Skip to content
Lördagen den 6 september höll Näste 1 en broaktion över riksväg 73 med en banderoll vars budskap var ”KROSSA SIONISMEN!”.
Motståndsmännen fick många positiva kommentarer men efter drygt en timme kom det en polisbil och ifrågasatte medlemmarna, i respons fick dom bara en lapp som informerade polisen om att vi inte kommer att prata med dom eftersom vi inte gör något olagligt och följer lagstiftningen. Efter det åkte snutarna iväg.
Sedan så sa kamraterna farväl till varandra och åkte hem efter ännu en lyckad aktivitet.
Framåt fredagskvällen samlades gruppen för att gå upp till Skulegrottan för att delge viss information om helgen samtidigt som deltagarna kunde se en storslagen vy med en regnbåge i bakgrunden.
Efter information gått ut åkte samtliga bilar i kolonn till en parkeringsplats där man lastade av all utrustning för att sedan gemensamt bege sig ned till den tilltänkta lägerplatsen. Uppstigning 06:30 för frukost och sedan uppställning för genomgång och avfärd, fick de reda på innan de bäddade ned sig.
Medan de tilltänkta deltagarna sov var arrangörerna uppe runt elden för att vakta under natten. På morgonen väcktes alla och deltagarna delades upp i grupper. Utrustning såsom radio, karta och diverse sjukvårdsartiklar delades ut.
Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland tog till orda och meddelade att vid tidigare arrangemang tyckte en del att det var för mycket teori och han tänkte råda bot på detta genom att under den här helgen anordna en vandring på 24 timmar
Denna artikel länkades via QR-kod på det flygblad (och som kan läsas i sin helhet i rapporten) som delades ut i Växjö i helgen.
Kanske känner du dig inte fullt övertygad av att bara ha läst flygbladet. I det har vi inte pratat om förintelsen, det som alla svenskar lärt sig sedan dagis. Det som lär oss att vita människor inte skall tillvarata sina egna etniska intressen. Svenskar utbildas långt ifrån i lika hög utsträckning om andra folkmord. Det är av samma förklarliga skäl till varför barnen fostras i tidig ålder att åsidosätta sina etniska intressen. Våra politiska motståndare säger kanske att svenskarna har en skuld gentemot det judiska folket för att svenskarna inte slogs mot det nationalsocialistiska Tyskland under andra världskriget.
Idag får inte förintelsens grundprinciper ifrågasättas, det har samtliga riksdagspartier sett till. Jag behöver dock inte ifrågasätta förintelsen för att göra min poäng, för förintelsen säger att flera miljoner judar transporterades på tåg. Sed
Under lördagen sammanstrålade aktivister i Växjö för att närvara vid stadsfestivalen Karl-Oskardagarna. Med sig hade medlemmarna en banderoll där det stod Svenskar först – judar sist.
Innan du hetsas av budskapet rekommenderas du att ta del av det i sin kontext genom att läsa flygbladet som finns längst ned i artikeln.
Uppställningen skedde centralt precis intill gågatan och genast drog banderollen blickarna till sig från besökarna. Ett stenkast från där man stod uppställda hade Socialdemokraterna ett tält. De tog inte debatten (för det kan de inte) utan sprang genast till polisen som snabbt var på plats och förespråkade förbud att visa upp budskapet genom att hävda hets mot folkgrupp. De var inte ensamma, personer med Pro-palestinska tröjor var också på plats och instämde med såsseriet (skäms).
Flygbladsutdelare delade ut flygblad och inledde diskussioner på plats med besökarna. Samtidigt dök det upp invandrande människor som sympatiserade med budskapet, en gick och del
Vädret i helgen var toppenfint vilket gjorde att tusentals människor vallfärdade till Karlskrona för att deltaga i festligheterna. Det är förståeligt sa en av deltagarna, då Karlskrona är en riktig sommarstad med sin skärgårdsmiljö där besökare hade anlagt sina båtar och fortsatte festandet under hela natten. Förutom generisk musik som är att förvänta sig i dagens samhälle, var stämningen påtagligt lik ett midsommarfirande med varma och stjärnklara nätter. Det var även relativt vindfritt i havsstaden vilket också gjorde att folket klädde sig somrigt.
Medlemmar rörde sig runt tillställningarna på Trossö och satte upp klistermärken dag som natt. Ungefär 1 000 klistermärken blev uppsatta i de områden där folk befann sig i.
Pride på dekis?
Tanken var ursprungligen att Pridetåget skulle gå av stapeln senare i augusti månad, men det hade skiftats till en av dagarna under festen för att locka till sig fler deltagare. Förhoppningsvis för att de historiskt sett storfinanssp
Direkt vid lunch dök motståndsmän upp på en av broarna som går över Kungsgatan där pridetåget skulle komma att passera någon timme senare. Det skulle bli en väldigt lång dag, men till skillnad från tidigare år var i alla fall vädret lite mer uthärdligt.
