Skip to content
Aktiviteten delades upp i två etapper. Den första etappen gick ut på att navigera en del av Höglandsleden – en vandring som tog kamraterna genom kuperad terräng, snirkliga småstigar och många sevärdheter.
En av platserna som passerades var ett gravfält från järnåldern där man kunde skymta stenrösen utspridda över ängmarken som dolts av den nyfallna snön. Även andra typer av stensättningar sågs till medan man vandrade genom platsen och det uppstod flera intressanta diskussioner och frågor kamraterna emellan.
Efter att man passerat gravfältet letades en lämplig plats upp för en längre paus med lärande verksamhet. Man började med att göra upp en eld så att man kunde få sig ett mål mat och förbereda sig på den andra etappen där man skulle navigera sig tillbaka till utgångsplatsen, en etapp som skulle ta kamraterna över svårnavigerad åkermark som utsatts för kraftig översvämning, samt genom täta skogar och över berg och kullar.
Medan kamraterna åt sin mat och värmde sig
En sak har genuint revolutionära organisationer gemensamt: De har klart definierade mål – som inte nödvändigtvis är huggna i sten och inpassade i en bindande tidtabell. En rörelse som syftar till att utmana makteliten räds varken att ställa upp tydliga mål för kampen – eller att utvärdera, omvärdera och komplettera dessa mål efter hand.
Ledande personer i organisationen vet att varken tunnelseende, falskhet, prestige eller skuldbeläggande gynnar kampen. Lika lite som det finns något värde i att förse uppställda målsättningar med en lockande, men missvisande yta – lika lite finns det någon orsak att känna skam över en målsättning som vid utvärdering befinns vara antingen ”ej uppfylld vid förutsedd tidpunkt” eller också ”ej längre relevant”.
Mål för kampen mot vallöften
Utvärdering av uppställda mål för den revolutionära kampen ska inte förväxlas med hur politiker i den parlamentariska ”demokratin” utställer sockrade löften i utbyte mot röster – löften som man i all
Idag, den 1:a december, infördes vaccinpass officiellt i Sverige – en verklighet som sedan länge varit rådande i många andra länder.
Trots detta och trots att vissa privata aktörer redan (genom olaglig diskriminering?) drar det ännu längre än det regeringen beslutat har vi det i Sverige fortfarande väldigt fritt jämfört med i stort sett alla andra I-länder i världen.
I Australien är kraftiga åtgärder införda mot ovaccinerade (och till viss del även mot vaccinerade) som innefattar allt ifrån att man måste checka in digitalt i stort sett vart man än går någonstans till att man inte tillåts ha besökare i sitt hem annat än i undantagsfall. I Grekland togs det idag beslut om att alla ovaccinerade medborgare över 60 år måste böta 100 euro i månaden. I vårt grannland Danmark har man tagit arbetarrättigheter ett par hundra år bakåt i tiden genom att låta alla företag få lov att avskeda anställda som inte vaccinerat sig eller fortlöpande uppvisar negativa testresultat.
Oavsett hur lång
Nordiska motståndsrörelsens första näste har tidigare år anordnat egna minnesstunder för Karl XII och hans karoliner, men i år valde man istället att delta i det oberoende hedrandet som totalt samlade ett hundratal deltagare.
Samling skedde vid Riddarholmskyrkan där motståndsmännen gjorde intåg när övriga redan var samlade. När det ställdes upp för avmarsch tog Motståndsrörelsen plats i de främre leden av tåget som leddes av en kransbärare.
I facklornas sken lämnade man Riddarholmen bakom sig, på sin väg mot Kungsträdgården passerades bland annat förrädarnas högborg, Sveriges riksdag.
Under marschen var en utsänd fotograf från den svenskfientliga underrättelsetjänsten Expo på plats för att dokumentera och åsiktsregistrera deltagarna. När denna avart blev lite väl närgången och påträngande agerade motståndsmännen resolut mot denna individ, vilket sedermera resulterade i att personen avlägsnade sig från platsen.
Väl framme vid statyn av Karl XII i Kungsträdgården höll
Vad vill ni uppnå med er politiska agenda och varför?
