt den årliga rapporten från Nordiska motståndsrörelsen ledare Simon Lindberg, toppar Näste 1 med Stockholms kommun för tredje året i rad listan över de mest aktiva kommunerna 2022.
Kampåret 2022 – vem och vad var störst och bäst?
Vi har pratat med aktivisten Joakim Kannisto från Näste 1 som här agerar språkrör för nästet.
Först och främst vill jag bara rikta ett stort grattis till dig och ditt näste för att ni för tredje året i rad blivit Sveriges, och Nordens, mest aktiva näste!
Tack! Det var nog ingen som blev förvånad, vi är väldigt aktiva och siktar redan nu på att ta hem titeln för fjärde året i rad. Men helt ärligt så är även vi beroende av insatser från andra nästen när det gäller t.ex. att skapa filmer, göra propaganda och liknande saker. Det är på grund av hela organisationen som vi kan fortsätta att växa i Stockholm.
En glad aktivist.
För läsare som fortfarande inte känner till dig, kan du kort beskriva vem du är och vad du gör?
Knepig fråga
I måndags publicerades en omfattande artikel som sammanställde Nordiska motståndsrörelsens fantastiska kampår i Sverige 2022.
Årsrapporter har också publicerats av Motståndsrörelsen i Norge, Danmark och på Island där också flera riktigt lyckade aktioner genomförts under året. Nedan följer en kort summering av dessa för den som inte orkar, vill eller kan läsa dem i sin helhet på de respektive sidorna.
Norge
Under arbetarens högtidsdag den 1 maj genomfördes förutom offentlig banderollaktion och släpvagnsaktivism också lyckade torgmöten i både Kongsvinger och Elverum. Rikschefen Tommy Olsen höll tal och i Elverum var fackpamparna från LO bestörta över att Nordiska motståndsrörelsen ”kuppat deras dag”.
På ursprungsbefolkningens dag monterades bland annat specialtillverkade metallskyltar upp på flera platser, en sinnrik aktivistidé som senare kom att genomföras flera gånger under året och som systemet fått använda stora resurser för att lyckas plocka ned igen. I lokalmedia
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
Att jag skriver en artikel om valresultaten är väl nära nog en plikt som följer med min position och därför kommer den givetvis här. Vissa har kanske undrat varför inget hörts, men faktum är att jag har tänkt på att skriva denna artikel hela veckan nu, men jag har bara velat vänta in att de sista valresultaten fastställs. De inkompetenta tjänstemännen som har hand om räkning och uppdatering tycks ju dock aldrig bli klara, utan har fastnat på 15 av 16 distrikt i Ludvika nu i flera dagar och därför tar nu mitt tålamod slut och jag skriver denna artikel ändå.
Jag kommer fokusera på Nordiska motståndsrörelsens valkamp och inte på det svenska valet i stort. Vill man ha en bra analys av utgången av valet beträffande de övriga partierna rekommenderar jag varmt Simon Holmquists artikel Välkommen till det ”blåbruna” Sverige på Nordfront.
Så hur gick det då för Nordiska motståndsrörelsen?
Givetvis kom vi inte ens i närheten av att komma in i Riksdagen. Precis som förmodat kom vi inte he
