Skip to content
I helgen deltog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och svenske riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland på en konferens som hölls i Madrid och anordnades av Devenir Europeo. Simon Lindberg höll även tal under konferensen.
Devenir Europeo är en nationalsocialistisk organisation som funnits en längre tid i Spanien men som på senare tid blivit allt mer aktiv. En representant från den spanska organisationen, Rafael Montes, gästade nyligen Nordiska motståndsrörelsens isländska podd Landsmenn där han bland annat redogjorde för organisationens verksamhet. Nordiska motståndsrörelsen har sedan tidigare kontakt med representanter för Devenir Europeo och den spanska organisationen samarbetar även med Der Dritte Weg från Tyskland. Syftet med att bjuda in Nordiska motståndsrörelsen till deras konferens var att fördjupa samarbetet organisationerna emellan.
”Europas farligaste man”
På fredagskvällen anlände Nordiska motståndsrörelsens representanter till den spanska huv
Dagen inleddes med att konferenciern för dagen hälsade alla välkomna och gick igenom dagordningen. Sedan genomfördes en studiecirkel där man fördjupade sig i den första punkten i Vår väg. Medlemmarna fick svara på frågor om texten som studiecirkelsansvarige förberett och sedan diskuterade man ämnet.
Efter studiecirkeln ägnade man sig åt olika uppgifter. Bland annat höll gruppcheferna utvecklingssamtal med sina medlemmar, IT-ansvarige hjälpte nya medlemmar att komma igång med nödvändig IT-utrustning, och samtidigt lagade kökslaget mat. Vid 14-tiden samlades alla i stora salen för en gemensam måltid.
När man hade ätit klart var det dags för nästa punkt på dagordningen. Nästeschef Hampus Maijala höll en presentation om en omstrukturering av gruppstrukturen i nästet som trädde i kraft under dagen. Medlemmarna fick sedan frågor besvarade om den nya strukturen.
Man tog sedan några minuters paus innan Maijala återigen tog till orda för att gå igenom en del av Aktivisthandboken, o
Dagens aktivitet var en fortsättning på banderolluppsättningarna med samma budskap som hade skett dagen innan, på självaste Förintelsens minnesdag.
På bron ovanför Riksväg 73 möttes man denna dag runt lunchtid för att ha en längre broaktion och även om det var lördag så var det packat med bilar redan innan man ens kom dit. Motståndsrörelsen har blivit ett så vanligt inslag i gatubilden i Stockholm så att kamraterna hann varken rulla ut banderollen eller veckla ut någon av fanorna innan bilisterna började tuta – då de visste precis vad som väntade!
En broaktion i Stockholm har en tendens att öka på köbildningen rejält på den överfulla bilvägen då var och varannan bilist saktar in för att kunna läsa budskapet, fotar eller filmar med mobilen, och i vissa fall ”parkerar” mitt i vägen för att kunna ta ett ordentligt kort.
Statens knektar låg denna dag inte på latsidan utan dök upp kort efter uppställning, men var idag bara två till antal. Dessa ville gärna prata om det ga
Enligt den årliga rapporten från Nordiska motståndsrörelsen ledare Simon Lindberg, toppar Näste 1 med Stockholms kommun för tredje året i rad listan över de mest aktiva kommunerna 2022.
Kampåret 2022 – vem och vad var störst och bäst?
Vi har pratat med aktivisten Joakim Kannisto från Näste 1 som här agerar språkrör för nästet.
Först och främst vill jag bara rikta ett stort grattis till dig och ditt näste för att ni för tredje året i rad blivit Sveriges, och Nordens, mest aktiva näste!
Tack! Det var nog ingen som blev förvånad, vi är väldigt aktiva och siktar redan nu på att ta hem titeln för fjärde året i rad. Men helt ärligt så är även vi beroende av insatser från andra nästen när det gäller t.ex. att skapa filmer, göra propaganda och liknande saker. Det är på grund av hela organisationen som vi kan fortsätta att växa i Stockholm.
En glad aktivist.
För läsare som fortfarande inte känner till dig, kan du kort beskriva vem du är och vad du gör?
Knepig fråga
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Jag är säker på att om jag använder mig av citatet: ”Hårda tider skapar starka män” kommer många av er som läser detta att känna igen just de orden, och de är högst relevanta för aktivisten i Nordiska motståndsrörelsen.
För den som lever och fostras in i det liberala samhället är hårda tider någonting alltigenom negativt, såväl inom det privata livet som världsomspännande. De människor som stöps efter systemets mall vill inte prövas, gärna vill de vandra genom livet omhuldade av silkeskuddar, och även den minsta av utmaningar eller motgångar får dessa att resa ragg i ren förskräckelse. Men livet är en kamp och den som inte reser sig för att möta dess utmaningar kommer att stagnera, tyna bort och sakta dö.