Några ögonblick efter ankomsten dök den första polisbussen upp och ut klev en grupp poliser som försökte få kontakt, men informerades att man enbart kommer samtala med dialogpolisen, vilket man av erfarenhet lärt sig är bästa metoden.
Allt eftersom tiden gick dök det upp fler och fler åskådare och väntan kändes mycket lång då ingen av kamraterna hade något som helst intresse av att ta del av detta jippo, men var på plats av ren pliktkänsla då det fortfarande finns några enstaka individer i huvudstaden som är mottagliga för ett positivt budskap, och publiciteten på internet brukar sprida sig till betydligt fler personer.
Banderollen var betydligt större detta år än tidigare år och sträckte ut sig hela fem meter ovanpå brofundame
Dagen började i Vikarbyn, precis norr om Rättvik, där man genomförde en banderollaktion i riktning mot Mora. Eftersom det var Classic Car Week i Rättvik var det en ansenlig mängd trafik, framför allt med många ungdomar och unga vuxna ute på vägarna, som uppskattade budskapet.
Glada rop, vinkningar och tutningar var inte ovanligt när bilister fick syn på organisationens fana och budskapet ”Stoppa folkutbytet!”. Ett budskap som många kan relatera till när man är på väg till ett evenemang i en stad som är klart övervägande etnisk svensk och har en avsaknad av de destruktiva mångkulturella inslag som finns i större städer som många upplever som störande eller rent av obehagliga och farliga.
Några som inte uppskattade banderollen var polisen. Efter att ha passerat bron gjorde en polisbil en U-sväng på riksvägen för att kunna återvända och konfrontera aktivisterna på plats. Polisen i Dalarna är vid det här laget så vana vid Motståndsrörelsens aktioner att de har insett och lärt
Sen förmiddag träffades sällskapet på en regnig parkering i staden för att gemensamt ta sig vidare mot målet för dagen. Effekterna av det blöta vädret visade sig tydligt på de vanligtvis överfulla gatorna och omkringliggande gräsytorna; man kunde inte tro att det var samma tillställning som året innan. Kamraterna tog sig gående till en bekant cirkulationsplats med banderoller och fanor, där man ställde upp i ösregnet till förbipasserandes glädje.
”Stoppa folkutbytet” var en central del i dagens aktivism, vilket man fick ordentligt med gehör för från raggarna. Flygblad och klistermärken bytte ägare intill ett övergångsställe bredvid rondellen, men vädret gjorde sannerligen sitt när det kommer till deltagande i evenemanget. En och annan raggarbil dök dock upp som tidigare år, spelandes nationell musik av olika slag och viftandes med högerarmarna, eller bara tummar upp och lyckönskningar genom rutorna.
Ett bra tag efter att aktiviteten påbörjats dök en ensam MC-p
Trots väderprognoserna visade sig solen från sin bästa sida och skapade perfekta förhållanden för dagens aktiviteter. Dagen inleddes med att flera banderoller sattes upp runtom i staden, vilket tydligt markerade aktivisternas närvaro och budskap.
Vid 18-tiden samlades gruppen efter cruising-sträckan för att dela ut flygblad till förbipasserande bilar och publik, det var en välplanerad insats där hundratals flygblad och klistermärken delades ut under drygt två timmar. Här mötte aktivisterna en blandning av förbipasserande, inklusive en grupp invandrare som stod på avstånd och tittade. När polisen anlände för att övervaka situationen fick invandrargruppen självförtroende och blev mer provocerande, men efter en mindre tillrättavisning av aktivisterna så försvann de snart därifrån.
Aktiviteten präglades annars av ett positivt bemötande och god stämning. Det var många bra samtal och intressanta diskussioner, både om organisationen i sig, men även om situationen i både Lidköpin
Denna traditionella bilkulturfest drog tusentals entusiaster från hela landet, och även i år valde aktivisterna att delta för att sprida sina budskap till allmänheten. Cruisingen skulle starta klockan 17:00, och vädret var idealt för utomhusaktivitet – strålande sol och en temperatur på cirka 18 grader.
Redan vid 14-tiden började aktivisterna att förbereda sig. De satte upp flera banderoller över E6 med tydliga budskap som ”STOPPA FOLKUTBYTET” och ”MOTSTÅNDSRÖRELSEN.SE”. Detta var ett medvetet försök att väcka debatt och få förbipasserande att reflektera över aktuella samhällsfrågor.
När banderollerna var på plats tog man en paus för att åka till den lokala motorklubben som arrangerade cruisingen. Där samlades många bilentusiaster, och aktivisterna passade på att äta något samt att beundra de många deltagande bilarna. Det var en varierad uppsättning – från nyare modeller till äldre, välpolerade amerikanska muskelbilar samt rostiga, nedsänkta så kallad
Som ett tecken från ovan möttes kamraterna av kraftig blåst, en mulen himmel och annalkande regn när man anlände till staden. Med fanor och banderoll i högsta hugg tågade man nedför stadens gator tills man anlände till Fristadstorget, som för tillfället var belamrat med diverse tält och en stor scen framför stadshuset. Stadens alldeles egna Pridejippo var i full gång, vilket hade dragit till sig alla möjliga märkliga människor.
