Skip to content
När jag skriver denna betraktelse är vi mitt uppe i sluttampen av den brinnande valkampen. Då jag själv, utöver genom mitt ansvar som högste ledare i Nordiska motståndsrörelsen och genom det också högst ansvarig chef för den pågående valkampen i hela landet, också är boendes i en av de fyra kommuner där vi ställer upp i kommunvalet så är jag verkligen mitt uppe i smeten.
Valkampen har under året, men allt mer intensivt här på sluttampen, kommit att forma stora delar av mitt liv. Stress i mängder. Dålig sömn till följd av det. Orutin på vardagen vilket lett till både sämre matvanor och i stort sett utebliven fysisk träning vilket alltså gett mig tillfälligt sämre fysisk form. En bil som gått många fler mil än i vanliga fall och med det ökade kostnader för en redan ibland ganska ansträngd ekonomi.
Trots allt detta vill jag verkligen utbringa ett högljutt och högst ärligt menat: Jag önskar innerligt att denna period skulle pågå längre än till söndag kväll! Jag skulle inte vilja ha d
Ursprungligen publicerad på Nordiskradio.se.
Trenden de senaste åren bland nationella är att de renodlade partierna överges eftersom allt färre ser någon mening med dem. Istället bildas kamporganisationer med fokus på spektakulär aktivism, träning och social gemenskap.
KAMPORGANISATIONERNAS TIDSÅLDER
Nordiska motståndsrörelsen är en sådan kamporganisation och har i allra högsta grad inspirerat andra till att skapa motsvarande organisationer i sina hemländer. Organisationer som idag är framgångsrika och välkända bland nationella i Sverige har uppgett att de inspirerats av Nordiska motståndsrörelsen. Där finner vi bland andra tyska Der Dritte Weg och amerikanska Patriot Front. Det finns vidare organisationer som bildats, enligt vad de själva säger tack vare Nordiska motståndsrörelsen, i länder som Schweiz, Australien och Nederländerna. För att inte tala om att Nordiska motståndsrörelsen en gång i tiden bara fanns i Sverige och sedan i alla fem nordiska länder.
Det är lätt att få hyb
I helgen genomfördes den interna tillställningen Aktivistdagarna i Danmark. Det hölls tal och föredrag av flera personer, bland annat chefen för den danska grenen Jacob Vullum. Nya aktivister utsågs och även en ny nästeschef tillsattes i form av Joakim Johansen.
Joakim Johansen och Jacob Vullum.
Efter talen meddelades dagens stora överraskning; en blixtaktion skulle genomföras i Danmarks näst största stad och ökända rödingfäste Århus.
Aktivisterna åkte gemensamt in till stadens absoluta centrum och ställde upp sig med fanbärare och flygbladsutdelare. Joakim Johansen höll ett tal i megafon till sina danska folkkamrater.
Talet handlade om Århus totala förfall från den stolta och livskraftiga vikingabyn Aros till ”globalismen kloakrör” som det utgör idag med Pride-tåg och alltjämt stigande kriminalitet kopplad till de många rasfrämlingarna i staden. Han pratade också om det allmänna förfallet av landet Danmark i stort och att hela systemet idag är defekt. En högaktuell kän
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
Mina nästan sex år i kampen, både som aktivist och senare som chef först för ett näste och nu den danska grenen, har lärt mig mycket om det danska folkets upplösning och splittringen i den nationalistiska miljön. Klyftan mellan vanliga danskar är avgrundsdjup, en avgrund som bara på några få ställen kan överbryggas av svaga broar som bildats av själviska konsumentintressen eller naiva föreställningar om parlamentariska lösningar.
Avgrunden är djup och broarna över den måste sträcka sig ännu längre för att nå till nationalisterna. De ”vanliga” danskarna som helt enkelt följer med strömmen tycks för varje dag komma längre och längre ifrån varandra. I ett samhälle där den förda politiken uteslutande och helt och hållet leder till en förintelse av folket, följt av ett utmattningskrig mot moralen och de naturliga värdena, skulle en uppdelning i två läger vara en helt naturlig utveckling. Vi och de. Vi som kämpar och står för bevara
Under förra veckan tog jag och många andra förnöjsamt del av videos via Nordfront från den schweiziske aktivistorganisationen Junge Tat och från Patriot Front i USA.
Det är otroligt glädjande och motiverande att se det nationella motståndet växa och bli allt mer seriöst även utanför Norden. Som jag tidigare pratat om i podcasten Leadership Perspective kommer det tids nog att vara totalt nödvändigt att vita över hela världen organiserar sig i kampen. Då vårt folks fiender verkar globalt måste också vi göra detsamma för att kunna bekämpa dem.