Vårt viktigaste mål är att vår ras, de etniskt nordeuropeiska folken, ska överleva och få de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och leva i frihet. Inte bara nu och imorgon utan i en tidsram om tusen och åter tusen år framåt.
Det största hotet mot detta mål idag är massinvandringen och det i kombination med de låga födslotalen bland vårt eget folk. Det dör helt enkelt fler nordiska män och kvinnor än det föds nya idag och tomrummet fylls upp med utomeuropéer – en verklighet som leder till att vårt folk sakta men säkert byts ut och till slut förintas för att aldrig mer kunna återvända.
För att säkerställa vår överlevnad och frihet måste därför massinvandringen stoppas snarast och merparten av de rasfrämlingar som befinner sig här måste repatrieras till sina respektive ursprungsländer.
Anledningen till varför är väl ganska uppenbar; överlevnadsinstinkt är den djupaste instinkt varje djur på planeten har – ja,
Här kommer det sjuttionionde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Vikten av kurser och utbildningarLindbergs betraktelse: Kampatmosfären på OrganisationsdagarnaSeger i valkampenStällningstaganden kring Covid 19Uppföljning på femårs-målen
Diskussionsunderlag:
Film från Organisationsdagarna 2021
Film från Nordiska motståndsrörelsens 1 maj
NordicResistanceMovement.org
Intressanta gäster i Nordisk Radios program
Lördag den 6 november besökte medlemmar och aktivister med familjer Historiska museet i Stockholm. Dagen avslutades med månadsmöte.
Man brukar i kulturella sammanhang säga att kunskap om historia ger nycklar till andra världar, men man skulle framför allt kunna framhäva att kunskapen ger oss nycklar till vår egen identitet och historia. Historia ger oss kunskap om oss själva som individer och som del av en gemenskap i ett sammanhang som är större än oss själva. Under tre timmar gick besökarna från Näste 1 runt och tittade på storslagna arkeologiska fynd från Sveriges forntid och medeltid.
Efter en dag på Historiska museet fick man sig en liten funderare över hur historikern och överintendenten Ingrid Lomfors tänkte när hon på Münchenbryggeriet förklarade att Sverige inte har en inhemsk kultur.
Besöket avslutades i museets lokaler med fika, diskussion och månadsmöte för medlemmar och aktivister.
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
När man uppmanar sympatisörer att organisera sig och kämpa för ett bättre Norden får man ibland höra: ”När systemkollapsen kommer, då ska jag gå med”.
Påståendet är en dålig ursäkt. Det kommer oftast från välvilliga människor som ännu inte har tagit modet till sig att göra något. Som en försvarsmekanism för att legitimera sin egen passivitet har de intalat sig att de måste vänta på att saker och ting blir värre.
Att många fler rasfrämlingar måste välla in över Nordens gränser innan de kan agera. Att ekonomin måste bli lite sämre först.
Att vänta på ”kollapsen”
De här accelerationisterna väntar på vad de kallar systemkollapsen, ett ekonomiskt och politiskt tillstånd då dagens makthavare har tappat greppet om sin makt. Det kan vara en allvarlig ekonomisk kris som i sin tur leder till fattigdom och svält.
Kommer den här dagen då? Kanske.
Vi vet inte hur framtidens förhållanden kommer att se ut och vi vet inte hur r
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
På kvällen onsdag 17/11 hölls i Näste 8 som vanligt veckomöte och studiecirkel i Anton Holzners bok Bemästra livet.
Mötet upptogs till stor del av berättelser och redogörelser från den föregående helgens stora arrangemang Organisationsdagarna för dem i nästet som inte hade möjlighet att närvara den här gången.
Dagens pensum för studiecirkeln om Holzners bok var kapitel 4 Inre frihet. Högläsning följdes av frågor och diskussion.
Holzner konstaterar inledningsvis i kapitlet att endast en människa som uppnått inre frihet, och inte bara yttre, är sant och varaktigt fri, eftersom han eller hon inte ”står och faller utifrån yttre omständigheter eller andra människors nycker och infall”. Denna inre frihet måste varje individ tillkämpa sig i en ständigt pågående kamp.