Mitt i smeten ställde kamraterna upp, vilket självklart irriterade de som i vanliga fall skriker om ”allas lika värde” och hur de ”älskar olika”; annorlunda åsikter var dock inte något som uppskattades.
Vissa Eskilstunabor hade sannolikt varit på kurs i Nyköping och började skramla med sina nycklar i protest mot att människor som värnade familjen fick lov att vistas på platsen. Vilsna småflickor som virat in sig i konstiga flaggor ställde sig också framför banderollen i tron att detta skulle förarga nationalsocialisterna, samtidigt som detta blev ett e
En skriftlig redogörelse från dagen finns att läsa här, ett personligt reportage finns att läsa här , samt att en film från dagen publicerades igår.
Det tog inte många sekunder innan våldsmonopolet var på plats.
Uppställning inför avmarsch.
Nationalsocialism! Folkgemenskap!
En ful röding som höll till vid sossarnas första maj-firande.
En av hundratals personer som ville föreviga händelsen med kameran.
Tåget passerar Norrmalmstorg.
Intill Sergels torg och Åhléns vid Drottninggatan.
Tåget går vidare för att ställa upp ovanför Sergels torg.
Några rasfrämlingar som gissningsvis är fundersamma över budskapet för dagen.
Kommunisterna informeras om att deras första maj-tal får vänta.
Fullt rimlig beväpning för ändamålet enligt staten.
Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland håller tal om de 50 år som Sverige officiellt har varit en mångkultur.
På arbetarens högtidsdag, 1 maj, samlades Sveriges enda sanna företrädare för den vita nordiska arbetaren i de centrala delarna av huvudstaden för en blixtdemonstration med tal på Sergels torg.
Demonstrationen gick problemfritt och kunde genomföras som önskat och dessutom med bra spridning för Motståndsrörelsens budskap. Exempelvis fick ett kort filmklipp som spreds av en alternativ media-profil 500 000 visningar på Tik Tok innan det raderades i censurivern. Ett annat klipp på en annan kanal fick 200 000 visningar innan samma sak drabbade det.
Hade detta varit en av de blixtdemonstrationer som Motståndsrörelsen brukar arrangera lite då och då, kunde kanske artikeln varit slut här, men nu var faktiskt inte detta ”bara” en lyckad blixtdemonstration. Det var en lyckad blixtdemonstration mitt i huvudstaden och på självaste 1 maj!
Det finns få dagar på året där polisbevakningen är så rigorös som den är just i Stockholm denna dag – ändå lyckades vi ta polisen på sängen och få ig
Förmiddagen var ung och vi åkte gemensamt tunnelbana in till centrala Stockholm. Det var väldigt roligt att se hur folks ögon drog sig till oss redan på väg till startplatsen. Storstadsborna lyfte för en gångs skull blicken från mobilen och vissa började även filma oss som med stadig blick och raka ryggar beslutsamt gick mot vårt mål.
Tåget ställde upp och jag fick uppgiften att vara fanbärare denna gång, något som var nytt och spännande för min del. Temat för dagen var ”50 år av mångkultur” och slagord relaterat till detta kunde höras eka mellan Stockholms husväggar. Under marschens gång kunde jag beskåda många olika reaktioner, alltifrån sympatiska segerhälsningar och segerrop, till psykiskt sjuka som inte kan bete sig som vanliga människor.
Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland i fronten.
Efter en stund skulle vi komma att gå förbi Socialdemokraternas 1 maj-tillställning där de demonstrerade mot den politik som de själva har varit högst ansvar
Lördagen bjöd på strålande sol denna vårdag när aktivister och medlemmar begav sig in mot de centrala delarna av Uppsala, där man ställde upp på Stortorget med fanor och en banderoll. Det fina vädret hade lockat ut många fler än bara motståndsmän. Även politiker var i staden och stora grupper med studenter rörde sig tydligen runtom i staden för något slags jippo med konstiga dräkter och musik.
Omgående stötte man på en hetsig rasfrämlingstant som blev kränkt av dagens budskap på banderollen, och menade att det var Sveriges fel att hon inte var i sitt land då det skickats vapen dit för att föras krig. Vidare påstod hon att hon var precis lika mycket svensk som det svenska folket, då hon faktiskt hade svenskt medborgarskap, och det kunde minsann ingen ta ifrån henne. Det ska vi nog bli två om, tänkte kamraterna.
Det som var utmärkande för dagen till en början var hur ovanligt många människor det var som var intresserade av att ha en riktig diskussion och hur mycket