Extra roligt blir det såklart när man vet om att såväl Junge Tat som Patriot Front, liksom så många andra nationella organisationer i världen, starkt har inspirerats av oss i Nordiska motståndsrörelsen. De har sett på oss som föredömen i kampen och som ett bevis på att det faktiskt går att frambringa revolutionära och gatuaktiva organisationer också i detta tidevarv när internet-aktivism annars dominerar mer och mer (till fiendens stor
Den vänsterextrema antivita underrättelsetjänsten Expo har ägnat närmare sex månader åt att färdigställa sin årsrapport för 2021, vilken med hänvisning till innevarande valår även rymmer en prognos för 2022. Ordvalet i den känns till stor del igen från tidigare rapporter från Säpo och Expo. På stiftelsens hemsida presenteras en sammanfattning av en årsrapport som beskriver ett steg tillbaka och många steg framåt för vad som benämns ”den rasideologiska miljön” – där Nordiska motståndsrörelsen uppenbarligen anses spela en mycket central roll, med tanke på hur ofta organisationens namn nämns.
I sammanfattningens inledning hävdas att antalet dokumenterade aktiviteter inom denna miljö under 2021 minskade ”för tredje året i rad”. Här förklaras att medan ”de högerextremas” aktivitet på gator och torg minskade något förra året, så ökade istället verksamheten på nyhetssajter, i poddar samt inom kampsport. För den kommande perioden fram till riksdagsvalet i september utfärdas en varning för
Under tisdagen den 10 maj hölls en enorm banderoll upp av aktivister med texten ”Glöm aldrig Tommie Lindh”. Placeringen vid en gångbro över E18 i Västerås, den stora texten och extra specialbelysning, gjorde aktiviteten och budskapet tydligt för alla förbipasserande trafikanter. På banderollen exponerades även Tyrrunan och flera närvarande var klädda i Nordiska motståndsrörelsens aktivistjackor.
Denna dag var det nämligen tre år sedan patrioten Tommie Lindh knivhöggs av afrikanen Abubaker Mohamad Awad i sitt egna hem. Ett drygt dygn efter knivattacken avled Tommie Lindh på sjukhus. Under samma kväll våldtog också afrikanen en kvinna i lägenheten.
I den efterföljande rapporteringen var det tydligt att regimmedia och förbrytaretablissemanget försökte tona ned vad som hänt. Nationella personer över landet och alternativa medier, däribland Nordfront, nystade dock upp fakta kring händelsen. Arbetet fick spridning även internationellt, där nationalister från många länder postade in
Månadens bästa aktioner:
På internationella kvinnodagen manifesterades det för Nordisk kvinnofrid under en kommunistdemonstration i Stockholm.
På årsdagen av terrordådet i Vetlanda hängdes en docka upp i de centrala delarna av staden. Ett par dagar efteråt följdes det upp med torgmöte.
Motståndsrörelsen i Stockholm närvarade vid nationaldemokratiskt partis torgmöte.
Månadens ”shoutout”:
Alla valbara kandidater för Nordiska motståndsrörelsen i höstens val.
Organisationens kvinnliga skribenter som varit högaktiva under månaden med att skriva om feminism, föräldraskap och Ukraina-konflikten.
Aktivisten Marcus Hansson som levde tre månader i sträck i militärtält under vintern.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Månadens nyheter:
Nordiska motståndsrörelsens valdeltagande 2022.
Artikel från Nordiska motståndsrörelsens ledare uppmärksammades i Sveriges Radio.
Månadens läsning:
Psykologisk beredskap.
Feminism – kvinnans största fien
Under gårdagen hölls en social dag i Danmaks tredje Rede (motsvarande Näste på svenska). Förutom socialiserande och en gemensam måltid bjöd dagen framförallt på träning i olika slagtekniker och sedan sparring kamrater emellan.
Som avslutning på dagen valde vissa av deltagarna att bedriva offentlig aktivism i närområdet genom att ställa upp i mörkret med en upplyst LED-banderoll ackompanjerad av gröna rökgranater.
Den första aktiviteten för dagen var en genomgång om IT-säkerhet, kryptering, och olika dataprogram nästet använder sig av. Syftet var att säkerställa att medlemmar kan kommunicera internt utan att obehöriga ska kunna avlyssna det som sägs för att tillgodose sig eventuell information som de sedan kan använda för att trakassera den politiska opposition som Nordiska motståndsrörelsen utgör. Några nya medlemmar fick också hjälp med att få igång dessa program på sina datorer.