Den som står stadigt oavsett yttre omständigheter och kan fullgöra sin plikt och utföra sitt arbete ”ostörd av världsliga förändringar och obehindrad av människors svaghet och lynne” – den personen äger inre frihet.
Den fri
Äntligen var det dags! Jag hade väntat på denna tillställning sedan kamphelgen i Stockholm då jag såg Martin Saxlind, Årets nordman 2020 göra processen kort och snabb med en nästeskamrat. Jag såg hur kamraten, som för övrigt är en bra boxare, blev riktigt vimmelkantig och till slut så fick kampen avbrytas och Saxlind stod som segrare.
Givetvis var årets upplaga av Organisationsdagarna mer än att bara slå kamrater, men för mig personligen var detta en viktig del och jag kan såklart bara återge min egen bild och upplevelse kring det hela och det tänkte jag försöka göra i denna text.
Det kan ta lång tid att färdas med bil i vårt avlånga rike och resan som skulle gå mot Småland var sannerligen lång, men jag såg ändå fram emot att tillbringa flera timmar i bilen. Jag skulle även få ansvara för att större delen av medlemmarna från Näste 1 möttes upp på en samlingsplats och delades in i bilarna.
Som vanligt när man ser fram emot något och är eggad så blir det lite svårt att sova. Nä
Andra helgen i november anordnades den årliga traditionen Organisationsdagarna av Nordiska motståndsrörelsens sjunde Näste. Upplägget detta år skilde sig något från föregående då det skulle komma att fokuseras mer på de personliga kunskaperna hos den enskilda medlemmen.
Vid ankomst till lokalen välkomnades deltagarna av konferencier och tillika nästeschef Hampus Maijala som gick igenom regler och upplägg för helgen, innan Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg välkomnades upp på scen för att hålla ett tal.
Hampus Maijala var konferencier.
Lindberg förklarade parollen bakom helgen; Seger i valkampen, där han på förhand utmålade Nordiska motståndsrörelsen som segrare i valkampen 2022 och detta alldeles oavsett hur många röster man får eller inte får och även om man ens ställer upp eller inte – att organisationen oavsett kommer synas och höras, sprida sina idéer och rekrytera nya medlemmar och således segra. Han talade också bland annat om lättja och defaitism,
På kvällen onsdag den 10 november var det dags igen i Näste 8 för veckomöte och studiecirkel kring boken Bemästra Livet. Veckorna går fort!
På mötet diskuterades framför allt den kommande helgens stora evenemang Organisationsdagarna. Bland annat skulle samåkning arrangeras till samtligas tillfredsställelse.
Kapitel tre i Anton Holzners bok Bemästra Livet handlar om Livsbejakande. Där konstateras inledningsvis att det ”finns folk … för vilka livet endast existerar i syfte att förnekas och glömmas bort, föraktas och övervinnas”.
Men sedan finns det också folk med en stark tendens att betrakta livet som en gåva och en stor möjlighet. För dem är det normala att stå stadigt med båda benen i den här världen samt att bejaka livet.
Då negativa folk och människor endast noterar det som inte tilltalar dem, det som inte är bekvämt för dem – har de en ständig benägenhet att kritisera på ett destruktivt sätt. Istället för att agera, kanske de drömmer om vad de en gång ska göra eller om
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Alla som kommer organisera sig med något som har med nationalsocialismen att göra har någon familjemedlem eller vän som kommer ogilla ditt engagemang till den grad att de aktivt kommer att försöka förmå dig att upphöra med ditt motstånd mot rasfienderna. Det behöver inte vara en ensam person utan det kan vara flera inom familjen som motarbetar ditt engagemang. Deras bevekelsegrunder kan vara olika, de kanske lägger stor vikt vid hur människor socialt ser på familjen.
Kort bör dock sägas att alla som sysslar med politik kan råka ut för detta, du kan vara en socialdemokrat bland en grupp vänner som alla är moderater eller har du en fader eller moder som är moderat. Det kan gå till hätskt till även i dessa förhållanden, jag har hört historier.
De kanske har en annan politisk syn, de kanske fortfarande befinner sig i ett stadie av hjärntvätt där ett blandrassamhälle är bra och judarna är alla totalt felfria och oskyldiga. Eller så har de e