Hårda tider är en språngbräda mot nya höjder – individuellt som organisatoriskt, och de hårda tiderna hur de än tar sig uttryck kommer bara att påverka en så mycket som man tillåter dem att göra det, och för varje hinder man tar sig över växer man, till erfarenhet och till
Här kommer det nittioförsta avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Nationella i SDLindbergs betraktelse: Tankar kring julenPåståendet: ”Bankerna hotar yttrandefriheten”Bankvälde och Motståndsrörelsen
Diskussionsunderlag:
Råd till SD:are med ”koppling till Nordiska motståndsrörelsen”
Uthängningar är papperstigrar och Sverigedemokraterna är ett hinder
Länsförsäkringar stänger av Nya Dagbladets bankkonton
Aktivist JK-anmäler polisen efter år av trakasserier
Stöd Nordiska motståndsrörelsen
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Motståndsrörelsen besökte i helgen den anrika H.C. Andersens julmarknad i landets tredje största stad, Odense. Julmarknaden är ett av stadens största och mest traditionsrika kulturutbud, som de senaste 17 åren har dragit upp till 50000 gäster årligen från in- och utlandet till det kullerstensbelagda torget mitt i Odense. Här befann sig Motståndsrörelsens aktivister i några timmar, medan de spred julstämning och önskade ett hav av människor en god vit jul.
Klädda i aktivistjackor och tomteluvor hade aktivisterna med sig flygblad från Vinterhjälpen, som är en hjälporganisation under Nordiska motståndsrörelsen, som samlar in saker till fattiga och hemlösa vita danskar. På flygbladet kunde man läsa vad nationalsocialism är och vad det är som samlas in till den behövande delen av vårt eget folk; vinterjackor, ullunderställ, vinterkängor, handskar, mössor, sovsäckar, liggunderlag och tält.
Hundratals flygblad delades ut till julmarknadens gäster med en uppmaning att skriva till in
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
Då jag vaknat vid 05-tiden på måndagen efter en natt med inte allt för mycket sömn, både på grund av nervositet och förväntan då detta var min första utlandsresa med kamrater i Motståndsrörelsen och jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig, så var jag ändå förvånansvärt pigg. Att jag var så pass pigg trots minimalt med sömn berodde nog troligen på hur mycket jag sett fram emot resan.
När jag klivit upp och gjort mig redo så påbörjas resan mot Helsingfors, en ungefär 20 timmar lång resa den väg vi planerat att ta. Längs vägen till båten plockade vi upp kamrater en efter en tills bilen var fullsatt, vilket givetvis ledde till att det blev allt trängre, men även till timslånga diskussioner med kamrater man inte träffar alltför ofta annars vilket var ett trevligt avbrott från vardagen.
Nästa del av resan skedde via färja där de som inte ätit längs vägen väljer att äta middag, något som enligt uppgift ska ha varit väldigt välsmakande.
Sedan var det dags att bege sig till
I samlad trupp begav sig aktivister till ett av Västerås centrala torg. På en liten höjd ställde sig en talare upp omsluten av fanor, banderoll och motståndsmän. Talet var både intensivt och känslomässigt, allt ifrån Wretströms liv och handling till hans martyrdöd avhandlades. Efter att talet tystnat och förbipasserande fått ett passande flygblad började deltagarna att röra sig vidare.
Varför står vi här efter så många år och ältar mordet på Daniel? Daniels död tände en fackla, en fackla som lyste upp det mörker vi lever i och tände en eld i tusentals svenskars bröst. Denna eld bestod av ilska och hat mot det system som har hundratals svenskars blod på sina händer till följd av det mångkulturella helvete de tvingat på vårt folk.
På vägen bort från torget stannade man till vid Vestmanlands Läns Tidnings kontor. En av lögnmedias många borgar fick denna dag utstå okvädningsord från en aktivist med megafon, avslutningsvis samlades samtliga utanför lögnarnas portar. Detta för att
Under julmarknaden spelades julmusik och det såldes julgodis, samt annat julrelaterat. Motståndsrörelsen bidrog till julmyset genom att dela ut flygblad som uppmanade folket att som julklapp till sina efterkommande börja kämpa för deras existens.
Man vecklade ut Tyrrunefanan mitt bland folkvimlet och började dela ut bladen. Då det var oerhört mycket folk ute var det inga problem att få ut bladen.
Efter en stund kom en av arrangörerna för julmarknaden fram och krävde att Motståndsrörelsen skulle lämna platsen då man inte hade tillstånd att stå där. Han blev uppmanad att ringa polisen istället för att tjafsa, vilket han gjorde. Efter en stund kom polisen till platsen, bara för att konstatera att det inte begicks något brott och att motståndsmännen hade rätt att stå där, sedan försvann dem.
Efter ett tag kom det fram ett gäng ynglingar i åldrarna 10-15 år, både vita och främlingar. Vissa av dem ställde frågor nyfiket och diskuterade lugnt, men en del av dem tjafsade och b
Den låga intellektuella nivån i Arbetarbladets ledare om Motståndsrörelsens aktivitet i Gävle i helgen, ger i kombination med författarens höga moraliska svansföring texten en högst komisk lyster.
Ledarskribenten Jenny Wennberg konstaterar inledningsvis att Nordiska motståndsrörelsen är samma organisation som en misstänkt mördare en gång ”visat intresse” för. Med vilken logik en kriminell individs intresse för en organisation kan tas till intäkt för denna organisations brottslighet – eller vilka som helst andra egenskaper – förklaras inte. Någon generell statistik över brottslingars intresse för olika organisationer och politiska partier presenteras inte heller i artikeln.
Skärmdump från Arbetarbladet.se.
”Hot”
Lätt patetiska blir Wennbergs alla försök i texten att med känslo-ord utmåla såväl helgens aktivitet som organisationen Nordiska motståndsrörelsen – som ”hot”. Som när hon beskriver hur det under lördagen rasade en kamp mellan motsatserna ”nazistis