När detta var avklarat åt man sig mätta på en mycket väl tillagad soppa, varefter det hölls en del enskilda samtal med medlemmar.
Sedan hölls månadsmötet. Man gick igenom den senaste månadens händelser i nästet och utvärderade vad som gått bra och vad som kunde gått bättre. Under januari månad har Näste 7 bland annat genomfört en vildmarksaktivitet, två offentliga aktiviteter samma dag i Eksjö och Jönköping, man har deltagit på demonstrationen i huvudstaden den 22:a samt genomfört aktivism på förintelsens
Det var under förra månaden som Danmarks regering, med fackförbundens godkännande, tog beslutet som innebär att arbetsgivare i landet ges rätt att ställa krav på vaccinering eller regelbundna negativa test för Covid 19 och att de utan detta har full juridisk rätt att avskeda arbetstagare och detta utan hänsyn till hur länge personerna varit anställda eller om de i övrigt skött sig klanderfritt.
Nordiska motståndsrörelsen motsätter sig kraftigt dylika övergrepp på nordiska arbetares rättigheter, genomförda av korrupta politiker och till förmån för storfinansen och valde därför under söndagen att bedriva aktivism med det aktuella folkfientliga beslutet i fokus.
Nedan kommer bilder från flera av de aktioner som genomförts. I slutet av artikeln finner du också länktips för vidare läsning om Nordiska motståndsrörelsens ställningstaganden i frågor runt Covid 19.
Stockholm
Pär Sjögren håller tal utanför danska ambassaden i Stockholm.
Gröna rökgranater används under talet för
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
När man uppmanar sympatisörer att organisera sig och kämpa för ett bättre Norden får man ibland höra: ”När systemkollapsen kommer, då ska jag gå med”.
Påståendet är en dålig ursäkt. Det kommer oftast från välvilliga människor som ännu inte har tagit modet till sig att göra något. Som en försvarsmekanism för att legitimera sin egen passivitet har de intalat sig att de måste vänta på att saker och ting blir värre.
Att många fler rasfrämlingar måste välla in över Nordens gränser innan de kan agera. Att ekonomin måste bli lite sämre först.
Att vänta på ”kollapsen”
De här accelerationisterna väntar på vad de kallar systemkollapsen, ett ekonomiskt och politiskt tillstånd då dagens makthavare har tappat greppet om sin makt. Det kan vara en allvarlig ekonomisk kris som i sin tur leder till fattigdom och svält.
Kommer den här dagen då? Kanske.
Vi vet inte hur framtidens förhållanden kommer att se ut och vi vet inte hur r
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
Andra helgen i november anordnades den årliga traditionen Organisationsdagarna av Nordiska motståndsrörelsens sjunde Näste. Upplägget detta år skilde sig något från föregående då det skulle komma att fokuseras mer på de personliga kunskaperna hos den enskilda medlemmen.
Vid ankomst till lokalen välkomnades deltagarna av konferencier och tillika nästeschef Hampus Maijala som gick igenom regler och upplägg för helgen, innan Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg välkomnades upp på scen för att hålla ett tal.
Hampus Maijala var konferencier.
Lindberg förklarade parollen bakom helgen; Seger i valkampen, där han på förhand utmålade Nordiska motståndsrörelsen som segrare i valkampen 2022 och detta alldeles oavsett hur många röster man får eller inte får och även om man ens ställer upp eller inte – att organisationen oavsett kommer synas och höras, sprida sina idéer och rekrytera nya medlemmar och således segra. Han talade också bland annat om lättja och defaitism,
Då och då nås jag och andra representanter för Nordiska motståndsrörelsen av frågan vad vi menar med att vi är en revolutionär organisation och hur vi kan kalla oss revolutionärer samtidigt som vi inte är en våldsverkande organisation annat än i självförsvarssyfte. Frågan har också besvarats på många olika vis under åren, som exempelvis i denna rekommenderade artikel eller i detta ljudklipp.
Nu med dessa skrivna rader är det mitt syfte att besvara frågan ännu en gång eftersom det är en väldigt viktig en. Det är till och med en högst avgörande fråga för de nordiska folken att förstå, ty så länge de sätter sitt hopp till icke-revolutionära organisationer, föreningar och partier, så kastar de bort både sitt eget hopp och minskar dessutom chanserna för att våra kommande generationer ska ha något alls att längre kunna hoppas på.
För att svara på frågan denna gång, vad det egentligen innebär att vi är revolutionärer, tänkte jag rada upp vad som egentligen definierar en revolutionär
